Behind these hazel eyes.

Idag har jobbat sedan jag slog upp ögonen. Jag jobbade i tankarna medan jag åt frukost, sen i bilen, sen på jobbet (såklart) och jag var kvar sist av alla. Så sent att jag missade träningen. Jag fortsatte att jobba i bilen på väg hem också men sen valde jag att sluta jobba. Då grät jag en skvätt istället. Nu ser jag Idol.
-----
På tal om ingenting:
Jag blir ledsen när jag ser vilket bekräftelsebehov alla unga människor har idag. Jag läser bloggar dagligen där fjortisar lägger upp en bild med texten "Kolla vad fuuul jag är!", när de i själva verket är söta som socker (och vet om det). Och för varje positiv kommentar de får, som menar på att de faktiskt är söta, så svarar de bara "Näää, jag är skitful, men tack gullet." Tillåt mig sucka. 
Dessa bilder varvas med "Kolla, vad jag fick av Olle... han är min gulleplutt." Denna Olle är uppenbarligen inte en pojkvän men det är som att tjejerna ifråga får mer värde bara av att skriva att en kille står dem nära.
Ni duger precis som ni är tjejer och det gör mig ledsen om ni tror att ni inte gör det. Men det som gör mig allra mest ledsen är om ni vet om att ni duger, men bara skriver dessa saker för att få det bekräftat - inte för er, men så att andra ser det. Det är ledsamt. Det borde ni inse själva.