I wanna dance with somebody.

Det är få cheerdanslag som gör mig inspirerad, men det här är fasiken ett genialiskt program (musiken, hallå!). Hittade det i Cheerleading Blogg. University of Minnesota kommer att representera USA i alla tre dansklasser i VM.



Fatta att det bara är knappa tre månader tills vi får se dem live!

We make words.

Hur fantastisk är inte denna blogg?

Har suttit i TK-möte/årsmöte hela dagen. Kvällen blir lugn och imorgon blir det årsmöte igen. Pust. Någon som har en scanner förresten? Jag skulle behöva en... igår helst.

Säg det igen.

Nu ska jag snart gå att lägga mig, deprimerande nog. Sitter och väntar på pappas rapport från Haninges idrottsgala bara. Undrar om det hände nåt spännande.

Imorgon ska jag upp tidigt för att åka in till stan och ha TK-möte, samt årsmöte. Gissa vad jag ska göra på söndag då? Jo, då har vår förening årsmöte! Är det inte fantastiskt, så säg? 

Om natten.

Allvarligt. Jag har hela veckan gått och nynnat på en låt som går såhär (typ):

Om natten kommer du tillbaks,
om natten är du åter hos mig.
Du ropar ut mitt namn,
vill komma hem igen.
Men det blir aldrig vi två igen.


Vem fasiken sjunger den och varför har jag fått den på huvudet?!

På allmän begäran.

Eller ja, för att Johan ville se:


Som jag har sökt! (Och nu funnit!)

PH-fescht.

Igår fick jag en VIP-inbjudan till Paradise hotels finalfest. Jag skrattade gott åt den med mina kollegor. Nu inser jag att flera av mina tjejer planerar att attenda. Sweet lord, ni slutar aldrig att förvåna mig. Påminner bara om att vi har träning dag efter. Ha. Ha.

För övrigt kan jag ha haft världens sämsta morgon idag. Min buss kom "i tid". Insåg dock när jag kom på att det nog egentligen var en buss som var massa försenad för den var smockfull. Jag fick stå (!) och vi var dessutom som packade sillar. Kommer ner på Gullmars-perrongen lagom till ett tåg rullar in. Får stå (!) men det är gott om plats. Trodde jag ja. Vi står inne så länge att vagnen fylls på så pass att jag står slickad längs med väggen, likt en inbrottstjuv, till slut. Helvedde. Hatar kollektivtrafikvärlden ibland.

Stor hund.

Idag såg jag världens största hund på tunnelbanan. Jag kunde inte sluta stirra. Det var en blandras, schäfer och newfoundland kanske? Vild gissning. Det kan lika gärna ha varit en schäferbjörn. Den tog upp hela den där snurrplattan mellan två "avdelningar" i vagnen. Folk kunde liksom inte gå förbi. Helt galet. Men vacker var han. Det kom på en liten hund i Slussen. Matten höll på att bajsa på sig när hon fick syn på brunebjörnen. Roligt. Jag var på Team Huge Dog.

Nu: SYTYCD. Sen: godnatt.

Älsklingssko.

Efter jobbet gick jag till Scorett på Drottninggatan. Där fanns de ursnygga skorna, fast bara i blått. Som "tur" var fanns inte min storlek så jag gick till Scorett i Sergelgången istället. Där hade de blå 39:or men inga svarta (som jag helst ville ha). Men i kassan frågade jag och då hade de ett par kvar undangömt! Jaaa. Så nu har jag dem, älsklingsskorna. Kom hem nu och såg att Lejla också har. Wiie.

Mitt trådlösa nätverk hemma har inte funkat på två månader. Idag fick jag nog och drog ut alla sladdar jag fint städat undan och nu sitter jag här och surfar trådigt igen. Och fult blev det i vardagsrummet också. Nåväl.


Me and the old men.

Ni vet min deal med gamla gubbar? Idag började jag nästan gråta på lunchen på grund av en.

Jag var på väg ner för Kungsgatan när jag passerar en gammal, gammal man med två kryckor. Jag hade kunnat krypa baklänges förbi honom. Så sakta tog han sig fram. När jag gick förbi hörde jag hur han frågade efter ett visst nummer på Kungsgatan. En byggkille hjälpte honom så gott han kunde men verkade lite osäker på sitt svar. Jag gick förbi, in på en restaurang, det var kö, jag fick vänta på min mat och sen gick jag tillbaka. På vägen upp passerar jag gubben igen som nu vandrat cirka 10 meter uppåt gatan. Denna gång står han och frågar en annan man om adressen och jag hör hur mannen svarar att numret ligger på andra sidan och blaaablaaa. Då kom det en tår, för jag tänkte på att den gamla mannen verkligen försökte ta sig någonstans, och att allt gick emot honom.

Fy bybblan.

I need your help!

Kan någon vänlig själ bara berätta för mig var jag får tag i typ ett par såna här?



Dessa är från Acne men det är ju absolut inget måste nånstans. Ge mig något liknande bara! Tror att Scorett ska ha fått in något, men det finns inte i Handen iallafall. Snälla? Någon?

Pang, pang!

Jag tycker att det är jätteroligt att Jackie och Cimon (och ja typ alla andra, men mest de två just nu) från Paradise hotel har en major fight om vem som är mest värdig som människa, eller vem som sålt sin själ till media.

Eh, ni var båda med i Paradise hotel, har ni glömt det redan?

Schitzo inlägg.

  • Idag när jag klev på tunnelbanan luktade det jättestarkt av blöt hund/kiss. När en man klev av i skanstull och jag tog hans plats insåg jag att det var han som hade luktat. Nu nojar jag över att jag också luktar... Jag hoppas inte.
  • iPhone eller inte iPhone? Det är frågan, ska jag våga ta steget?
  • Just nu kretsar mina tankar kring USA-resan med Eagles. Det ska bli så himla najs. Jag längtar som en tok!

Gullipluttinutte.

Jag kollade lite på EM i konståkning innan jag skulle sova igår. Kom in i programmet precis när det var fem manliga toppkandidater kvar. Jag fick se the best shit alltså. Föga förvånande vann Evgeni Pluschenko från Ryssland. Snubben tar time out i några år och kommer tillbaka med ett brak. Karolina gillar detta.
Den Karolina gillade mest av alla var dock andrapristagaren, även han en comeback, schweizaren
Stephane Lambiel. Han är så söööt att man dööör. Det känns som att jag sett snubben växa upp, och ändå är han bara fyra år yngre än jag. Nåväl, vacker är han iallafall. Och hans piruetter också. Och helt plötsligt längtar jag lite lite mer till OS. Toppen i Europa ska möta riktigt vassa amerikanare och japaner! Inte lång tid kvar nu. Karolina gillar detta.

7 st Snygga girafer fr Kenya.

Jag dog seriöst av detta. På riktigt. Jag skrattar fortfarande. Vet inte om det är ett mått på min humor eller trötthet? Hursomhelst så har jag fortfarande inte slutat skratta. Jag sitter här och torkar tårar och piper lite.

Jag vet inte vad som är roligast? Att de är sju stycken? Att de är giraffer? Eller att de ska säljas på grund av flytt?

Så, nu har jag väl inte alls byggt upp förväntningarna eller?
Klicka här.

Mmm, mint.

Ni minns min senaste craving? Det lacket finns ingenstans att köpa och efter ett desperat mejl till vår skönhetsredaktör så fick jag detta i present:


Det är inte samma lack men färgen är snudd på identisk. Jag gillar detta. Jag gillar detta mycket.

M&M.

Okej, hur fantastiskt genialt är det inte att University of Kentuckys supporter-tshirts har "witness" på dem? Det är ju så galet grymt! Jag tänker sno det, hör ni det cheer-Sverige?! Så om någon annan kommer med det, vet jag att ni snott det från mig. Tråkigt för er.


Mina finingar, norska Martine och finska Mija.

Och hör sen!

Idag sitter jag på en pilatesboll och jobbar. Då kan man se ut såhär:



Ja, ni ser ju förstås inte bollen och märker ingen skillnad. Det mystiska utseendet kommer väl snarare från att jag valde effekten "serietidning" i min webcam. Ja, så egentligen var det här inlägget helt meningslöst alltså.

Candy apple.

Jag har inte, på fem år, önskat mig en skönhetsprodukt så mycket som jag nu gör Essies Mint candy apple-nagellack. Är det någon som har det? Det är ju slut överallt såklart. Jag är beredd att betala dyra pengar för det. (Speaking of: Mindy, you owe me.)


Jag som cirkusartist.

Nu kommer det igen. Den där tiden. Perioden då jag ifrågasätter det mesta lite extra. Dagarna då jag funderar över allt utan att finna svaren. Hade jag varit en fighter i ett dataspel hade min kraft varit nere på rött nu. Sådär kritiskt nära slutet. Det är tack vare de små ljusglimtarna, mina hemliga kraftkällor, jag inte ger vika för trycket. De är mina stödlinor när jag sätter fot framför fot i livets balansgång.

The fourth kind.

Jag började dagen med att se trailern för filmen The fourth kind. Tårarna började rinna av obehag. Usch och blä - den måste ses!

Kolla på egen risk:


Sådärja.

Domarutbildning, dag ett - check.

Största losern.

Nu söker TV4 deltagare till svenska Biggest loser. Det är (endast) i tillfällen som detta som jag önskar jag var större än vad jag är. Tänk, vilken rolig grej! Det skulle iochförsig vara ännu bättre om PT:n Bob fanns med i den svenska versionen.

Ansvar.

Barnsligheter hör hemma på dagis och inte bland vuxna människor. Det är så otroligt att folk (som verkligen inte borde) innehar en sån stolthet att de vägrar inse när de felat. Det måste vara smärtfritt att ta sig genom livet med tanken om att allt dåligt som sker hela tiden beror på andra.
Hört talas om att ta ansvar?

Pyssling?

Alltså jag har ju på riktigt sagt "pyssling" som en släktbenämning. På skämt. Men idag fick jag reda på att det finns en benämning som heter pyssling! Alltså inte syssling. Eller jo, det finns ju också. Låt mig reda ut det hela:

Sysslingar = två personer vars föräldrar är kusiner.

Bryllingar (eller fyrmänningar) = två personer vars föräldrar är sysslingar.

Pyssling (eller femmänning) = två personer vars föräldrar är bryllingar.

Alltså: hahaaa.

Tungont.

Jag har ont i min tunga. Jätteont. Tittar man på undersidan av den har den två räfflor som ser ut som taggtråd typ. Brukar det göra det? Jag är inte van att se min tunga underifrån. Jag har haft ont i tre dagar nu. Blä.

Chocolate rain, some stay dry and others feel the pain.

Alltså. Vad vore livet utan youtube? Vi började snacka kända youtube-klipp på lunchen och det satte igång ett skicka-youtube-klipp-till-varandra-rejs nu såhär efter.

Det började med detta:



Vilket ledde till att vi pratade om Comhem-reklamen:



Och då kom jag på att jag aldrig fattat vad mick-scenen är för något så jag hittade originalet:



(Och då dog jag seriöst en smula.) Sen kom denna kort därefter:



"Nää, men vi känner oss nöjda där grabbar! It's a wrap!" Allvarligt? Frigolitstenen verkar tung som attan!

Och det slutar liksom inte... I die.

Party in my heart.

Jag älskar Eagles. Sådeså. Ser fram emot året med er.

Kom änglar.

Jag ska erkänna, jag är inget stort fan av svensk musik och svenska artister. Det finns några som lyckats vinna mitt hjärta men de går att räkna på en hand. Så glöm det där med Håkan Hellströms "storhet" eller Lars Winnerbäcks genialitet. Jag har inte "upptäckt" dem än.

Men så igår fick jag detta skickat till mig:

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat.
Och där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat.


Och när jag fick förklarat för mig att det var från Winnerbäcks Kom änglar så blev jag lite imponerad. Jag vill inte lyssna på låten, för att eventuellt förstöra min känsla för orden, men däremot tänker jag börja plöja hans texter. Är någonting annat i samma klass som detta så har jag mycket härlig läsning framför mig.

Let's leave it at that.

Jag berättade aldrig om mitt blast from the past igår. Helt plötsligt blinkade msn sådär bekant orange och meddelandet var från dig. Det första jag hört av dig på månader - kanske år? Jag tror fortfarande inte jag förstår ditt behov av att höra av dig till mig, eller vad du egentligen var ute efter, men vi lämnar det så.

Fin länkning.

Titta va fint Cheerleading Blogg (i Norge) gjort om mina flickor! Tack!

Och på tal om det så är det sjukt kul att träningarna är igång igen faktiskt. Cheer-season is on! Domarutbildning i helgen, DM i mars, USA i april, SM i maj och EM (?) i juli! Våren är jam packed! Och jag får se fram emot den, och ta mig igenom den, med favorittjejerna.

Måste börja planera USA-resa nu. Hej och hå!

Tillbaka till verkligheten.

Upp klockan åtta, pang bom in till stan för domarträff, pang bom hem till träning, pang bom hem till soffan. Var det någon som sa att vardagen hade börjat igen? Phew. 2010, nu kör vi.

Nu: bad.

Kalas-dag.

Strictly ballroom var ju... speciell?

Nu ska jag göra mig iordning för att först dra till centrum och sen gå på 1-årskalas. Lilla Emil ska firas minsann! Han fyller år imorgon dock, och jag kan inte fatta att ett år har gått. Mycket har förändrats sen den 10/1 2009. Mycket. Och samtidigt så lite. Så konstigt.


Tansi.

Nu gjorde jag det jag inte skulle, nämligen kollade på Let's dance. Ve och fasa, jag vill inte fastna för denna säsong så jag tänker inte ens kommentera någonting. Sådeså.

Nu ska jag se en gammal film som heter Strictly ballroom. Känns ju som dans. Förhoppningsvis är den bättre än Let's dance.

Dåligt, Karolina!

Jag får på riktigt dåligt samvete för att jag lyssnar på denna. Usch. (Men den fyller mig med ett vemod som någonstans är behagligt.)

Lucky number 1 293.

1 292 inlägg har jag skrivit hittills. Eller ja, make that 1 293. Och till vilken effing nytta då? Ingen skulle jag vilja påstå. Det vore logiskt att avsluta den här bloggen nu, när den precis fyllt tre år. Någonting att överväga tycker jag. Men ingenting med den har ju varit vidare logiskt hittills så varför börja nu?

Dockan.

Åh! Av en slump såg jag att Victoria's Secret-showen gick i repris precis (säg det snabbt tre gånger!). Jag hittade en ny angel som var vacker som en docka. Men man vill ju egentligen äta upp dem allihopa.


Är hon inte söt så säg?

På tal om det, min pappa har alltid kallat mig "dockan". Ända sen jag va liten. Nyligen träffade han en gammal kollega och när mitt namn kom upp i konversationen frågade hon om han fortfarande kallar mig dockan. Och då gick det upp för honom att han ju faktiskt gör det. Aaaw.

Nu börjar The break-up. Den är sjukt deppig. Jag vet inte om jag vill se den... Det är naturligtvis inget måste. Det finns andra kanaler än 3:an. Men ja.


A beautiful mess.

Well it kind of hurts when the kind of words you write
kind of turn themselves into knives.

What's wrong with this picture?

Såhär ser jag ut på jobbet idag:



Mari bredvid mig sitter i t-shirt. Jag förstår inte.

Aj lajk.

Den här vill jag ha. Snälla?


Det bor en ängel i mitt rum.

Nu ska jag se kvällens SYTYCD. Jag har redan sett avsnittet men jag gillade det, så det gör mig ingenting att kolla igen. Ikväll får dansarna köra en koreografi i den dansstil de behärskar. Det är kul att få se det innan tävlingen drar igång på riktigt.

På tal om dans. Thomas Benstem är lärare på diverse dansskolor. Hade jag varit typ... yngre, hade jag lätt dansat i någon av hans klasser. Mumma. Vi fastnade på youtube på jobbet i förrgår och kollade på en massa videos med honom. Jag gillar't.


Happy jul.

Nyss hemkommen från lite julfirande hos mamma och pappa. Snart blir det gymmet. Måste låta maten lägga sig lite först.

Gårdagen var intressant. På fler sätt än ett. Det återstår dock att se om mina beslut som togs igår har några konsekvenser för framtiden.

Forgiveness says that I should give you one more try
but it's too late, it's over now.

Kyla.

-16 stod det på termometern när jag vaknade imorse. Så jag klädde mig varmt. Tillräckligt varmt för att klara av kylan, och det vara bara härligt krispigt och najs ute. Men här då, inne på kontoret?! Jag fryser ihjäl. So much för fönsterplats...

Inviger för övrigt mina fina nya lurar idag. Har Fibes, Oh Fibes! Run to you på repeat.


My first crush.

Var på jobbet idag. Skönt att få fokusera tankarna på något annat än det som snurrat i huvudet på sistone. Hade tänkt träna nu ikväll också, men tappade lusten när jag kom hem och fick lite mat i magen.

Idag när jag satt på jobbet och tittade på alla manliga modeller på Stockholmsgruppens hemsida (ja, det ingick i jobbet faktiskt) hittade jag en av mina allra första crushar där. I modellregistret alltså. Vilken flashback jag fick. Har inte sett människan på... 16-17 år kanske. Geez. Nostalgi.

Jag önskar jag fick vara så liten igen, som när jag crushade på honom.


Honest ade.

Jag köpte en ny (?) dricka på lunchen. Den var god. När jag hade druckit halva dök ett citat upp inne i flaskan. Det löd: "To forget how to dig the earth and tend the soil is to forget ourselves." Det var Gandhi som sa det en gång i tiden. Sedärja.


Honest ade.

Nej tacka vet jag Noomi.

Kristen Stewart som Lisbeth Salander? George Clooney som Mikael Blomkvist?! Njae, jag vet inte jag...

Inman.

Efter förra inlägget gick jag till SATS, mötte upp Carro och tog slut på ytterligare krafter. När jag kom hem tog jag ett långt bad och nu sitter jag här framför tv:n. Åter till Cold mountain började precis så den ska jag se. Jag kan den nästan utantill. Undrar om det är tradition att den går den här dagen på året? Jag har för mig att ett av mina allra första inlägg handlade om den.


För mycket.

Jag tänker alldeles för mycket för mitt eget bästa just nu. På gårdagen, nuet och framtiden. På dig, på honom, på det som kunde ha varit och kommer att bli. På mig, på oss och på det som aldrig kommer att ske. På livet, döden och allt där emellan. På kärleken - obesvarad sådan men också det motsatta. På ödet, tillfälligheter och slumpen. På orättvisor, sanningar och lögner.

Igår slutade jag att andas när jag fick ett besked som kom som en blixt från en klar himmel. Jag vet inte om du läser det här men du ska veta att jag tänker något så innerligt på dig. På er. Och jag skickar så många stärkande tankar att jag blir matt i kroppen själv.

.

You know our love was meant to be
the kind of love to last forever.

Bokfilmer.

Gårkvällen var fin. Trerätters, härligt sällskap och Buzz. Och så lite raketer på den. När värdinnan slocknade kände jag väl att det var dags att gå hem. Väl hemma i sängen såg jag Transamerica. Bra film!

Har precis sett Flickan som lekte med elden och vad ska man säga? Jag stör mig på att filmerna inte är lika bra som böckerna. Har ju insett att det är svårt att få till en film som är baserad på en bok. Gör mig lite fundersam till huruvida jag ska läsa Snabba cash innan jag ser filmen eller inte. Och jäkla Twilight då. What to do? Jag är iallafall klar med första boken nu. Jag kan ju läsa tvåan också förstås, för New moon har jag ju sett.

Nä, nu får det vara nogsvamlat. Är lite trötter idag.

Happy 2010 hörrni.