Behind these hazel eyes.

Igår tog det mig ungefär en och en halv timme att komma tll jobbet. Med bil. Detta eftersom Stockholm har fått för sig att bygga om halva stan nu i sommar. Avstängda körfält, broar och bussfiler som tar upp ett vanlig fil för oss andra. Ja, resultatet är i alla fall en herrans massa köer.

Imorse ville jag då vara lite smartare. Jag gick upp lite tidigare och åkte hemifrån typ tio i sju (en kvart tidigare ungefär). Allt flöt på fram till Skogskyrkogården ungefär (där det alltid bildas köer). När jag då satt där och kröp fram kom jag på att jag skulle kunna svänga av mot Bagarmossen och åka bredvid Nynäsvägen fram till Globenrondellen. Sagt och gjort. Det jobbiga var bara att när jag sitter vid ett rödljus, precis vid en påfart på Nynäsvägen hör jag en stor smäll. Just i påfarten har en motorcykel och bil krockat. Folk springer ut och jag kan se hur de försöker hjälpa motorcyklisten upp på benen. När jag sakta rullar vidare kunde jag se att bilen var totalkvaddad i ändan.
Det gjorde mig lite skärrad och jag är det fortfarande. Tänk hur lätt det händer olyckor!

Dagligen kan man se en ambulans med rödljuset på eller två bilar som krockat. Man kanske inte reflekterar över det särskilt mycket men när man är mitt i händelsen blir man smärtsamt medveten om hur jäkla ömtåligt livet är. Usch.

Ta hand om er.