Behind these hazel eyes.

Jag har precis varit på bio med min bror. Han hade inte varit på bio, sen innan Emil föddes (och då såg vi Australia på premiären), och jag ville fly den deppiga vardagen. Jag fick välja film och eftersom jag velat se Shutter island, sen den kom, så fick det bli den. Eh. Bra film att fly från deppighet med. Inte. Det var det vidrigaste jag sett på länge. Min första (tror jag?) Scorsese-film också. Eller nä, The departed har jag sett. Men den minns jag inget av. Anywho. Tre slutsatser:

- Jag har aldrig suttit så mycket på helspänn under en biofilm förut. Ever. (Inkluderat alla möjliga skräckisar du kan tänka dig.)
- Jag gick på toa för första gången ever under biofilmen. Mycket konstigt. 28 år har det tagit mig men nu hände det alltså. Who does that liksom?!
- Leonardo DiCaprio är ett geni. That I knew. Börjar tro att Scorsese är det också nu.

Nu går Blood diamond på tv. Den har jag inte heller sett så den borde jag kolla på. Mmm, också upplyftande kan jag tänka mig. Blä.

Idag skulle jag ha kommit hem från USA. Har fortfarande inte packat upp hemma. I min hall ligger två stora väskor öppna, så man får hoppa över dem när man ska gå till och från dörren.

Ikväll ska jag gå på bio. Jag undrar vad jag ska se?

Fem smutsiga små fingrar,
på en smutsig liten hand.
Så blir det nästan alltid,
när man lekt med dem i sand.

Vi fick just nya chips till redaktionen. Ungsbakade från OLW. Mindre fett ryktas det, jag var tvungen att smaka. Tur att jag ska börja träna med Biggest loser-Jillian på måndag...
Dessutom fick vi New moon från OLW, i samma utskick, så den la jag beslag på direkt. Fina grejer.

I söndags kväll när jag skulle lägga mig hörde jag ljud från köket. Knastrande och klickande. Ungefär som att någon knaprade på något. Jag blev rädd och hann på en sekund inbilla mig att en stor råtta satt där inne och åt på pizzakartongerna (som stod kvar från lördagens bravader). Först stängde jag in mig i sovrummet. Sen kom jag på att jag var tvungen att gå till toaletten och ta ut linserna så då fick jag säga högt för mig själv: "Karolina. Hur kan en råtta ha kommit in i din lägenhet?". Men den frågan i huvudet vågade jag ta mig till toan och efter det dessutom tända lampan i köket och se efter.

Det fanns ingen råtta.

Måste ha varit mitt spöke som var i farten igen.

I min kalender står det "När budbäraren är långsam är nyheterna goda". Det var någon anonym som sa det och nu har världen gjort det till någon universal sanning.
Jag håller inte med.

And on another note: Jag pratade lite med Peter igår. Det visade sig att Brandon Sr Black låg femma efter första dagen på Worlds. Inte trea, som jag hade trott. Efter finalen slutade de på 2:a plats. Snacka om upphämtning! Han var stolt och glad. Det gjorde mig glad.

Åh, det gjorde mig glad.

Är det bara jag som tycker att det är härligt att Alexander Skarsgård och Kate Bosworth är ett par? En fröjd för ögat!

Igår var jag och såg Bounce i Globen. Jag köpte ju biljetter förra året men var tvungen att sälja dem när det krockade med USA-resan. Nu när vi inte kom iväg så fick jag tag i ståplater och gick dit. Helt klart en ljusning i min annars - just nu - rätt bleka vardag. Jag trodde jag var tömd på tårar, men när sista numret kom grät jag igen. Lite för Bounces skull. Mycket för min egen. Synd att publiken var tråkig. Jag dansade mig igenom hela tvåtimmarsshowen. Det är ju mer än vad man kan säga om resten av Globen.

Träningen igår var jättebra. I två timmar var jag lycklig igen, med mina tjejer. De presterade fantastiskt! När inget mirakel räddade oss förra veckan, åstadkommer vi egna. Men jag kan inte komma ifrån det faktum att jag faktiskt, fysiskt, har ont i hjärtat.

1. Team USA
2. Team Mexico
3. Team Chile

Vågar jag ens titta på programmen? Hade det kunnat vara vi på pallen?

Jag är hemma. Det blir inget VM eller klubb-VM för mitt Team Sweden/Power Cheer Eagles.
Vårt plan i onsdags blev inställt. Alla andra var givetvis uppbokade. Vi krigar hela dagen på Arlanda, "sov" på flygplatsen för att vara i först i kön till torsdag, fick våra standby-biljetter men stoppades i gaten. Vi åker hem i tron om att det är slut där men finner nytt hopp, drar till centralen, kopplar upp oss på datorer och fixar nya biljetter... som sen visade sig vara för dyra.
Och det var det. The end.

Jag har aldrig känt mig så tom. Jag har aldrig känt mig så utpumpad, dränerad på känslor. USA är inget som händer varje år och det här VM:et och klubb-VM:et - och resan - var once in a lifetime för det här laget. Igår grät jag som ett litet barn. Låg i fosterställning och hulkade. Jag kan inte minnas när sist jag fällde så mycket tårar.

Jag vill skriva så mycket men finner så få ord. Försöker senare igen.

Jag minns genrepet. Alla var glada, alla var redo att åka till USA. Jag sa "vi ses i Orlando" när jag lämnade hallen och önskade Twisters lycklig resa på lördag - deras resa var ju så nära!
Samma kväll beslutar sig lallar-jökull på Island att få ett utbrott och sen dess har liksom inte min världsbild varit densamma. Som jag och Melissa sa igår, det har verkligen känts som att vi varit på väg till USA ända sen i torsdags. Och att all denna oro bara sugit ur oss energi. Men verkligheten är en annan: vi ska faktiskt åka imorgon. Vi har alltid haft onsdag som avresedag. Det har bara känts som att den skjutits upp så länge. Som att vi varit på väg, fått avslag och fått vänta.

Men så är det ju inte.

Nu håller vi tummarna ett dygn till. Imorgon vid den här tiden ska vi boarda. Fingers crossed.

Åh, min sopa! Jag har ju sett kvällens Gossip girl redan! Fråga: se nästa veckas avsnitt? Eller äta, bada och packa? Eeh, klart jag ska se nästa veckas, jag är ju i USA då och missar det! Hah!

Äh, jag är ju helt jäkla handlingsförlamad. Blir ingen packning idag heller.

Jag är ganska bra på att måla f-n på väggen. Och det kanske behövs i nuläget, för då blir det dubbelt så underbart när saker och ting löser sig. I torsdags viftade jag bort allt som hade med vulkanutbrott att göra, tänkte att det självklart skulle vara löst inom en vecka. Igår började jag bli lite nervös när de sa på nyheterna att flygtrafiken fortsätter vara stängd över helgen.

Idag är jag modstulen.

Nu har jag bokat en ny klipptid.

Bokade just av min klipptid idag.

Nu minns jag inte riktigt varför.

Jag tänker såhär:
- "Jäkla vulkan".
- På onsdag lär ju planen vara igång men det är för himla illa om vår leverans från Kina (som nu ändå var på G!) ska utebli på grund av ett jäkla askmoln.
- "Vulknautbrott, wtf?!" Varför känns det som att man slungats bakåt i tiden?
- Centralstationen inatt var full av resenärer som bar på skidor. När jag såg dem funderade jag över var de hade varit med sina skidor i Stockholm. Nu inser jag ju att de skulle ta tåget istället för flyget.
- Wehey, startordning för VM har kommit! Vi möter 13 lag! Så himla på riktigt!
- Ikväll kanske Fabest är med på Talang. Och vi som ställde in kvällens träning - nu kan jag se programmet från start.
- Jag är trött. Och har liiite, liiite träningsvärk från gårdagens spelkväll hos Mari. Let's dance till Wii var fantastiskt roligt. Och sen krampar mina händer från Band Hero. Urkul.

Här är en bild på en tränare som är lycklig över att VM-genrepet gick bra och som nu bara väntar på att alla örn-sjuklingar ska bli friska och krya.


Cheerbow, check. Crazy eyes, check.

Snacka om att det här är en blogg jag kommer att följa! Speciellt med tanke på hennes fantastiska skrivtalang, som avslöjades i gårdagens avsnitt. "If I didn't opened the door..."

Åh, Maria.

Om jag skriver det här nu. Gör du detsamma då?

Jag köpte ett par Converse idag. Ljusblå. Jättefina! Och när jag satt på bussen hem insåg jag att de heter Carolina Blue. Det måste ju vara ödet eller något.

Att Maria Montazamis dotter tävlade i cheerleading i dagens program av Svenska Hollywoodfruar var ju helt fantastiskt. Och Maria var sååå stolt. Åh, älskar henne.
Och nu berättar hon att hon inte kan höger och vänster! Åååh, vi bara bondade ännu mer nu!

Jag anar något slags dryckestema på jobbet idag. Först fick min kollega ett paket från Festis, där jag lyckades sno åt mig en av de nya smakerna (Fläder/hallon - huuur gott låter inte det?). Sen fick vi ett mejlutskick om att det står en miljard Friggs-vitamindrycker i korridoren som det bara var att ta av. Inte är jag särskilt törstig, men gratis är gott, så jag tog en ändå (som heter Beauty - måste ju vara bra?).


Se så glad jag är över mina drickor.

Se. Den.


Remember me.

Det 8/5 är jag på Idol-audition!
Kanske.
Skoj vore det.
Hm.
(Jag har inte ett uns av den talang som krävs. Men jag kanske får en skymt av Anders Bagge?)

"Det svåraste när man haft framgång är att hitta någon som gläder sig å ens vägnar."
- Bette Midler

Hm, mitt verktygsfält har försvunnit så nu har jag inte knapparna för fetning, kursivering och sånt. Vad har jag gjort då? Hjälp!

Sen har jag - helt hux flux - kommit på att jag vill ha en ny dator. Hemma alltså. Jag köpte ju en för 1,5 år sen men jag fattar inte varför jag valde PC framför Mac. Eller jo, det vet jag. För att jag känner mig mer "hemma" med PC och kan lösa problem som uppstår lättare. Men jag har insett att problem inte uppstår lika ofta på en Mac. Så det är ju hugget som stucket liksom? Hm, man ska ge en laptop tre år har jag hört... Får se om min hinner fylla två. Herrå.

Jag gråter till Biggest loser. Den äldsta deltagaren vägde sig just (ja, en gubbe) och han hade bara gått ner 0,5 kg och hamnar nu under strecket. Och jag gråter. Nåt så grymt mycket. Jag ooorkar inte med gamla gubbaaar! De krossar mitt hjärta när de är ledsna! Alltså, jag vet inte vad det är för skada jag har. Det här är ju inte hälsosamt.

Barns tankar om Victoria och Daniel:

"Prinsessan föddes på ett slott, Daniel hittade hon i skogen."

Freja, 9

"I ett slott bor bara kungar och såna där kända, de är inte precis som oss andra som bor i lägenhet, de är mer som mupparna skulle man kunna säga."

Ludde, 8

Ikväll är det True blood.

Jag hade jordens aha-upplevelse precis. Vi satt och lyssnade på P3:s introtävling. Och vi hade alla låtar och artister utom en. REM visste vi men så var vi tvungna att googla låten. Och så visar det sig att den heter What's the frequency Kenneth? What's the frequency Kenneth (is your Benzedrine)! Hahaaa, jag har sjungit typ "What's the freak of this, can let this show" typ, hela livet (fatalt ologiskt). Och nu då, när vi skulle lyssna på låten och titta på lyrics samtidigt så är det som att jag hör låten för första gången. Jag har liksom bara hört den låtraden. Och sjungit så fantastiskt fel.

Jag gillar't.

Ibland funderar jag över saker och ting lite extra.

Idag funderar jag över:
1) Vad som hänt om en förälder nått det stadie att hon sätter sin egen lycka framför sitt barns. (Nej, jag pratar inte om mina föräldrar.)
2) Hur folk beskriver mig, när de pratar om mig med andra.
3) När jag ska våga ta steget.
4) Vad jag ska ta med mig till USA.

... Jag sa inte att alla extra tankar var djupa tankar.

Ibland skulle jag vilja ta dig i min famn, stryka dig över håret och viska "Allt kommer att bli bra". Trycka din hand och hålla dig om ryggen. Berätta att det, trots att det inte känns så nu, kommer att komma bättre tider, att det kommer sluta göra ont.

Men om inte jag kan, låt någon annan.

Ska nässpray flyga ut genom ögat när man snortar in det eller? Jag fattar inte. Om man inte inhalerar samtidigt som man sprayar så rinner det ju ut?

Okej, allvarligt. "Tv-rösten" sa just "Imorgon kan du följa en lite annorlundare juridikstudent i filmen Legally blonde." Annorlundare. Annorlundare?!
Jag vill bara skjuta nån.

Är det bara jag som gillar denna?

Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att det var fredagen den 13:e idag. Jag invigde dagen med att inte-må-så-jättebra-inne-på-toaletten. Jag hatar att använda ordet så jag skriver det inte. Men det var hursomhelst otrevligt. Sen vaknade jag vid halv sju, och tänkte dra till jobbet, men mådde (såklart) inte hallelujah så jag va tvungen att strunta i det. Sen när jag skulle skära bröd skar jag mig rätt djupt i fingret. Jacket oroar mig lite, men en plåster på gör susen, då behöver jag ju iallafall inte titta på det.

Det är vad jag gjort till nu. Jag tror jag ska lägga mig i ett bad. Hallå, hur blir man frisk snabbt? Jag vägrar vara sjuk under ledigheten, det skulle vara så otroligt, otroligt tråkigt.