Behind these hazel eyes.

Imorse när jag kom till jobbet hade vi haft inbrott. Någon hade brutit upp ett fönster och sen plockat på sig några datorer, en systemkamera och en ipod. Sen hade denna någon klättrat ut genom samma fönster och stängt efter sig. Så nobelt. Vi jobbar på tredje våningen men lägligt nog finns det byggnadsställningar utanför fönstret så det var rätt lätt att ta sig upp och in.
Efter att något sånt här händer så kan man inte göra annat än känna lite obehag. Stället var inte trashat eller så men det faktum att en tjuv pillat på mina grejer resulterar i ilningar längs ryggraden. Odjuret hade haft mage att röra min linsvätska på mitt skrivbord. Varför då liksom? Var ligger värdet i den? Sen hade odjuret också öppnat alla bokhyllor, tittat i ett kuvert som innehöll massa cd-skivor och sen lämnat det vid min plats. Nej, inget direkt värde där heller. Sekunden efter tog han väl hårddisken under armen och kilade ut med vårt larm ekandes i öronen... Lowlife.

Idag har jag varit på möte inne i stan. Att ta sig tillbaka till jobbet därifrån var ett smärre projekt och det tog mig, Karin och Niklas över en timme. Inte en enda taxibil fanns tillgänglig och det slutade med att vi fick promenera. Jag var inte fräsch som en nyponros efter det. Men jag klagar knappast - jag älskar värmen!

Idag tar en massa barn studenten. Grattis till er! Dock så kommer jag aldrig att förstå nöjet med att dränka sig själv i öl. Ett flak med nybakade studenter körde förbi oss på Stureplan. Det stank om dem redan innan de rundade Svampen. När de passerade oss passade de på att hälla ut lite öl på förbipasserande. Kul, barn. Jag och Karin lyckades väja.
Njut ni av er student så mycket ni vill och i vilken form ni vill, men det är roligare att komma ihåg den än att inte göra det.