He's the man.
Alltså, ursäkta mig... men jag kollade just på She's the man. Och... eh... Channing Tatum! Eh... liksom... jag såg honom i Step up förut (och dog)... och... eh... men! Sen har jag liksom sett massa bilder på honom på nätet och så, och på mitt jobb och yaddiyaddi. Och då har jag trott att det jag tidigare sett var en illusion typ. För det jag sett efter Step up har inte varit lika bra. Men så hyrde jag She's the man... och.... eh.... Channing Tatum. Vad säger man liksom? Öh? Han får nog bli mitt frikort nummer två (man får ha två, det har jag och Andreas kommit överens om). För tillfället har jag bara Justin Timberlake. Har kasserat både Jesse Metcalfe, James Franco och Josh Hartnett (gillar inte vanliga Josh, bara den han är i Lucky number Slevin) - jag vet, jag har rätt höga krav. Men nu lägger jag dit Channing. That says it all, I guess.
Ja, annars så... är jag rätt ensam för stunden. Men nu när jag vet att bejbi har kommit fram ordentligt till Delhi så kan jag åtminstone pusta ut en stund. Sen ska han iochförsig vidare med flyg om ett par timmar men det är bara en kortissnutt. Värsta biten - Amsterdam-Delhi - är ju faktiskt avklarad.
Och tanken på att han är okej gör det lättare för mig att njuta av min ensamhet. För jag trivs ju faktiskt såhär. Bara jag och en film. Efter lite småroande Sing-a-long blir det nog mer film tror jag. Nacho libre står på tur. Med Jax Blax (som Jack Black hette i Lettland).
Det snöar för övrigt ute. Och trots att jag vid det här laget faktiskt inte vill något hellre än att den riktiga åh-blommorna-slår-ut-och-man-får-ta-på-sig-lättare-kläder-när-solen-tittar-fram-våren ska komma, så är det rätt mysigt ändå.
Hej på er.
Ja, annars så... är jag rätt ensam för stunden. Men nu när jag vet att bejbi har kommit fram ordentligt till Delhi så kan jag åtminstone pusta ut en stund. Sen ska han iochförsig vidare med flyg om ett par timmar men det är bara en kortissnutt. Värsta biten - Amsterdam-Delhi - är ju faktiskt avklarad.
Och tanken på att han är okej gör det lättare för mig att njuta av min ensamhet. För jag trivs ju faktiskt såhär. Bara jag och en film. Efter lite småroande Sing-a-long blir det nog mer film tror jag. Nacho libre står på tur. Med Jax Blax (som Jack Black hette i Lettland).
Det snöar för övrigt ute. Och trots att jag vid det här laget faktiskt inte vill något hellre än att den riktiga åh-blommorna-slår-ut-och-man-får-ta-på-sig-lättare-kläder-när-solen-tittar-fram-våren ska komma, så är det rätt mysigt ändå.
Hej på er.
Kommentarer
Trackback