Rubbad tidsuppfattning.

Jag minns genrepet. Alla var glada, alla var redo att åka till USA. Jag sa "vi ses i Orlando" när jag lämnade hallen och önskade Twisters lycklig resa på lördag - deras resa var ju så nära!
Samma kväll beslutar sig lallar-jökull på Island att få ett utbrott och sen dess har liksom inte min världsbild varit densamma. Som jag och Melissa sa igår, det har verkligen känts som att vi varit på väg till USA ända sen i torsdags. Och att all denna oro bara sugit ur oss energi. Men verkligheten är en annan: vi ska faktiskt åka imorgon. Vi har alltid haft onsdag som avresedag. Det har bara känts som att den skjutits upp så länge. Som att vi varit på väg, fått avslag och fått vänta.

Men så är det ju inte.

Nu håller vi tummarna ett dygn till. Imorgon vid den här tiden ska vi boarda. Fingers crossed.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback