Here we go again...

Typ ett sånt här inlägg skrev jag för några år sen, jag tror det var när The Ark fick sin jumboplacering. Jag såg inte ESC igår men jag är inte förvånad över att Anna åkte ur. Jag upphör dock aldrig att förvånas över folks reaktioner. "Vilket fiasko!", "Sverige borde dra sig ur denna skittävling, resten av Europa förstår sig inte på bra musik!" osv.

Om svenska folket skulle börja tänka vinstchanser från början (som de flesta sydeuropeiska länder gör som satsar arslet av sig för ESC-vinst) så skulle vi aldrig hamna i denna situation. Men neeej, svenska folket röstar fram låtar som aldrig har en chans till tronen. No shit Sherlock, att vi inte vinner. Ens semin.

Jag säger inte att Annas låt var sämst. Jag pratar om vad som går hem och inte. Det är som om man skulle skicka en tennisspelare ut på fotbollsplan och hoppas på att han gör mål. "Vi gillar tennis mer så vi hoppas det går vägen". Vem tänker så?

Hah.

På Aftonbladet.se idag:


Röstade ni, som här har tryckt ja, på något av de andra bidragen i Melodifestivalen då? Probably not, huh? Man kan inte få allt här i livet utan att anstränga sig.

Anywho, jag var ju istället och såg Sex and the city 2. Jag hade inga förväntningar och blev heller inte besviken. Intrigerna hade ju dock kunnat vara fler. Och klyschorna färre. Och hur PK är den egentligen..?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback