Behind these hazel eyes.

Tänk om livet inte hade överraskningar in store för en. Man kan bli positivt överraskad och negativt överraskad. Men vet ni vad? Jag tror att de går ungefär jämnt ut. I förra veckan blev jag besviken. Idag fick jag mig en liten knäpp på näsan som faktiskt gjorde mig glad. Skönt. Att livet och människor inte är förutsägbara.

Jag längtar till träningen ikväll. Jag har så sjukt mycket saker i mitt huvud som jag måste få utlopp för. Hur ska två timmar räcka? Jag får köra slut på dem ikväll och så får de massa lov sen (eller ja, till måndag i alla fall). Neee, inte köra slut-slut. Bara köra mycket-slut.

Imorgon åker jag till Jönköping, gott folk. Då blir det inte mycket bloggande, ska ni se. Men jag är tillbaka på söndag. Ni överlever, jag lovar.

GLAD PÅSK!