SM-rapport

Ja, jag undrar om det börjar bli dags för en SM-rapport...

Lördag: Förträningen för oss gick super. Det gör mig alltid lite orolig, eftersom en förträning bör gå lite sämre, och med all rätt. När det sen var dags för tävling var utförandet allt annat än fläckfritt. Saker, som aldrig gått fel, gick snett. All cred till tjejerna som löste "problemen" på bästa möjliga sätt och aldrig gav upp. Vi hade ju, tekniskt sett, inget fall för alla toppar kom upp och kunde avsluta stuntsen.
Efteråt var det bara upp till ödet. Vi kollade på lagen efter oss och ingen körde direkt felfritt. Efteråt förberedde vi dock  tjejerna på att det kunde gå hur som helst.
Prisutdelningen för vår klass kom snabbare än vi var beredda på. Haninge Cheer Elite kom 3:a, MFC 2:a och sen gällde det... Kunde det ha gått så snett att vi kommit utanför pallen? Nejdå! På första plats: Haninge Power Cheer & Dance! Jag. Dog. Jag har aldrig gråtit så mycket tårar. Men det skulle bli fler... Sista priset kvar. Mest minnesvärda. Ett program domarna minns lite mer, än alla andra, efter tävlingens slut... och gissa vad! Vi vann! Då brast det för mig. Det var mer än vad jag någonsin hade kunnat hoppas på! Vår förening hade tagit fyra guld, av fyra möjliga, den dagen. Och så fick mina tjejer största pokalen och chansen att få visa upp igen. Och denna gången gjorde de det med besked! De har aldrig, aldrig varit så bra förut. Programmet var så gott som klockrent och de utförde det med de största smilen jag någonsin skådat! Jag tror jag växte en centimeter på plats, av stolthet.

Eagles. Jag älskar er. Jag älskar det vi delar och det ni presterar. Jag kan inte föreställa mig mitt liv utan er och jag är så glad att ni tog hem det! Att ni fick den revansch ni väntat på sedan förra året. Trots ändringar in i det sista så fixade ni det och ni förtjänar det verkligen. Och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag får dela det här med er. Tack för att ni väljer mig och Lotta. Och tack för att ni väljer Eagles.

Söndagen var inte riktigt lika lyckad för vår förening, i alla fall om man räknar valörerna. Pythons fick sitt guld och sin revansch också - och de var verkligen värda det! Jag grät som en... något-som-gråter-mycket när de fick ta emot guldet. Och på tal om att gråta... Jag grät samtidigt som Cats, våra minisar, körde sitt program. Jag grät och visslade i min visselipia samtidigt så att den lät helt patetisk. Jag har aldrig sett dem så bra! Tyvärr kom de sist efter ett avdrag (en av tjejerna hade ett armband på sig). Tråkigt att de inte fick den medalj de förtjänade över en sån grej... Men ibland har man inte turen på sin sida.
Visst Cougars? Jag förstår inte att det gick som det gick... Ni är så grymma och visar det gång på gång, men när ni väl kommer ut på mattan vill det sig inte! Talangen ni besitter är enorm! Ta vara på den nu till England. Jag följer med och skriker och gråter då med!
Resultatet andra dagen: 1 guld, 2 brons och en 8:e plats.
Oavsett så är vår förening den klart mest framgångsrika! 7 medaljer av 8 möjliga (varav 5 guld) + mest minnesvärda. Kan knappast bli mycket bättre än så!

Nu har vi mycket att ta tag i. EM står runt hörnet. Programmet ska ändras, personer ska in, resa ska planeras. Det är mycket som ska göras och alltför lite tid!
Synd att min energi helt försvann under helgen. Nu har jag Valborgsmässoafton på mig att återhämta mig. Sen kör vi så det ryker igen. Mot nya mål!

Much love.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback