Behind these hazel eyes.

Nämen hej. Nu är jag hemma efter en helg på söder. Nej, jag har inte besökt en hemlig kärlek. Nej, jag har heller inte lapat sol (som resten av Sverige) utan jag har suttit inomhus på ett hotell och haft TK-konferens. Vi njöt av solen ungefär en halvtimme per dag men åh, vad det var skönt så länge det varade!
Vi var sjukt effektiva dock och har - trots total avsaknad av sol - haft kul. Lördag kväll tog nog priset...

Idag åkte jag direkt till träningen med hela EM-programmet nedklottrat på papper. Vi hann en hel del och det kommer bli så himla bra! Man tror alltid att man maxat tävlingsprogrammet till SM men sen hinner man få in så himla mycket mer till EM! Så har det varit för oss de senaste tre åren vi tävlat EM och 2009 blir inget undantag! Jag är peppad!

Nu hade jag tänkt se film på TV3 men den funkar ju såklart inte så istället blir det American Idol. Ännu bättre det, iochförsig!

Muah!

Okej, så nu måste man till Danmark i augusti. Jude Law ska spela i Hamlet i Helsingör. Det är ju så sjukt att det knappt kan vara sant. Men vet ni? Det är det.

Okej, nu switchar vi fokus! Första EM-träningen idag för Eagles och vi har massor att göra! Och på temat "svenska personer som lyckats" (det är inget direkt tema för min blogg men vi kan ju låtsas) så kommer Lady GaGas senaste mästerverk Paparazzi. Eller ja, hon är sådär. Jonas Åkerlund däremot är bra skit och Alexander Skarsgård är en smula het = bra kombo! (Alex är förresten i stan i veckan. Och singel. För den som vill veta.)

Videon som jag la in här försvann. Sådeså.

Nu blev det klart. Ända sedan Fabest fick sina bronsmedaljer i lördags har vi hoppats på att något skulle vända oddsen till vår favör. Samma dag kändes det inte omöjligt, men ju längre tiden led desto mer avlägsna verkade chanserna. Imorse kändes de minimala men vi vägrade ge upp hoppet. Nu känns de obefintliga. Och det smärtar något otroligt. Visst laddar Eagles för EM och medalj men det kommer sticka i hjärtat att se group stunt-divisionen på plats.

Det kunde ha varit vi.

˙uʍop ǝpısdn sı plɹoʍ ǝɥʇ

Varför freakar comhem ur preciiis när Grey's ska börja?! Det sker alltid klockan nio varje kväll, när mina favoritserier går. Aaaah!
Jag kom på nu dock att jag redan sett kvällens avsnitt. Det gjorde jag ju förra veckan... Hm, då kör vi American Idol istället! Men först - städning! Grymmers.

Idag har jag gråtit tårar av lycka. Gosh it feels good!

Jag har glömt att berätta en sak som hände igår.
När jag parkerade i garaget vid jobbet på morgonen så ställde jag mig intill en liten grön skruttig bil. Inget jag tänkte på just då, men ändå. När jag klev ur min bil la jag märke till att skruttbilen hade två små dunkar stående på motorhuven (innehållandes olja eller whatever). De fångade min uppmärksamhet och när jag tittade på dem upptäckte jag att det låg en människa i bilen! Sovandes! Eller ja, det där sista gissar jag ju bara förstås, jag såg bara att framsätet var nedlutat och sen bakhuvudet på en person. Jag tyckte hursomhelst att det var creepy så jag gick ganska tyst därifrån. Utanför garagedörren (men fortfarande nere i de underjordiska gångarna) stod en liten barncykel och en barnhink (alltså en kom-så-leker-vi-sandlådan-med-hink-och-spade-hink). Läskigt. Som i en film. Bleh.

Idag har det inte hänt något värt att berätta. Jag har mest bara jobbat. Och så har jag tandvärk. Aj.

Jag har tränat idag. Något grymt roligt! Jag längtar redan till nästa gång trots att jag redan nu känner att jag förmodligen inte kommer kunna lyfta armarna imorgon. Oh sweet jesus.

Idag uppmärksammades jag om att EM-anmälan ska vara inne på söndag. Mmm, fun stuff. Kul att det aldrig är en lugn stund. Jag vet ju inte ens vilka från vår förening som ska tävla!
TK-helg i helgen också. Cheer, cheer, cheer - twentyfour seven. Asch, vem försöker jag lura? I love it.

Nu, mat. Sen, Project runway! (Ja, Lissy - jag ska kolla tv även ikväll!)

Okej, det här är det sista jag skriver innan jag drar till Nyköping! Ikväll blir det hotellhäng, imorgon tävlar älskade Eagles, på lördag Fabest och sen kommer jag hem på kvällen (bara för att åka tillbaka på söndag och döma).

SM imorrn då, hörrni! Wish us luck.

Men asså... Grey's anatomy dödar mig. Jag såg dagens avsnitt och kunde sen inte hålla mig från att se ett till. Nu vill jag egentligen se ytterligare men jag får hålla mig ifrån det. Ju fler jag ser ikväll, desto snabbare tar de slut.
Den serien är nog den bästa jag sett. Alla dessa känslor den framkallar - det är helt sjukt. Jag finner inga ord.





(Snart slår klockan tolv. Då kan man säga "SM om en då, hörrni!")

Nu är jag hemma från genrepet! Det var ett skönt genrep. Jag älskar mina fighters! Jag fick världens finaste halsband av mina örnar också. Presenten fick mig osökt att tänka på en dikt av E. E. Cummings som går I carry your heart with me, I carry it in my heart.

Vi ställde in morgondagens träning (who needs it?) och ses istället på torsdag i Nyköping! Då väntar peppkväll och mys. Can't wait!

SM om tre då, hörrni!

Okej, kan någon förklara för mig varför mannen på Färjan 2-reklamen har två plastmuggar fastsatta på öronen så att han ser ut som Shrek?
Nä. Jag tänkte väl det.

Och kan någon förklara för mig varför jag ska skicka in min fucking digitalbox till ComHem - för att de ska "fixa" den - och därmed behöva vara utan tv tills det är löst? Alla vet väl att jag inte kan leva utan tv?
Jag spar det till SM-helgen, då är jag ändå inte här.

SM om fyra då, hörrni!

Vilken skön dag. Först slow start med Gilmore girls (som iochförsig fick mig att gråta lite) och Robinson. Sen lite solning och så fika med bror och hans familj. Träning på kvällen med underbaraste Eagles som bara går från klarhet till klarhet - genrep tisdag och träning onsdag. Sen återstår bara effing SM! Ä n t l i g e n.

Tankspridd som jag är hade jag glömt bort en liten "träff" som halvt som halvt bokades in igår. Fick nyss ett sms som påminnelse och nu går det ju inte för sig! Jag ska istället hoppa in i duschen. Bra skit.

SM om fem då, hörrni!

- Har ni hört att de sprängt Vita huset?!
- Va?!
- Ja, nu finns där bara en barack!

Det tyckte jag var kul.

Två timmar av stirrande i taket är lagom underhållande. Nu lägger jag ner det projektet. Mår fortfarande lika illa dock.

Idag blev det klart. Jag kommer kunna ta ut alla mina intjänade semesterdagar, innan det är dags för mig att sluta, vilket innebär att min sista arbetsdag på nuvarande jobbet blir i mitten av juni. Sen är jag ledig. Till 3/8. Det är ju nästan för bra för att vara sant.
Det innebär dock samtidigt att jag bara har en månad kvar med mina underbara kollegor och det skär i hjärtat. Men jag får träffa dem i juli igen när vi ska på Britney ihop. Jag och Angelica har målat min sista dag i kalendern med svart färg. Undrar om jag kommer göra annat än gråta den dagen... Nåväl, den dagen den sorgen.

Vad ska jag göra när jag är megaledig då? Jag ska givetvis renovera och fixa både utflytt och inflytt men jag kommer ju ha tid till annat också. Någon som vill åka någonstans? Säg bara till.

Äh crap. Jag blev sådär illamående-så-man-nästan-svimmar i slutet av jobbdagen så nu sitter jag hemma istället för att vara med mina kära örnar. Detta mood är inte gemytligt så nu ska jag inte göra något annat än ligga i mörkret, lyssna på musik och koncentrera mig på att andas.
Mmm, TGIF...

Nej, jag har inte skrivit något extra intressant just idag, bara för att jag länkat hit från Facebook. Men jag har säkert skrivit om dig tidigare. Bara så du vet.

Check.
Check.
Check.
Check.
Check.

She does it again.

Edward af Sillén som kommenterar ihop med Shirley Clamp är för övrigt ett geni. Så min humor.

Nu American Idol. Godnatt.

Låg mig få uttrycka min vånda över att välja hela fem bidrag som är "bra" ikväll. Mycket svårare idag än i tisdags men okej, jag säger Norge, Moldavien, Grekland, Azerbadjan och Ukraina (den sista där trots att den är galet lik Ukrainas låt förra året, Shady lady).

Måste även uttrycka min åsikt om Serbiens bidrag i år. De har haft Lane moje, de har haft Molitva och nu kommer detta. Ett stort skämt. Men jag måste säga att refrängen är medryckande ändå, haha.

Det känns som att saker går min väg just nu... Igår fixade jag parkering vid min nya lägenhet. (Jippi, det fanns! Jippi, den var precis utanför mitt fönster!) Idag ringde jag banken och efter 40 minuters telefonkö är jag nu lite smartare om hur hela sälja-lägenhet-och-köpa-lägenhet-nästan-samtidigt ska gå till - det är ingen lätt process ska jag berätta! Förutom det har jag även ringt killen som sålt sin lägenhet till mig och frågat om jag kan få komma tidigare, vilket skulle underlätta eftersom jag då hinner renovera lite innan jag måste flytta ut ur min nuvarande lägenhet.

Sen händer lite saker på jobbet som spetsar till allt ytterligare. Jag berättar när allt är klart.

Ikväll gäller ESC-kval! Jag hejar ju solklart på Norges Alexander Rybak. Synd att han är så segertippad. Hade varit coolare om han fick vara den outsider som han faktiskt är litegrann. Får se om jag hinner tippa topp fem under programmets gång! Jag vill ju säkerställa min position som programledare/jury inför nästa år. (Shit, 2010 kommer vara busy - Robinson, Idol och ESC. Tokigt.)

Tjoff, sa det bara. Sen hade min verklighetsuppfattning förändrats över en natt. Nu får vi se vad som händer. Spännande.

Jag har precis kollat två avsnitt till av American Idol. Det finns en kille där som berört mig sen hans första audition och i dagens avsnitt sjöng han en låt som gick rakt in i hjärtat på mig. Jag hade aldrig hört den innan, och tror inte jag tänker lyssna på den nu heller när jag vet vem som gör den, för jag tror han gör den bättre än originalet. Det är iallafall Lee Ann Womacks I hope you dance.

And when you get the choice to sit it out or dance
I hope you dance
I hope you dance

Check.
Check.
Check.
Check.
Check.

Till och med juryn kan vila. Jag kan fixa allt gällande ESC's nästa år. Karro kirrar.

Bara för att Cillo är cool och för att Eagles är bäst (och mina ögonstenar). Eagles, ni hörde väl Cillos sista ord i avsnittet? Lets make it happen!

Ja, jag ska iallafall kolla på Tonårsliv ikväll 21:30 på SVT1. Det är avsnittet som handlar om DM.
Vad gör du?

Just det, förresten! Imorse bokade jag Britney-biljetter ihop med fyra tjejer på jobbet. Till hennes konsert i Globen alltså (och nej, jag kommer aldrig att börja kalla den Ericsson Globe). Jag vet inte ens om jag är hemma i Svedala när konserten äger rum men det är lika bra att gardera sig. Är jag inte här kan jag sälja biljetten. (Dyrt, uppenbarligen.)


Retuscherad, jag? Icke.

Böner fungerar. Ibland så!

(Tack för erbjudandet, Thomas!)

Gårdagskvällen var trevlig. Fina vänner, god mat och bra snack. Att få köra dit och hem var ju också fantastiskt. Jag undrar varför man någonsin skulle välja ett annat färdsätt än bil (och kom inte med nåt miljösnack nu tack, jag menar bekvämlighetsmässigt).

Vet ni vad jag tycker? Att folk som inte kan uttycka sig inte bör blogga. Eller ja, de kan ju få skriva men man bör inte uppmuntra dem med besök. Felstavningar och dåligt språk gör allt så tråkigt att läsa! Mygod, förstår ni inte det själva?Jag kan bli uppriktigt glad när jag hittar bloggar, skrivna av unga tjejer, som faktiskt är välskrivna. Det är ovanligt idag. Good for you, ladies!

Snart träning. Spännande!

Helt 100% är jag inte. På bästa kompisens 29-årsfest vankas det därför läsk för mig. Helt okej för min del, det är nog snarare hon som blir offended (om någon).

Nu har jag och Linn bokat Londonresa. 3-7/6 blir vi borta och då står alltså Britney på schemat, för er som inte hänger med. Good shit. Känns som att det är långt tid, men det är det ju verkligen inte.

Nu ska jag se lite American Idol för jag har faktiskt gjort det andra viktiga jag skulle göra för kvällen. Ibland är jag effektiv. (Men bara när jag vill.)

Nu poppar min moderedaktör Svennebanan med Promoe för fjärde gången idag... Något är fel.

Mmm, 17 juni drar mitt favoritprogram - alla kategorier - igång. So you think you can dance. I can not wait!

Äh, vilken jäkla kväll. I dubbel bemärkelse. Först träning. Apbra. Love it. Give me more of it, och så vidare.
Men sen. Sen! Börjar helvetet! När jag kommer hem och ska ringa till min kära Lina i Borås upptäcker jag att mobilen är borta. Mmm... Jag känner i alla fickor på jackan (vilket gick rätt snabbt eftersom det bara finns två och jag inte använder någon av dem). Jag kände även i de andra jackornas fickor (som jag inte ens haft på mig idag). Sen tittade jag på vardagsrumsbordet... och inne på toan (jag gick ju faktiskt dit när jag kom hem) men icke. Letade i köket (som jag inte ens varit i - om nu telefonen mirakulöst telepaterat sig dit) men nej. Då häller jag ut allt ur min väska på golvet - and that's a lot might I tell you - men ingen telefon hittas. Då inser jag att jag blir tvungen att åka tillbaka till effing Lundaskolan och leta där. Paniken sprider sig inuti mig eftersom jag inser att det alltid kommer städare efter att vi har tränat där. Nu kan städaren ha hunnit 1) komma och gå och ta med sig min telefon, 2) komma och sno min telefon utan att jag kan bevisa något.
Jag rushar med bilen som aldrig förr och kommer fram. Ser att det lyser och inser att städaren är kvar. En trevlig ung dam som nästan kan prata svenska. Jag frågar henne om hon sett min mobil och hon säger nej. Då tar hon upp sin för att ringa min. "Snällt" tänkte jag och ger henne mitt nummer. Men nein, vi hör ingen mobil. Då går hon och letar i duschen och på lost-and-found-stället, som om min telefon nu mirakulöst skulle ha telepaterat sig dit. Men nej. Modet i mig sjunker. Det här händer inte.
Jag åker hem med huvudet så lågt att jag knappt ser över ratten. Väl hemma kollar jag i bagageluckan om jag eventuellt skulle ha tappat den där, men nej. Först då tar jag en titt på golvet och under alla säten. Och tadaa - där låg den! Lite gladare i hågen (men sur för att jag åkt land och rike runt) går jag upp till lägenheten. Utanför min dörr inser jag att jag inte har hemmanycklarna i handen. Det var bara till att åka ner till bilen igen och hämta... Tur för mig att jag inte hade ställt bilen i garaget, då hade jag varken kommit in där eller hemma igen. Den stod istället på parkeringen så jag hittade nycklarna "lätt" och åkte upp igen.
Nu vill jag bara dra något gammalt över mig och gräva ner mig samtidigt. Sånt här gör mig ledsen... på riktigt.

Så! Nu har jag precis kommit hem från Gröna Lundsteatern och Hassles spelning. Han var grym live! Det var en ganska intim konsert och inte alls supermycket folk. Agnes Carlsson och Vincent Pontare var där också (dock inte tillsammans). Vincent är fin. Mmm.
Anyway, min favoritlåt för kvällen blev The thanks I get. Han gjorde den så bra. Till och med bättre live än på skivan. Ja, fina grejer.



Vi stack direkt till Djurgården från jobbet. Tanken var att vi skulle jobba över till det var dags att åka men istället fick en av mina kära kollegor för sig att busringa runt till en massa personer! I två timmar höll hon på och jag höll på att dö av skratt! Ibland låg jag dubbelvikt och vred mig, och ibland var jag tvungen att gå ut i köket för att inte avslöja hennes bluffmakande med mitt gapflabb. Aaah, gotta love it!

Nu är det snart dags att sova. Frågan är om man ska försöka sig på kvällens Desperate Housewives-avsnitt eller inte? Hm.

Jag sitter och lyssnar på regnet som faller mot mitt takfönster. Det kommer jag sakna, när jag flyttar. Takfönstret alltså. Det är mysigt.

Imorse åkte jag in i garaget samtidigt som Den vackra mannen. Eftersom min kollega berättat för hans kollega att hon har en arbetskamrat som tycker Den vackra mannen är supersnygg så höll jag mig kvar min bil ett tag för att han skulle hinna gå. Han släpade dock fötterna efter sig och stirrade väldigt när jag klev ur bilen. Pinsamt nu när jag vet att han är upptagen. Haha.

Nu ska jag se lite American Idol, som jag påbörjade igår tack vare Nilda. Senare ikväll är det mycket på tv som jag ska se. Framför allt ska jag se Tonårsliv (som enligt rykten ska visa cheer ikväll) och sen Project runway. Nejmen, just det... mitt comhem håller ju inte för att visa mig TV3. Idioterna. Då skippar vi PR då (lite beroende på vädret)...

Det är typ tredje gången jag skriver det här nu. Men jag har tagit bort inlägget alla tre gånger innan någon hunnit läsa det. Here goes:

Jag ska byta jobb. Eftersom jag medvetet inte nämnt min nuvarande arbetsplats så ofta tänker jag heller inte skriva vart jag tänker ta vägen. Men i augusti sker det.
Därav min jobbiga arbetsdag i torsdags. Att säga upp sig var hårt men min chef var stöttande och förstående. Men att berätta för mina kollegor... usch. Vi bara grät. De är anledningen till att jag hade kunnat stanna livet ut. Men det vet vi ju alla, att så funkar det inte. I augusti startar jag alltså ett nytt kapitel i mitt liv. Öppnar nya dörrar.

Nu vet ni också, kära läsare.

Har kommit hem från ledarmötet nu. Det var mysigt (och kallt) och jag har allvarligt inte skrattat så mycket på länge. (Konstigt ordval - allvarligt - men ni förstår.) Elins stories från Thailand var något utöver det vanliga och nu känns det som att jag inte behöver skratta mer i år. Jag har ont i magen fortfarande.

Good shit.

Igår var jag på en mystisk tillställning/fest i Haninges kulturhus. En snubbe hade hyrt stället och jag hade en biljett. Det var verkligen som en dålig klassfest - mycket skumma människor, blandad ålder, ingen vågade dansa (förrän de fått något innanför västen) och ett roligt ihopsatt liveband. Men jag och mina vänner hade jätteroligt. Och kvällen avslutades bättre än den började... väldigt, väldigt otippat.

Idag har jag legat i solen. Snart ska jag iväg och inhandla lite prylar till ledarmötet ikväll. Mysigt ska det bli. Hej så länge.