Lifeisfragile.
Innan jag skulle åka till NY var mina föräldrar givetvis oroliga. "Flyg försiktigt." "Var rädd om dig." "Ta hand om varandra." Fullt förståeliga kommentarer, kunde jag tycka, jag skulle ju ändå korsa Atlanten.
Men så när jag sitter där på Arlanda och väntar på att få gå på planet ringer mamma. Hon öppnar med att säga "Oroa dig inte, pappa mår bra" men berättar sen att dubbeldäckaren han satt på, på väg till en konferens samma dag, hade varit för hög när den kört under en bro så att taket fallit in och folk hade skadat sig. Pappa satt också på övervåningen men hade alltså klarat sig oskadd.
Fick mig att inse att olyckor händer varje dag och vi behöver inte ta planet över till en annan världsdel för att livet ska vara bräckligt.
Flyg försiktigt. Var rädd om dig. Ta hand om varandra!