Goodbye my almost lover.

Imorgon börjar cheer camp. Då är det jobb 8-17 varje dag och sen träning varenda kväll i en vecka. Det är under tider som dessa som mina blogginlägg blir mer sporadiska. Kanske. Men det är ju inte som att det spelar någon roll... Jag tror att ni tappra läsare överlever utan regelbundna inlägg.

Kanske är nästa vecka precis en sån som jag behöver. Kanske kommer den att vara droppen som får bägaren att rinna över. Jag tror tyvärr det senare men åh (åh!) vad jag hoppas på alternativ nummer ett.

Here goes nothing!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback