Det finns en rättvisa.
(Jag känner att min svenska inte var helt hundra i det ovanstående stycket men jag är för trött för att bry mig. Eller ja, bryr mig gör jag ju uppenbarligen - annars hade jag inte skrivit det här - men jag orkar hur som helst inte ändra.)
Vi pratade om Dårfinkar och dönickar idag på jobbet. Jag gillade den serien skarpt när jag var liten. Den handlade om Simone som, efter att hennes lärare ropat upp hennes namn fel första skoldagen, blev Simon. En kille. Och alla komplikationer som hörde därtill. Jag minns hennes hund Kilroy. Åh.
Fast serien var rätt deprimerande samtidigt. Nåväl.
Simone med hennes bästa kompis, som hon även har en crush på, om jag inte missminner mig? Han tror ju dock att hon är Simon...
Nu ska jag snart sova. Imorgon blir det domarmöte 10-16 ute i Tumba, jag ska plocka upp Cissi och min babe Lina strax efter nio. Sen adventsfest hos Ida, om jag nu orkar med det! Men det vore kul.
Natti.
Stångad av ett formbröd - Carola.
May the force be with you.
Och nu när jag sett Heroes så slog det mig att det är Stick it-tjejen som är med. Hennes kraft vore ju inte tråkig att ha. Men jag gillar ändå the dead chicks kraft - att kunna övertala folk att göra något de inte vill. Inte för att det var särskilt lönsamt för henne (i och med att hon är död) men ändå. Inget verkar vara lönsamt när man träffar Sylar.
I helgen ska jag julpynta mig lägenhet. Fett mysigt.
Save the cheerleader!
Nu ska jag se Heroes från igår.
Säsongsavslut och ny början.
Och jag skulle vilja dela ut några effs:
Fuck för stolthet som förstör äkta kärlek.
Fuck för att behöva ta ett beslut, som raserar hela ens värld, bara för att man vet att det gynnar den man älskar.
Fuck för att inte våga fatta rätt beslut förrän det är försent.
Fuck för att sanningen ibland sårar så mycket.
Så. Nu har jag avreagerat mig.
Jag har blivit med garage. Jag har längtat efter en garageplats under tak, sen jag flyttade hit förra hösten/vintern. Idag fick jag en som jag tog. Jag kanske inte hade tagit den, om jag haft mer betänketid, men tanten med kontraktet plingade på min dörr och jag hade inte mycket att orda om. Missförstå mig rätt. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag numera slipper skotta ur bilen ur snön och skrapa rutor varje morgon under vinterhalvåret. Enda minuset är att platsen nu är liiite längre bort. Men det är verkligen obetydlig längd också. Det är mer den gamla hederliga skräcken över att-ta-trappan-in-i-ett-tomt-parkeringshus som skaver i bakhuvudet (och som ligger kvar sen Poltergeist-filmerna var poppis). Men asch, this too shall pass. Jag inser ju att det inte ligger några mördare och lurar i mitt p-hus.
Poltergeist förresten. De filmerna var coola. Nästan så att jag skulle vilja ta ett Poltergeist-race någon gång, jag minns dem knappt. Någon som vill och vågar?
S'agapo, give the password!
Ingen Cleffie.
Så min enda lediga kväll denna vecka, ska jag ligga nedgrävd i min soffa, halvt döende. (Ja, låt mig vara dramatisk, jag tycker så jäkla synd om mig själv när jag är sjuk.) Jag hoppas bli frisk till helgen då det vankas adventsfest - antingen hos bror eller Ida - samt domarmöte långt ute i ingenstans.
Off to kurering I go!
The end.
The apples of my eye.
Secrets and lies.
Idag har jag fått reda på en superspännande grej också! Känns jätteroligt! Och dum som jag är skriver jag om det här, även fast jag inte får avslöja ett jota, så nu kan ni gå runt och irritera er över det om ni vill.
Men alla ni cheer-människor kan slappna av, det har inte med cheerleading att göra.
Nu ska jag återgå till jobbet. Laters.
Dagens låt.
(Känd från Glocalnet-reklamen.)
Konstig film och magont.
Gårdagskvällen var trevlig. Dock väldigt skum eftersom jag halvkollade på typ tre olika filmer. En (En andra chans) slutade helt abrupt mitt i en mening, Budbäraren är helt bisarr, och så var det en till men jag minns inte vilken. Jag funderar på att se Fantomen på operan nu, som jag lånade av Ylva för ett tag sen. Jag har aldrig sett den och det finns inget bra på tv så jag överväger saken starkt.
Har precis varit på träning. Den gick bra men jag var på lite dåligt humör eftersom jag har ont i magen. Nåväl, tjejerna gjorde bra ifrån sig. När de inte pratade.
Imorgon är det jobb igen. Hoho jaja, helgerna går alldeles för fort. På tisdag ska jag på Wyclef Jeans showcase förmodligen. Det kan ju bli roligt i alla fall.
Nu ska jag ta pilleri och sen slänga mig i soffan. Todeloo.
Jag vet inte.
Jag har ont i ryggen idag. Högst upp på vänster sida. Känns konstigt, måste ha legat fel inatt. Hoppas att det går över lite senare för det är obehagligt.
Ja annars så... vet jag egentligen inte alls vad som händer...
Hejdå Daniel.
Crap-Idol.
No U hang up - Shayne Ward.
"We've got that you hang up, no you hang up, kind of love".
Hur väl beskriver inte den raden kärleken? Jag tycker den är sweet.
Kändistätt inlägg.
BWO: Jag förstår att de satsar på en "tredje gången gillt" men de kommer inte vinna detta år heller.
Alexander Schöld: Ack nej.
Charlotte Perelli & Sanna Nielsen: Det blir årets giganternas kamp.
Michael Michailoff: Jag gillade snubben i Fame Factory, för typ hundra år sen, men sen första skivan har jag inte sett skymten av honom. En performer med bra röst, absolut. Men vinnare? Nope.
Andra generationen: Vinner min röst redan nu, för skönaste låttiteln Kebabpizza, slivovitza.
Sen finns det ju några fler, som till exempel Linda Bengtzing och The Poodles/E-type, som man känner kan ha gjort sitt? Eller? Och extra nyfiken är jag på Ola Svensson och Sibel Redzep.
Och på tal om Idoler... Danny ska visst vara med i Let's Dance. Det är ju trevligt för oss tittare men jag kan inte komma ifrån det faktum att han försöker sig på en "Måns". Och Måns kändes ju klockren i det forumet. För han var inte så hipp innan dansprogrammet. För Danny däremot känns det som ett steg bakåt. Oh well.
Nu ska jag jobba för här blir det inga barn gjorda!
Finland, Frida & friends.
Tanken, för några dagar sen, var ju att jag skulle berätta om Helsingforsresan men såhär i efterhand så orkar jag inte. Den var dock intressant på många sätt och jag lärde mig en hel del nytt, både inom cheer och som människa. Kanske för det onda, som hände, någonting gott med sig? Det återstår att se. Jag håller tummarna för det.
När mina vänner hade lämnat mig ensam i söndags, för att ta båten hem, var jag först lite nervös. Jag var ju ändå i ett "främmande" land och så. Men efter några minuter slappnade jag bara av och njöt. Jag såg klart tävlingen ifred, tog det ytterst lugnt efteråt, letade reda på min kära finska Mija (för övrigt silvermedaljör) och fick byta några ord med henne. Sen strosade jag till spårvagnen, plankade på den, hämtade bagaget på hotellet, tog bussen till flygplatsen och fördrev sen några timmar där innan mitt flyg skulle gå. Då slog det mig hur bra man ändå klarar sig själv - och helt utan ansträngning också! Världen är inte så läskig som den kan te sig ibland. Oh well.
Idag har varit en seg dag. Jag har haft ont i magen och varit olämpligt oproduktiv. Det roligaste av allt var när min chef kom och slog sig ned bredvid mig då jag hade ett msn-fönster + facebook öppet. (Inte mycket jobb där.) Det var lite pinsamt.
Efter jobbet åkte jag och hämtade ut min present till Linn samt mitt första Buzzador-paket. Jag ska testa Barilla Plus och deras pesto. Blir nog alldeles utmärkt, tror jag!
Nu ska jag bädda ner mig i soffan och tycka synd om mig själv. Sen lite senare blir det Desperate Housewives. Fina fisken.
Avslutar med att langa in en bild på mina favorit-tjejer, som jag åkte för att heja extra mycket på: Mija och så norska Martine (som tog brons). Love them!
Marias bilder.
1. Uppe på läktaren (där jag för övrigt var stel av skräck i början, eftersom jag hade svindel).
2. På McDonald's med amerikanen Dan som jag lärde känna i dörren typ. Maria fotade oss i smyg.
3. Gangstergänget köar i finska vinterkylan. (Elisa) Mindy, jag, Mel, (Jonathan) Nilda (och Mick).
4. M&M's stuntar i hotellpoolen. Jag doppade mig och flög upp illa kvickt.
För alla er som missade:
Men what?
Hemma igen.
Finland was FUN! Jag får berätta allt lite senare för det var en väldigt händelserik resa (men nu är jag på jobbet så det hinns inte). Kanske lyckas jag ragga till mig någon bild också (det finns en del riktigt heta på mig), men jag hade ju ingen egen kamera med så det beror på hur snabbt de andra jobbar...
Tack Mick, Mel, Mindy, Nilda, Muriah, Jonathan och Elisa för en - till största delen, hrm - rolig resa!
Heippa!
Helsinki, here I come!
Dagens låt.
You cut me open and I keep bleeding love.
Kändis.
Jag ska alltså ta bussen imorgon. Det är inget roligt. Skjuts, någon?
Hejdå.
Packa pappas kappsäck.
Så. Nu ska jag packa igen. Sen ska jag se Heroes-avsnittet från igår. Om jag hinner. Måste göra lite annat stuff också. Är helt slut i huvudet efter två arbetsintervjuer och ett studiebesök idag. Pust. Förresten, det hände en rolig dag när jag hade studiebesök. Vi (jag och de tre eleverna) satt inne i konferensrummet. Jag satt med ansiktet mot fönstrena, som vätter ut mot korridoren, och ungdomarna satt med ryggen mot dem. Helt plötsligt när jag satt och höll på att svara på en av deras frågor knallar Julia förbi utanför och gör värsta grimasen samt någon rolig pose. Det brast för mig. Måste ha verkat skumt inför barnen då jag inte förklarade varför detta spontana skratt kom. Nåväl. De verkade inte bry sig så mycket. Kanske lyssnade de inte alls på mig? Ja, jag säger då det: dagens ungdom! Det var ju inte som att jag bjöd in dem...
Okej det blev en lång inflikning. Hejdå hejdå.
Julstämning på jobbet.
Glad vinter på er alla!
Olyckor händer.
På fredag åker jag till Finland. Det tror jag inte att jag har nämnt? Jo, VM i cheerleading går ju där och självklart ska jag vara på plats och kolla. Det ska bli fruktansvärt kul! Många av mina vänner tävlar och jag ska heja som en tok. Om jag överlever resan dit, vill säga. Vi kanske kör en Titanic och då blir det ju svårt.
Förresten, på tal om olyckor. Kommer ni ihåg när jag berättade om ambulanserna vid busshållplatsen, i samband med första riktiga halkan? Jag fick Mitt i Haninge igår och mycket riktigt - en man hade sprungit till bussen och halkade framför den samtidigt som den började köra. Han kommer att klara sig med lindrigare skador. Så nu vet ni det.
Och en sista grej: Hipp, hipp hurra för Limpis som fyller 26 idag! Inte för att du läser min blogg särskilt regelbundet men ändå...
Bambi och dagens barn.
Det var inget fel i Prison Break igår. Eller jo. Huvudet i lådan var inte Sarahs. Men det hade ju varit jobbigt om det hade varit det. Lite brutalt sätt att sparka folk på, tycker man... Anyhow, låt mig få uttrycka mina känslor över gårdagens avsnitt: Ooooowwwääääää!
Shit va tråkigt. Och stackars Scofield.
Efter jobbet idag ska jag bjudas på middag av mina kära kollegor. En eftersläntrare till födelsedagspresent. Inte så tokigt alls! Mongoliskt står visst på menyn.
Det snöar ute förresten. Jag körde hit i 60 km/h. Med dubbdäck. Och ändå gled jag runt som Bambi.
På tal om Bambi... Är det en liknelse som folk förstår? Dagens generation har väl inte ens sett Bambi? (Jag har inte det.) Är det då givet att man ska förstå att det stackars rådjuret inte kunde stå på is? Så är det i alla fall. Om nu någon inte skulle förstå (men det vore ju för sorgligt).
I'm a house of cards in a hurricane.
Regn hos mig.
Och nu till en annan sak jag funderat på. Säg att det regnar ute och du är tvungen att gå ute i regnet en viss tid - säg en minut? För att då undvika att bli så blöt som möjligt... skulle du stå stilla, gå sakta eller springa runt? Frågan är: när regnar det minst på dig?
Svara mig det.
Crazy Kiara.
Jätteroligt!
SJ don't do little people
Tåg, Värnamo-Göteborg
Tåget har lämnat stationen men efter en stund bromsar det in och en knastrig röst hörs ur högtalaren.
Högtalarröst: Vi får ursäkta för att vi har stannat men det är en dvärg som hängt sig på spåret.
Flera av passagerarna tittar förvånat på varandra. Efter en stund knastrar det till i högtalarna igen.
Högtalarröst: Nu menade jag inte en sån dvärg, utan vi kallar våra ljussignaler för dvärgar!
För övrigt...
Godnatt på er.
Haha!
På med dubbarna.
Bokade flygbiljett hem från Helsingfors idag också, så nu har jag att alternativ om jag, mot förmodan, inte skulle vilja åka båt hem på söndag. Biljetten kostade bara runt 700 spänn, så det var ju inte så mycket även om jag nu bara kastat pengarna i sjön.
Annars så har inget direkt världsomvälvande hänt idag. Jag är lite ledsen i ögat för att Christoffer röstades ut ur Idol igår. Jag såg inte programmet (helt) och har ju lärt mig att man inte får klaga när man inte själv ringer och röstar, men jag gör det ändå. Det är skamligt.
Eftersom jag inte skriver något vettigt bör jag nog inte skriva överhuvudtaget. Här kommer dock ett hett tips: På med vinterskorna om du ska ut. Jag såg ut som Bambi när jag skulle ta min korta promenad till centrum, eftersom det är så halt ute.
När jag gick från centrum så stod det en massa ambulanser och poliser vid en busshållplats. Busstrafiken stod stilla också. Skulle inte förvåna mig om någon halkat och blivit påkörd? Var försiktiga.
Barndomsvänner.
Så mycket som jag skrattade igår har jag inte gjort på länge. Jag fick till och med ett sånt där hysteriskt skrattanfall där jag typ krystar fram ord och konstiga läten medan jag försöker säga något, där en mening tar flera minuter att få fram. (Ni som känner mig vet hur sånt kan låta.) Jag kan inte minnas sista gången jag hade ett sånt anfall.
Tack söta vänner för att ni finns.
Jag somnade dock inte skrattandes. Saker och ting hann ikapp mig när jag kom hem. Förlåt.
It's Britney...
Idag är jag en levande reklampelare för Britneys senaste album Blackout. T-shirten fick jag till jobbet, utan avsändare. Why not wear it liksom? Albumet är ju faktiskt helt okej! Bättre än vad jag väntat mig, men snäppet för elektroniskt för min smak. Tacka vet jag gamla goda Brittan...
(Eventuella kommentarer om min pudelfrippa undanbedes.)
Beundrarbrev.
Oftast är de bara äckliga, och då är vi alltid lite rädda för att ta i pappret (eftersom vi inte vet vad deras händer gjort innan de fattade pennan), men ibland kommer sådana som är mer "uppskattande" och välmenande. Som till exempel det från Ture uppe i Åre som tyckte att Linda var så vacker i sin sommarklänning som hon hade i ett reportage. Ture skrev flera brev och skickade alltid med samma bild på sig själv, där han satt och poserade i gröngräset på sin trädgård. Öglorna på skosnörena var extremt stora och skorna var galet tajt snörade. Det är det jag kommer ihåg bäst med Ture. Nu har han slutat skriva. Men så har ju Linda slutat också.
Idag fick jag mitt första beundrarbrev från ett manligt fan (om man man bortser från äcklena naturligtvis). Man reagerar ju lite över att det är en kille som skriver och största frågan är väl egentligen varför han läser vår tidning, men sånt försöker man ju bortse ifrån när människan strör komplimanger över en.
Det verkade nästan som att hans känslor svallade över lite, eftersom det ibland saknades lite ord här och var, men hans mening kom i alla fall fram till slut: "Om jag fick komma nära dig, skulle jag krama dig och aldrig släppa."
Aww. Hur kan någonting så sött vara så otroligt creepy samtidigt?
Han ska ha tack ändå. Han fick mig att le.
Nä, inte idag heller.
Kul att hon fortfarande är modellsnygg, trots the funny-face.
Bara för att den är mysig.
TGI Tuesday.
Jag tycker om tisdagar. God bless tisdagar. Praise tuesdays! Och så vidare.
Denna tisdag är dock sådär. Jag vill inte gå in på varför. Shish, då blir den här bloggen lika kul som en disktrasa. (Inte för att jag har som mål att den ska vara rolig, men ni förstår.)
Jag fick en fråga från en 12-årig tjej härom dagen. Den löd: "Är det inte jobbigt att inte ha något privatliv? Eftersom du är känd, menar jag." Sweetpea. Jag förklarade för henne att jag inte alls är känd och att mitt privatliv fortfarande är privat. Då blev hon förvånad.
Ibland önskar jag att jag kunde vara 12 igen då livet bara var svart eller vitt. Så himla skönt. Inga gråskalor då inte!
Nu: Desperate housewives.
Mäh!
Igår mådde jag piss. Jag däckade som en klubbad säl. Jag mår fortfarande konstigt idag. Ack och ve. Nu - anställningsintervju! (Inte för mig då.)
Hejdå då.
Såklart.
Jag måste säga att jag tycker om att träna söndagkvällar istället för lördagförmiddagar. 1) Jag har lördagar ledigt. Vilket kan vara skönt om man nu skulle få för sig att göra något. 2) Det är skönt att köra träning 17-19 och sen komma hem och fortfarande ha hela kvällen kvar. Som nu. Nu ska jag se lite IQ-befriade program på tv och sen vid 21 blir det film. Perfekt avrundning av helgen.
Jag fick just reda på en grej som kommer att påverka tävlingsåret 2008. Det är lite spännande och det ska bli skoj att se vad för konsekvenser det blir av detta beslut. Jag lovar att berätta när det är officiellt. Eller det kanske det redan är? Det kanske bara är jag som missat...
Jag skojade lite med flickorna i bilen på vägen hem från träningen. Jag såg ett gyllene ögonblick när Maria låg lutad över min instrumentbräda. Då gjorde jag en tvärnit så att hennes huvud mosades mot fönstret. Ah. It's those little things in life that amuses me.
Hej på er.
Och på tal om dans...
Anywho, här kommer ett klipp på Wade Robson. Försök bortse från de som försöker i bakgrunden. Mannen är perfektion, när det kommer till dans.
Danse!
Jag såg precis att Lilla huset på prärien går på TV3 på morgonen vid halv sju-tiden. Åh. Jag blev helt nostalgisk. Jag ääälskade den serien när jag var liten.
Katch 'em, kill 'em.
Kvällen tillbringades tillsammans med Linn. Hon var här och tittade på Idol, eftersom vi inte lyckades ta oss till Frihamnen för att se det live. Äntligen åkte rätt människa ut - inte en dag för tidigt! Förutom Idol, och vårt snack om livet, så tittade vi lite på en grymt äcklig film. Eller ja, Linn somnade naturligtvis... men anyway, den var riktigt grotesk. The Amityville horror hette den. Någon som sett? Jag stängde av den ungefär i samma ögonblick som huvudpersonen fick se sig själv ligga flådd på ett bord typ. Yeah, you get the idea. Katch 'em, kill 'em var filmens line. (Ja, felstavat.)
Ungefär här tar den lilla flickan tag i fingret och kör in det genom sitt skotthål som hon har i pannan. Mysigt.
Det är höststädning här utanför just nu. Jag sov dock till tio (när den började) och nu sitter jag inne och gömmer mig. Ska snart ta och klä på mig och sen pallra mig till centrum tror jag. Det är min veckliga rutin, nu när jag är ledig från träningar på lördagar. Vad gör folk på lördagar?! På riktigt? Jag tar tacksamt emot förslag.
Trevlig helg på er.
Bluäh.
1) Det var en tråkig show.
2) Amy Winehouse! Herreguuud. Jag ogillade henne starkt även innan galan (förutom hennes musik som faktiskt är bra) men bruden hade ju inte alla getter hemma. Vilken äcklig, äcklig tjej hon är. Fy.
Nu sjunger Mika.
I need a hero.
I'm holding out for a hero until the end of the night.
Mycket att göra på jobbet idag. Kaos, stress, kaos varvat med lite stress. En trevlig sak hände dock - sånt uppskattas alltid.
För någon dag sen fick jag en fråga från en kompis som gett mig ordentligt huvudbry. Och ångest. Jag väljer därför att skjuta frågan lååångt åt sidan för att förhoppningsvis glömma bort den i några månader. Hittills har det inte lyckats så bra, och den fortsätter att dyka upp, men jag fortsätter att putta och mota bort. Heja på mig.
Jag har åter igen slagits av tanken att skaffa hund. Eller kanske, hör och häpna, en katt. Trots att jag älskar katter så är jag dock ingen kattmänniska. Jag kan ingenting om hur man uppfostrar en katt. Desto mer vet jag om hundar, så därför vore det så mycket mer perfekt för mig. Även om en katt är mer lättskött. Hur som helst så sitter jag och suktar efter små liv på Blocket varje dag. Drömma går ju.
Igår såg jag en triljon bilder från min brors och Marias bröllop i somras. Det var jätteroligt att se och alla minnen kom tillbaka. Vilket helt fantastiskt bröllop det var! Jag var lycklig den dagen. Shish.
Idag är det torsdag. Det innebär nada på tv. Jahapp, vad ska man göra då...?