Behind these hazel eyes.

Ikväll har jag premiärgråtit till So you think you can dance. Tror jag. Jag blev väldigt rörd under uttagningarna också när en kille dansade för sin döda mamma, men jag tror inte det kom några tårar då. Ikväll gjorde det det. I balled my eyes out. Förmodligen mycket på grund av att jag inte gråtit på länge. Och för att jag är arg. Skönt var det iallafall. Och otippat nog så var det till wienervals-numret.

Sen hade jag turen att bläddra över till American Idol och få höra David Cook sjunga Andrew Lloyd Webbers Music of the night. Det var en upplevelse.