Behind these hazel eyes.

Jag och Limpis var på middag och bio igår. Mysigt! Och helskotta - vi ville inte att filmen skulle ta slut! Den var 2.17 lång och det kändes inte alls. Inte alls! Vi såg The holiday och jag är så glad att vi gjorde det! För det första så var det en fantastisk film, och för det andra blev vi som två tonåringar igen när vi såg Jude Law. Jag minns när Romeo & Julia (med Leo och Claire) hade premiär för en massa år sedan. På den tiden var ju Leonardo DiCaprio en supersexsymbol. Första scenen man ser honom i filmen är när han sitter på en stenmur. De filmar honom nerifrån och upp och jag minns hur alla tjejer i biosalongen drog efter andan när kameran nådde hans ansikte. Det bara gick ett sus genom salen typ.
Så var jag och Linn igår. Fast med Jude. Vi har nu beslutat oss för att ha ett Jude-marathon hemma någon kväll. Och det finns en massa filmer jag inte sett med honom! Och sen finns det en del superbra (typ Closer) som Linn inte har sett. Då måste jag ju se igen. Serviceminded som jag är.
Anyways, se The holiday! Mysfaktor tusen. Och till och med Jack Black var underbar! Han är för övrigt ett musikaliskt geni.

Min bejbi ska påbörja sin resa hem "idag". Inom citationstecken eftersom jag inte är säker på om det är min idag eller hans idag. För det skiljer ju lite.
Nu blir det ett dygns oro igen. Men allt kommer att gå bra. Han är snart hemma hos mig igen. Yay.

Annars så... är jag sjuk. Damnit. Har hostat hela natten. Inte ett dugg kul. Det finns så mycket roligare saker jag skulle vilja sysselsätta mig med ensam om natten. Sova. For one.

Nu ska det jobbas. Just det - jobbet igår gick bra, tackar som frågar! Idag ska intervjun skrivas rent.

Tschüss! (Kan vara felstavat, har aldrig läst tyska.)