Fascination av olika grader.
Först (och ursäkta mitt tjat): Wade Robsons koreografi till öppningsnumret på So you think you can dance igår var helt genialt. Genialt! Jag vill skjuta mig själv i huvudet för att han är så outstanding! Och snubben är 82:a! Ett år yngre än myself. Det borde vara olagligt. Jag önskar att jag kunde lägga upp filmen men jag vågar inte söka på Youtube för då kommer jag bara se en massa annat jag inte vill se...
En till grej: Nigel Lythgoe for president, säger jag! En människa som uppfinner både American Idol och SYTYCD förtjänar inget sämre än det.
Sen en helt annan sak... Jag såg lite på ett tv-program på Kanal1 igår. Det handlade om en kille - jag tror han var 27 - som en dag på tåget hem från jobbet, för två år sen, fick en blackout. En enorm en. Hela hans minne raderades och han minns inget av sitt liv. Ingenting.
Föreställ er det för en stund. Han hade en dotter. En familj, vänner. Och han kommer inte ihåg dem alls. Han gör det fortfarande inte, utan har fått lära känna dem på nytt nu de senaste två åren.
Det är inte bara minnet om hans eget liv han tappat. Han vet ingenting om världen och vad som hänt. På en och samma dag fick han reda på att prinsessan Diana var död (han är engelsman), att World Trade Center inte längre finns och om bombningarna i Londons tunnelbanor. Han blev ju deprimerad bara av det.
När han ser filmer på sig själv, känner han inte igen sig, och det polarna berättar om, som de varit med om tillsammans, är all news för honom.
Han vill ha sitt minne tillbaka. Men samtidigt är han rädd för att de ska ha varit ett visst trauma som orsakade minnesförlusten, och det vill han inte "hitta", inte uppleva igen.
Shit. Jag kan inte för en sekund tänka mig hur hans liv måste vara. Han var tvungen att lära om sig allt. Gå till bibliotek och läsa om världens historia. Och samtidigt förlita sig på de närmaste att de berättar hans.
Ja, jag tyckte det var intressant. Jag är ledsen att jag inte såg hela programmet.
Nu ska jag jobba. Idag kör vi lite after-work med vår redaktion. Ska bli mysigt, hoppas vädret håller i sig bara så man kan få sitta ute. Det ska väl vara första gången i år för mig i så fall.
Hejdå.
En till grej: Nigel Lythgoe for president, säger jag! En människa som uppfinner både American Idol och SYTYCD förtjänar inget sämre än det.
Sen en helt annan sak... Jag såg lite på ett tv-program på Kanal1 igår. Det handlade om en kille - jag tror han var 27 - som en dag på tåget hem från jobbet, för två år sen, fick en blackout. En enorm en. Hela hans minne raderades och han minns inget av sitt liv. Ingenting.
Föreställ er det för en stund. Han hade en dotter. En familj, vänner. Och han kommer inte ihåg dem alls. Han gör det fortfarande inte, utan har fått lära känna dem på nytt nu de senaste två åren.
Det är inte bara minnet om hans eget liv han tappat. Han vet ingenting om världen och vad som hänt. På en och samma dag fick han reda på att prinsessan Diana var död (han är engelsman), att World Trade Center inte längre finns och om bombningarna i Londons tunnelbanor. Han blev ju deprimerad bara av det.
När han ser filmer på sig själv, känner han inte igen sig, och det polarna berättar om, som de varit med om tillsammans, är all news för honom.
Han vill ha sitt minne tillbaka. Men samtidigt är han rädd för att de ska ha varit ett visst trauma som orsakade minnesförlusten, och det vill han inte "hitta", inte uppleva igen.
Shit. Jag kan inte för en sekund tänka mig hur hans liv måste vara. Han var tvungen att lära om sig allt. Gå till bibliotek och läsa om världens historia. Och samtidigt förlita sig på de närmaste att de berättar hans.
Ja, jag tyckte det var intressant. Jag är ledsen att jag inte såg hela programmet.
Nu ska jag jobba. Idag kör vi lite after-work med vår redaktion. Ska bli mysigt, hoppas vädret håller i sig bara så man kan få sitta ute. Det ska väl vara första gången i år för mig i så fall.
Hejdå.
Kommentarer
Trackback