Dagens sanning.
Tänk på den du.
Bönder, McDreamy och Peter Petrelli.
Det visar sig att ungefär 80% av alla som dör har cancer i kroppen. Det kanske är oupptäckt, och behöver inte vara orsaken till att de dött, men den finns där likt förbannat. Det är skrämmande.
---
Jag ska se Bonde söker fru nu. Jag har fastnat för det programmet. Det är hemskt, men jag kan ärligt säga att Fredrik är anledningen till att jag kollar. Jag har nämnt honom förut. Han, och hans sätt, fascinerar mig något otroligt. Jag tror att han är en alien.
Tidigare har det gått att läsa att en av tjejerna han valde ut bara var där för att synas på tv. Idag läste jag att en annan brud hade skickat brev till bonden Karl-Petter först. Stackars lille Fredrik.
Efter bondejakten väntar både Grey's och Heroes. Skönt med massa IQ-befriande tv. Jag har så mycket annat i tankarna så det är nice att lägga sånt åt sidan en stund. Fy för fula tankar.
Herrå.
Kids och kramper.
Jag va ju på Nickelodeon KCA igår också. Det var lite underhållande. Mitt gäng var nog de enda vuxna utan sällskap av barn dock. Lite roligt. Det som var skummast med hela galan var att Svampbob Fyrkant fick högst jubel av alla (Ola och Danny inräknat). Dessutom sjöng alla kids på fyrkantens signaturmelodi som uppenbarligen alla kunde. Det var scary, sektkänsla 2007. Men samtidigt skönt. Det bevisade ju att barnen fortfarande är barn - oavsett vad samhället idag visar.
Nu ska jag återgå till jobbet. Tog en paus (står just nu upp och skriver) bara för att vila mitt stackars ben. To hell with it, I say.
Heippa.
Så passande.
Pokerfejs.
Idag har jag bokat tid hos min läkare. På onsdag ska jag dit. Det ska bli skönt att få ett svar på varför jag har mina krämpor. Åh, jag hoppas verkligen mina frågetecken kommer att rätas ut. Jag kommer bli galen om jag går därifrån lika full av frågor som innan.
Imorgon ska jag på Nickelodeon Kids Choice Awards efter jobbet. Hoppas det blir roligt. Det blir jag och a bunch of kids. Nä, lite kändisar och roliga framträdanden hoppas jag på. Det kan nog bli skoj.
Nu är det snart dags för Prison Break. Ser fram emot det.
Godnatt.
Uppenbarligen utmanad!
Jag har blivit utmanad av Fia att avslöja sju sanningar om mig själv! Här kommer de.
Regler:
- Länka till den som utmanat dig.
- Berätta 7 sanningar om dig själv.
- Utmana 7 personer i slutet av ditt inlägg.
- Lämna ett meddelande till dem du utmanat.
Okej, here goes (det här är ganska läskigt, tycker jag):
1. Cheerleading har varit min passion i 16 år (and still is).
2. Jag är, och har varit, nagelbitare så länge jag kan minnas.
3. Jag är beroende av tv och musik.
4. När jag är nervös så gäspar jag mycket.
5. Jag ogillar att laga mat (grymt mycket).
6. Jag har glömt hur det känns att vara fullt frisk eller att inte ha ont någonstans.
7. Jag stör mig något så fruktansvärt på stavfel och särskrivningar.
Sådärja. Jag väljer dock att inte utmana någon. En till sanning: 8. Jag ogillar att följa utstakade mönster.
Have it good.
I'll be where the eagles are flying...
Eagles.
Dagens träning var ett enda stort halleluja-moment. Ni är så jäkla bra.
Tråkigt för mig att vi nu har lov och att det dröjer en vecka innan vi ses igen. Men jag vet ju att ni behöver, och förtjänar, det. Njut tjejer.
Herrå.
Usch för ischias.
Ikväll ska jag hänga med Linn. Ha lite myskväll med mat och film. Det ska bli väldans trevligt. Skönt med något att se fram emot.
Update.
Mitt once in a lifetime: Jag tackade nej.
Min natt: Helvetisk.
Min dag: Okej (+ huvudvärk).
I slutet av jobbdagen åkte vi in till söder för att gå på öppet hus. Med vi menar jag några från jobbet. Vi hade blivit bjudna och tänkte göra ett appearance. Vi var där i cirkus en halvtimme och drog sen hem igen. Jag släppte av Julia på jobbet (där det vankades vinkväll) och körde hem Therese. Therese bor i Hammaryhöjden. När jag körde runt där, på de ytterst välbekanta gatorna, blev jag jättenostalgisk. Jag tycker om Hammarbyhöjden. Väldigt mycket. Och jag tyckte om tiden när jag halvt som halvt bodde där.
Tillbaka till det öppna huset. Jag känner inte riktigt killarna (eller de är nog snarare män) som höll i det. De är, vad man skulle kunna kalla, ytligt bekanta och jag har inte bytt mer än ett par ord med dem. Då är det alltid jobbigt när man träffas såhär under lite mer festliga omständigheter. Att krama eller inte krama? Det är frågan. Jag nöjde mig med att ta en i hand och nicka hej till en annan. Men efter min halvtimme där tyckte den ena att jag uppenbarligen hade förtjänat en kram (för övrigt han som bara hade fått en nick innan). Så så blev det. Men är det inte roligt, detta fenomen, så säg? Om jag möter honom på gatan, hur greetar vi varandra då? Spännande. Still sweet dock!
Ja, och tillbaka till min natt. Den var vekligen ett helvete. Jag kunde inte sova på grund av den grymma huvudvärken och det var nästan så att jag svimmade av värken. Idag har mitt huvud känts tungt och nacken har blivit ansträngd av att hålla uppe det.
Det är skönt att jag inte har något att göra ikväll så att jag bara kan ta det lugnt. Men det är tråkigt att jag missade vinkväll och Hans kongatrummande på jobbet. Men ni hör ju själva... det hade inte varit en bra idé att stanna där med tanke på mein head.
Så... hejdådå.
Bara i en bondes värld...
Tänk er följande scenario:
De är på en första dejt. Solen skiner och de slår sig ned på bryggan, vid vattnet som är stilla, för att prata. Då kläcker tjejen, som ska försöka vinna killens hjärta: "Att kastrera är det absolut roligaste jag vet."
Weird? Ja ganska! Men det som är ännu mer konstigt är att killen uppskattar denna egenskap hos tjejen! När han dessutom jollrar av lycka är kulmen nådd.
Jag säger då det. Det kan bara hända bönder. "Tur" att det var grisar de pratade om i alla fall, även fast det inte gör situationen mindre surrealistisk.
Att åka eller inte åka...
Jag ogillar dig, Ödet.
Back to normal.
Nu är min blogg tillbaka till sitt normala utseende. Jag störde mig för mycket på hur den betedde sig i en Mac. Damnit. Kanske slår jag till på en header en vacker dag. Omväxling förnöjer ju. Jag hade en, en gång, men den gjordes dagen innan mitt liv förändrades radikalt. Det var nästan lite ironiskt... Dock snyggt. Så när - eller om - jag fixar en sådan får framtiden utvisa.
Inställd träning idag. Så tråkigt men mer än hälften är sjuka så det kändes som en nödvändighet. Nåväl. Vi får slå på det tunga artilleriet på fredag istället.
Heroes och Grey's ikväll. Min lycka är gjord.
A blob.
Förresten fick den låten heta I apologize på Idol i fredags. What's up with that?
And so the beautiful garden vanished...
Sweet Ms. Blue.
Jag hade en smått usel dag på jobbet idag. Men det orkar jag inte berätta om.
Istället ska jag försöka njuta av min kväll. Tisdagar är härliga för då har jag absolut ingenting att göra. Då är jag helt ensam, förutom sällskapet av de desperata hemmafruarna klockan nio. Innan det - ingenting. Efter det - ingenting. Jag har verkligen lärt mig att uppskatta såna kvällar. De är alldeles för få.
/Ms. Blue
Ingenting alls.
Just nu har Prison Break precis börjat. Säsong 3. Jag är ju lite trött på fängelselivet vid det här laget men jag antar att jag kommer få dras med det ett tag. Hoppas serien fortsätter vara sådär fasansfullt bra, som den var förut. Annars kommer nog Heroes gå upp i ledningen. Och det skulle göra lite ont i hjärtat på mig.
Jag skrev en sak här. Men den tog jag bort.
Herrå.
Min poesi.
Ett leende kan göra någon glad eller varm
men ditt leende visar bara din charm.
Vad i hela fridens namn ville jag ha sagt med denna? Att snubben är ett pucko med ett fint leende? Att han är charmig men helt oförmögen att göra någon glad?
Förmodligen ville jag bara rimma. (Så shoot me, jag var sju år gammal!)
Och så var det söndag.
And that's all I have to say about that. Typ. Har för övrigt lite söndagsångest så nu ska jag ta det chill och bara njuta av ledigheten ett tag för imorgon är det måndag igen. Huvaligen.
Fingerfärg.
Hur cool är inte den här, på en skala? Den är alltså målad på en hand, för er som inte ser det. Fler fantastiska verk finns att beskåda på The FunnyJunks.
Jag har blommor...
... runt omkring mig! Vet inte vad jag tycker om det, men nu när jag listat ut hur man ändrar stuff lär det nog ske då och då.
Idag har jag städat. Det behövdes. Det är som Linn sa igår: "Om man plockar ihop ditt hår som ligger överallt på golvet så får man nog ihop till en hel peruk." Låter gross, jag vet, men det är sant. Jag fattar inte varför jag tappar så jäkla mycket! Nu är det på golvet i alla fall borta (för stunden), nu återstår det bara att se hur länge det på huvudet finns kvar.
Hörrni... på tal om ingenting: Vem är ni som läser min blogg? Jag skulle gärna vilja veta. Skriv om ni vill, låt bli om ni vill.
"Good morning, Baltimore!"
Linn var här igår också. Vi glodde på Idol och pratade om livet (och började kolla på andra delen av Rapport till himlen, men stängde av eftersom Linn somnade). Det är verkligen sjukt att det bara är cirka 10 veckor kvar på året. Då jag tänker tillbaka på nyårsafton 2006 känns det inte alls långt bort, men snart är det alltså dags för den dagen igen. Och i år kommer den bli helt annorlunda den förra... Och mycket har hänt sedan det där tolvslaget då det blev 2007. Mycket.
Det är galet, det där - vad livet har planerat för en. Jag undrar vad jag gör om ett år? Jag tror inte att jag tänker förlita mig på ödet längre. Jag tror det är dags att tänka lite. Planera. Och ta saker i egna händer. Men det är läskigt! Så jag tänker inte börja riktigt än...
Gårdagens galej.
Efter filmen var det efterfest på Scandic Anglais. Bland annat så var alla Idol-deltagarna där. Gathania hade ett FRIDA-diadem på sig - pluspoäng till henne, haha! Danny (från förra årets Idol) haffade mig bara för att hälsa och ge en kram. Han är seriöst en av de mest genuint trevliga människor jag träffat. Inte bara på grund av detta, naturligtvis. Den bilden har jag haft av honom sedan den första gången vi träffades. Anyhow, jag har imponerad av att han kände igen mig. Min egen familj känner knappt igen mig med lugg.
Måste berätta om katastrofen också. En av killarna i mitt sällskap är väldigt allergisk mot fisk och skaldjur. När han då frågar mig - efter att ha satt i sig en tugga - vad det är han precis har smakat, och jag gissar på lax, springer han snabbt som attan från bordet. Han kommer tillbaka, vit i ansiktet, och tackar för sig.
Resten av natten tillbringades på sjukhuset. Han hade fått en jättekraftig allergisk reaktion och kunde inte andas. Stackarn. Vilket slut på kvällen...
Ja, nu ska jag ta tag i jobbet. Hej då på er.
Dagens aj.
Tandborste i näsan
Ja, jag säger då det... Hur kan man undgå att märka att man har en tandborste i näsan?
Short and sweet.
Idag ska jag gå på galapremiären av Hairspray. Det ska (förhoppningsvis) bli roligt. Håll tummarna för det?
Hejdå.
R.I.P Tose.
Min favoritlåt med honom, Cija si. Svårt att förstå djupet med låten om man inte kan språket men lyssna ändå.
A hello from down under.
Nåväl, this too shall pass, som någon vis sa någon gång. Jag kanske ska läsa en bok? Det var det någon annan vis som tipsade om. Då får jag ändå lite egentid men får leva mig in i någon annans vardag och slipper min egen.
Dagens låt: (You want to) Make a memory - Bon Jovi.
Fredrik söker fru.
Tre av bönderna är normala. Killen som heter Fredrik är dock väldigt väldigt special. Blyg, antar jag. Och när man då slänger in en ännu blygare tjej till honom, i fem minuter, blir inte konversationen den bästa. Det var då jag dog. När en tjej, utan mål i mun, kom in och de bara satt tysta. Tysta! Förutom Fredriks sporadiska "Oookej", "Mhmm" och "Jahaaa". Åt tystnaden. Aaah. Jag dog. Jag visste faktiskt inte var jag skulle ta vägen, där jag satt i soffan. Så istället slog jag händerna för ansiktet och tittade lite genom spretande fingrar, så som man gör när man ser läskig film.
Ja, hej och hå. Jag håller dock tummarna för att Fredrik hittar en fin tjej. Det förtjänar han. Som alla andra här i världen.
I don't know me at all.
Jag har hela mitt liv haft en glugg mellan mina två framtänder, det har varit lite av ett "trademark". Också en av anledningarna till att jag kan vissla så bra, tror jag. Men så, för några veckor sen på lunchen, satt jag och mina arbetskollegor och pratade om tandläkare och tandställningar. När jag då poängterade att jag bönade och bad om tandställning när jag var liten, var det ingen som fattade varför, och när jag pekade på min glugg så såg de den inte. "What the eff?!" tänkte jag, men när jag sekunderna senare tittade på mig själv i spegeln så var den borta! Puts väck! Away! Jag har iiingen aning om när den försvann men det är helt sjukt att jag inte upptäckt det! Superweird.
Detta slog mig imorse när jag stod och borstade tänderna. Därav denna lilla story. Men är det inte allt bra konstigt?
Äkta kärlek.
Hon sa en väldigt fin sak i filmen. Summan var ungefär den här (men orden är inte de exakta):
"Det känns som att mitt hjärta inte får plats i mitt bröst längre. Det är som att det vill till dig, som att det tillhör dig nu."
Ack. Jag dog vid den kommentaren. Kalla mig en sucker for romance men det är så sant - hennes ord alltså. Det är så äkta kärlek känns.
In it to win it!
I feel pretty, oh so pretty...
Men vet ni vad? Jag gillar att kunna ha alternativ. Ibland kanske man inte alls känner för de uppskattande blickarna. Då är det skönt att slippa. Men idag blev det en trevlig start på min dag.
En helt intetsägande rubbe.
Jag har kommit fram till att man nog inte vill ha mig som fiende. Jag är jäkligt slug. Men det var inte det detta inlägg skulle handla om.
Imorse började jag dagen med att gå på bio. En pressvisning kl. 9. Jag såg The Jane Austen book club med Camilla och hennes pojkvän. Det är ingen film jag hade hört talas om innan igår, men inbjudan kom som ett brev på posten och jag kände att det skulle kunna vara ett skönt avbrott. Vilket det var. Jag tyckte jättemycket om filmen.
Resten av dagen tillbringades givetvis på jobbet. Jag är ytterst tacksam över att det är fredag imorgon för denna vecka har varit tuff. Nästa vecka blir om möjligt ännu jobbigare. Men det kommer åtminstone en helg där emellan. Den ser jag gladeligen fram emot.
Annars så har det hänt en hel del annat men inget jag känner för att berätta om nu (och inget jag kanske bör berätta heller). Jag ska istället sätta mig och glo på Heroes-avsnittet från igår som jag har inspelat. Det är min nya favoritserie (i väntan på Prison Break naturligtvis).
Hej då på sig.
"All I wanna do right here is go back..."
Och Lotta och Helena vet ju iallafall vad som gjorde mig lite gladare den kvällen... Hihi.
Väntar på fler kort från Peter - så håll utkik!
(Kul att jag ser ut som en liten intryckt smurf på de två sista bilderna.)
My new do.
Bästa filmrepliken.
Bästa repliken:
- Nä, jag måste in till hundarna nu, höll jag på att säga men jag har ju ingen hund... Men jag ska skaffa en!
Haha, har ni inte sett denna fenomenala svenska serie så tycker jag att ni ska göra det nu. Den är underbar.
--
Nu ska jag fortsätta jobba hemifrån i en timme. Sen är det klippning kl. 11.
Tata!
Åh...!
(Jos saknas.)
Psst!
Värt att veta: Camp is crazy! Och jag hade bästa födelsedagen på väldigt väldigt länge (i tisdags)!
Fyra till dagar, sen åker de hem. Då är jag tillbaka i mitt bloggande igen.
Hej.