Vet inte vad.
Imorgon ska jag dock äntligen få en dag ledigt. Jag ska umgås med Linn och Ylva - bara vi tre, precis som för 25 år sedan. Kanske blir det bad. Säkerligen blir det sol. Jag ser fram emot det. På morgonen ska jag först dock skriva på överlåtelse-tjofräs, det vill säga sista steget i säljandet av min lägenhet. I cirkus en sekund kommer jag vara stormrik. Sekunden efter går dock pengarna till att betala av lån. Pure joy.
Jag sa förresten att Cam kunde få köpa min Britney-biljett idag. Jag har ju redan sett henne (och har typ noll tid, sa jag det?) så det är inte mer än rätt att hon ska få avnjuta Brittis ihop med in kära ex-redaktion.
Nu sova.
(Förresten. Hörrni? Jag skulle ge er min egen kropp för att ni skulle få vara hela.)
"Vi tar Arlanda expert...-press!"
Nu håller ögonen på att trilla ur mig och jag ska sova. Imorgon ska mina första möbler komma från Mio. Oooh. Och pappa tapetserade klart mitt sovrum idag så det har jag att se fram emot imorgon. Joy!
EM om fyra!
Söndagen i kort.
Dagen:
Storflytt, bra skit.
Pizza hut, bra skit.
Träning, superbra skit.
Kvällen:
Film.
Packning.
Badning.
Imorgon:
Malmö! Igen. Tar kära Fabest sig inte vidare i talangtävlingens semi kommer jag hem imorgon kväll. Vinner de kalaset är jag hemma tisdag.
Be safe.
Bara för att.
Idag och om en vecka.
Idag om en vecka är EM överspelat för vår del. Det är ju helt galet. Om en vecka vet vi.
Born to amuse, to inspire, to delight.
Fredagen blev bättre än den började. Jag solade lite på mammas och pappas bakgård där jag för övrigt bor tills min säng kommer. (Ja, inte på bakgården alltså, utan hemma hos mor och far.) Sen åkte vi hem till mina lägenheter och städade och flyttade lite till. Vet ni va? Vi är snudd på klara! På söndag hyrs det lastbil och då försvinner de stora grejerna. Då är det bara grovstädningen kvar.
Jag har vägrat att läsa alla skriverier och tv-program som extrainsatts på grund av Michael Jacksons bortgång. De gör mig bara deprimerad. Han är, och kommer för alltid att vara, en hjälte för mig. Hans musik har berört fler, världen över, än någon annans. The bad stuff about him, I don't get. Han var ett original, sluta försöka svärta ned det.
Det tragiska är att jag tror att han dog på grund av hans stundande comeback. Stressen det innebar, den hårda träningen på en ohälsosam kropp. Det är sorgligt om det är så. Att hans så storslagna comeback istället innebar slutet. I guess we'll never know.
Kollar Minority report. Tompa Cruise är cool i såna här filmer. Bra skit.
TGIF?
Det gick inte att sova bort sorgen. Drömde traumatiska drömmar hela natten och vaknade med en blöt kudde som fått ta emot många tårar.
Nu hoppas vi att fredagen fortsätter bättre än den börjat.
R.I.P King of pop.
En soffa rikare.
Förutom det har jag även flyttat lite. Är någon förvånad? Tänk va länge man kan hålla på när man drar ut på det!
Snart är den här veckan slut och nästa är späckad! Malmö måndag-tisdag, lämna över nycklar till lägenhet + träning onsdag, tidningsintervju inför EM + genrep torsdag, till Nyköping (/Oxelösund) fredag och så äntligen EM lördag-söndag! Det är ju helt stört. Efter EM är den här tävlingssäsongen slut, med allt vad det innebär. Bittersweet.
Happy torsdag!
Dr Olovsson kan ta emot dig nu.
Jag köpte mig en klocka också.
Och lekte doktor. Jag tror jag ska byta karriär.
"We call them farthållare..."
Hursomhelst. Det visar sig iallafall att jag har prutt-humor. Är det kanske en annan kategori?
Ganska nyligen visades en dokumentär på tv som handlade om folk med "väderspänningar", som de så fint uttryckte det. Det var naturligtvs ett hemskt problem för dem (jag jämför det med folk som kissar på sig liksom, inget roligt i det) men jag kunde inte låta bli att fnittra hysteriskt när jag såg det! De liksom släppte sig - såklart hejdlöst - överallt. Hemma, på gatan, i affären - you name it! Och det var inga ljudlösa fisar direkt. Riktiga brakare var det! Och folk runt omkring blev ju såklart generade/chockade när någon som står bredvid dem och väljer flingor på ICA liksom släpper en äggmök pang bom.
Jag kunde inte sluta skratta.
Jag är förmodligen en hemsk människa.
Packa pappas kappsäck.
Sen direkt till träning! Pang bom, inte många kvar till EM nu! När jag kom hem hade en människa varit här och köpt min soffa så nu sitter jag på en jäkligt obekväm köksstol och tittar på tv. Mysigt värre...
Imorgon blir det väl samma sak igen? Aaah, hatar att flytta! Dessutom bör jag ju börja inhandla möbler till vardagsrummet. Köksstolar är inte att föredra nå länge...
Hur hade jag hunnit allt detta om jag fortfarande jobbat?! Beats me.
Dagens braiga: Hittade ett kuvert med pengar när jag packade upp en kartong. Ingen stor summa men ingen piss i mississippi heller. Bra skit.
Tjoff sa det bara!
Sa jag pust?
Ikväll blir det soffan, cola + Benjamin Button.
Snabbt då!
Nu blir det träning - känns som att det var jättelänge sen. Bara sex, sju träningar kvar nu innan EM. Hoho jaja!
Grill, grill boom!
Catch ya later bejbs! Meep meep.
Skansen.
Väl hemma funderade jag över vilket alternativ av midsommarfirande som lockade mest och bestämde för Rostedts place men efter packande och flyttande sögs musten ur mig. Istället ska jag nu packa ytterligare lite till och sen glo på American Idol och SYTYCD. Jag har verkligen bestämt mig för att försöka få den här flytten ur världen så snabbt som det bara går. Ju fortare jag får över alla prylar, desto mer tid kan jag lägga på att åka runt till möbelbutiker och fixa resten. Det värsta jag vet är att bo i en byggarbetsplats och eftersom nya lägenheten "kräver" både nytt golv och nya tapeter så ska allt ur världen - fort som vinden!
Då kanske jag får lite riktigt semester i juli också.
Så glad midsommar på er alla söta. Hoppas ni har en underbar dag!
(Förresten. Skansens hembakade kanelbullar är typ det godaste jag ätit! Då fick jag iochförsig inte testa din cheesecake Melissa...)
Och förresten, en gång till. Idag när jag strosade runt på Skansen slog det mig att det var ganska precis ett år sedan Eagles uppträdde där på allsången. Ett år sedan. Det är ju helt s i n n e s s j u k t hur snabbt tiden går!
Nästan midsommar.
Efter det flyttade vi lite flyttlådor mellan gamla och nya plejset. Åkte hem till mor och far. Och sen åkte far och jag tillbaka och flyttade några till. Nu sitter jag äntligen hemma igen. Resten av kvällen blir framför tv:n.
Jag tänkte på en grej när jag såg So you think you can dance imorse. Jag känner ingen direkt längtan efter att ha barn. (Förmodligen för att det känns så avlägset just nu.) Men så idag på SYTYCD så var det två morföräldrar med på deras barnbarns audition. Och de var så stolta! Morfarn grät och kunde knappt få fram ett ord när tjejen gick vidare till Las Vegas. Och då slog det mig hur fantastiskt härligt det måste vara att kunna få vara så stolt över någon som man älskar så hejdlöst och villkorslöst mycket!
Jag kan känna så nu, med folk jag älskar. Men inget kan ju någonsin jämföras med kärleken man känner för sitt barn. Åh. Det är något att längta efter.
Imorrn ryktas det vara midsommarafton. Sicken grej.
Inget skryt.
Jag fick mitt omslag! <3
Synd att ni inte kan läsa puffarna. De är grymma!
Dagen D.
Pust, bara halva dagen har gått än. Om en timme vankas avskedsfika. Jag. Orkar. Inte.
Champagnen och en sjättedel av jordgubbarna.
Bästa bilderna från Malmö.
Bara för att...
The number you have dialed cannot be reached.
Jag tar för givet att du gjorde det av misstag. Men det var ju illa att det var till just dem.
Försvarsmakten nästa?
Bonnatös.
Min tv-höst blev just spikad!
I rampljuset.
Lördagen började med älskade Emils dop. Han var hur lugn och fin som helst. Roligast var att den andra killen som döptes samtidigt också skulle heta Emil. Vår heter Robert i andranamn, den andra Nils Gunnar. När vår Emil skulle döpas fick han namnet Nils Robert. Prästen upptäckte inte felet förrän vi - lite snällt från läktarplats - påpekat det. Då fick han lägga vatten på huvudet igen. Denna gång med rätt namn. Sweet.
Efter dopfesten åkte jag direkt till Malmö där älskade Fabest (- Sara, + Tess och Cleo), jag och Lotta skulle ha lite skoj i Rampljuset. Vårt första möte med Malmö var smått traumatiskt eftersom vi möttes av en folkhord som skulle reclaima Västra hamnen. Vi fick smyga igenom en hord poliser och kryssa mellan gigantiska polishästar, men sen hittade vi ändå vårt hotell. Vårt fina hotell. Natten var lugn och sen var det tv-inspelning som gällde hela söndagen. Det kunde inte ha gått mer perfekt och Fabest vann talangtävlingen (de blev alltså kidsens favorit). Nu ska vi tillbaka till semifinal om cirkus två veckor. Bra skit.
Cheer-people: Kolla på programmet när det sänds 4/9! Snyggaste sättet cheer visats i tv, tror jag. Någonsin.
Förresten finns sjukt roliga bilder från Malmö. jag lägger upp när någon langat.
På tåget hem fick jag låna halva delen av ett hörlurspar av snubben på andra sidan tåggången. Tillsammans såg vi ett avsnitt av en serie vid namn Lie to me. Lite underhållande. Smått mystisk situation.
Back to work då! Tre dagar kvar... (och tre veckor till EM - wooohooo)!
Helg sa vi?
Okej, nu är det såhär va: Mycket busy helg. Därför inget skrivande. Är tillbaka söndag natt kanske. Den som lever får se.
Inga konstigheter.
Möte i tunnelbanan.
Nästa station: Slussen.
Långhårig kille kommer lite för nära. Varpå jag blir smått stressad.
Långhårig kille: Vilken fin leopard du har.
(Han syftar på min tröja.)
Jag: Eh... tack.
Jag reser mig upp smått förvirrad och går av. Märk väl, fel station. Killen följer med.
Långhårig kille: Du är söt också. Är du singel?
Jag: Eh... jag är faktiskt på väg till en dejt nu! Ja! Ja, det är jag!
Långhårig kille: Men jag kanske kan få ditt nummer? Vi kan mötas upp sen?
Jag: Eh... nej. Jag kan ju inte lämna ut mitt nummer bara sådär.
Långhårig kille: Men jag kan ta ditt nummer, vi kan mötas upp sen?
Jag: Eh nej. Jag kan ta ditt!
(Varför. Gud?)
Han står lite för nära mig när han säger siffrorna och tittar hela tiden på displayen.
Långhårig kille: Jonas.
Jag: Eh... va?
Långhårig kille: Du kan spara mig som Jonas.
Jag (nu på väg uppför trapporna): Okej, Jonas. Jag ska gå nu!
Jonas: Men vi kanske kan mötas upp sen?
Jag: Eh nej, jag tror inte det.
Jonas: Men jag kan få en kram?
Jag: Eh... nej, jag kan ju inte bara krama folk sådär.
Jonas: Men du ser så kramgo ut.
Jag: Eh, hehe. Ne.
Jonas: Okej.. men ring mig sen...
Jag: Eh.. hejdå!
Ibland undrar jag om jag är för snäll. Jag drar bara på mig freaks.
När jag kommit upp inser jag att jag är på fel station. Jag är smått rädd när jag går ner på perrongen igen men som tur var ser jag inte Jonas. Phew.
Tre trappor upp.
Nummer 13.
This is it. En vecka kvar här.
The inbetween.
Efter träningen lyckades jag också, med lite hjälp från T, installera mitt mobila bredband - katching! Man kan lugnt säga att dagen avslutades bättre än den började.
Jag kan dock inte komma ifrån känslan av att vara i Ingenmansland. Det kanske är givet att det ska vara så men för mig är det någonting nytt, hur förväntat det än är. Och det suger litegrann.
---
Jag måste bara fråga M&M's, medan jag kommer ihåg: Var avsnitt 24 säsongsavslutningen av Grey's anatomy? Fy va jobbigt i så fall, jag såg det igår.
Ah, the love!
London och sånt.
Britney - wow.
Hotellet - enormt.
London - grymt.
T-banesystemet - lätt.
Dorothy Perkins - favoritbutik.
Starbucks - love.
Notting Hill - sött.
London Eye - (för jäkla) äckligt (för någon med höjdskräck).
Och så några strö-ord:
Madame Tussauds, Justin Timberlake, sol, regn, sol, stress, luuugnt, O2, skor, svart snor, Talang.
Sådå... det var väl allt?
Idag har jag mått finfint (men trött) hela dagen. Har känt mig effektiv och duktig, fixat doppresent och donat. Men så kommer jag hem och kommer på att jag hatar världen ibland och att det är irriterande när man är beroende av folk som inte är pålitliga. Blä.
Och just det - jag har fått svininfluensan också. Eller ja, kanske svinkoppor eller något. Knottrigt är det iallafall. Och så kliar det.
Braså.
London, baby!
Jag tycker det är sjukt tråkigt att missa två EM-träningar. Det är faktiskt nu det är som allra, allra roligast! Jag kan verkligen inte släppa tanken på hur bra Eagles kommer vara på EM! Det ska bli så sjukt kul!
Dessutom har ett litet sidoprojekt dykt upp som känns galet spännande! Jag håller tummar och tår för att det ska gå i lås! Håll dina med, okej?
Heippa!
Spöken.
Har jag berättat att det spökar i min lägenhet? Förra helgen vaknade jag två nätter i rad av någonting konstigt. Första natten vaknade jag av att något svepte över ansiktet på mig. Jag insåg inte först vad jag vaknat av utan satte mig upp, tände lampan och gick till och med ut i vardagsrummet. Väl där förstod jag ju inte riktigt varför jag gått upp så då gick jag och la mig igen.
Natt nummer två vaknade jag av en massa ljud i lägenheten. Min första tanke var att det var morgon och att min pappa hade kommit in, men sen insåg jag att det var helt absurt. 1) Varför skulle pappa komma oanmäld? 2) Hur skulle han komma in när jag har säkerhetskedja på dörren? Jag somnade om.
Två dagar efter det åt jag lunch ute på en restaurang. Jag såg, när jag slängde ett öga på mobilen, att jag hade råkat ringa upp min hemtelefon. När jag såg det, la jag ju självklart på, men när jag senare tittade på samtalslistan såg jag att mitt "samtal" hade pågått jättelänge. Det funkar ju liksom inte så... Om ingen svarar tar uppringningen slut efter en kort, kort stund. Istället har alltså någon lyft luren hemma hos mig och det är ju konstigt, för lägenheten är tom när jag inte är där.
Breathe with me.
Näää, men om man skulle ta och försöka hitta andningspauser då?