Cry baby.

Jag orkar inte... Jag har redan gråtit två gånger till SYTYCD och programmet har bara pågått i 20 minuter hittills. Hur ska detta sluta?

Update! Fyra och en halv gånger grät jag. Det måste vara nytt rekord.

Godnatt.

Alfie är min.

Jag orkar inte avlägga en rapport om Idol idag. Killarna har inte impat på mig ett dugg.

Glömde nämna tidigare att jag köpte en present till mig idag. På nätet. Jag vet, jag är sämst. Men ändå. Såhär ser den ut:


Det är Alfie. Det vill säga Jude Law. Mums.

Barcelona och b-day wishes.

Jag är smått tankspridd. Jag fick en förfrågan förra veckan om att skicka en kollega till Barcelona 9-11 november. Visst, tänkte jag, kanoders! Igår ville han in charge boka flygbiljetter. Jag reflekterade inte en sekund över det faktum att han bokar en månad i förväg. Idag kom biljetten... 9-11 oktober var det naturligtvis. Både jag och kollegan är smått chockade över att vi trott helt fel. Båda har fått ett mejl från the man in charge där det står 9-11 oktober, klart och tydligt. Bara ett bevis på att man ser det man vill se... Jaha, så nu ska Cam åka till Barca nästa vecka helt plötsligt! Så det kan gå.
Det händer mycket på jobbet nu. Jag får skylla på det.

Jag är hungrig som en varg så jag tänkte hitta lite mat nu. Vill dock passa på att lägga in en liten bild på en klocka jag hemskt gärna skulle vilja ha (tror jag). Jag ser med skräckblandad förtjusning på den faktiskt.


Finns i fyra olika färger på asos.com. Kostar 1 247 kr.

(Psst! Jag fyller år på torsdag.)

Hejdå då!

Hur får vi detta att funka, tro?

Tisdag kväll:
20.00 Top model
20.00 Idol
21.00 Desperate housewives
21.55 SYTYCD
22.40 Idol

Känns som att min kväll är uppbokad? (Förlåt pappa, jag vet att man inte ska tala högt om detta beroende.)

Idol-rapport.

Okej, första halvan av Idol är avklarad. Låt mig få avlägga en rapport såhär i halvlek.

Victoria: Sjöng bättre än vad förväntat mig men hade en sjukt tråkig låt.
Loulou: Charmknippe med kul låt men där hennes fulla kapacitet inte kom fram.
Alice: Mygod, a star! Och låtvalet var fantastiskt.
Jenny: Håller med jury-Andreas. För starkt, för mycket.
Sepideh: Soul-diva! Jag hoppas hon är med länge, länge.
Yazmina: Fel låtval men en säkerhet få förunnad. Bra scennärvaro också.

Återkommer efter programmets slut med resten. Men förresten, who turned Anders Bagge gay? Haha.

Anna: Synd att hon hypats så - vilken press. Okej uppträdande, inte mer.
Linda: Känns som årets Marie Picasso. Grym röst och hon är väl typ 24? Varför känns hon som 30?

Neighbourly love.

Uh oh. Jag satt precis och skulle skriva ett inlägg när det ringde på min dörr. Eftersom jag bara har pyjamas (eller ja, nåt liknande) på mig så tittade jag ut genom mitt lilla kikhål i dörren och tror ni inte att det var "tjänster och gentjänster-killen" som stod där utanför (som jag lånade garagenycklen från förut)! Aaah! Vad vill han mig?! Jag öppnade inte. Han måste ju hört att min tv var igång och att diskmaskinen var på... men asch, jag kan ju ha "varit på toa". Jag känner mig taskig nu, för att jag inte öppnade, men jag vill ju definitivt inte att han ska se mig såhär. Hm.

Jag började hursomhelst dagen med att gråta lite lite. Bara en skvätt. Jag läste ett blogginlägg som berörde mig och som gjorde mig vemodig och lycklig på samma gång.
Resten av dagen flöt på rätt smärtfritt (förutom de två timmar vi var utan internet på jobbet). Nu är det snart Idol, Top model och hela köret så kvällen är given.

Imorgon är det jobb och sen tumbling-pracs! Jag är pepp!

Realitycheck.

När verkligheten hann ikapp mig, gick luften ur mig.


Vi umgås över gränserna.

Sköna söndag. Efter att jag hade småstädat los apartamento så drog jag till Länna-området och hälsade på Fredrik lite. Det fanns ingenting kvar i hans butik som jag ville lägga pengar på (det är utförsäljning i sportbutiken alltså) så jag åkte därifrån tomhänt. Istället drog jag till centrum där det var packat med folk. Amy Diamond var där och uppträdde och när jag anlände ringlade sig köerna långa, med små barn som ville ha en autograf och ett foto med Amy. I centrum gick även två prinsessor och en prins runt (ja, utklädda alltså) och det hela kändes väldigt surrealistiskt.
I centrum shoppade jag hos Linn och jag är mycket nöjd med mitt inköp. Dock så måste jag passa på att poängtera att jag inte alls är nöjd med det nya H&M som nu äntligen har öppnat. Det är inte mycket mer spännande nu, än förut, så jag är besviken.

Dagens hittills roligaste grej måste ändå vara att jag fått en inbjudan till en superrolig fest från Hans Marklund. Han och hans sambo har både fyllt jämnt och han firar dessutom 20 år som showmakare på Hamburger Börs. Häftigt! Får se om jag kan gå dit, det krockar lite med några andra planer jag har, men jag är ytterst glad att han ens tänkte på mig. Sweet-pea.

Igår var jag hemma hos Helena och hade Wii-kväll tillsammans med henne, Cissi och Lissy. Det var sjukt roligt och idag har jag faktiskt lite träningvärk efter boxningsmatchen jag och Lissy gick. Mygod. För att inte tala om att mina fingrar värker efter mina fantastiska gitarrsolon på Guitar hero. I rock! (Det sa faktiskt spelet flera gånger.)

Nu är det snart dags att dra iväg på träning. Känns som att det vankas lite baskets kanske? Det var ett tag sen.

Hey, I survived!

Kom precis hem från Saltsjö-boo där jag tillbringat kvällen med mina tjejer. Har haft så himla kul med lekar, dance fusion och videotittande! (Det dyker nog upp en hel del kul bilder på nylleboken inom en snar framtid...) Nu är jag dock helt slut i huvudet efter en rätt tung vecka så snart lägger jag mig för att sussa sött. Tack Sara för lån av hus!

Imorgon vankas wiie-kväll med Helena, Hjördis och Hjördis. Blir nog en upplevelse...

Only hope.

Ville bara flika in och säga att jag sitter och storbölar åt Idol. Grät när Yazmina gick vidare. Det känns som att jag känner henne lite. Jag träffade henne för ungefär ett år sen, då var hon med i en modelltävling vi höll i på jobbet. När vi senare anordnade en demotävling skickade hon in ett av de bästa bidragen och jag har följt hennes utveckling sedan dess. Första gången jag hörde henne sjunga A walk to remember-låten Only hope hade jag gåshud över hela kroppen (sticket - ohmygod). Det var även den hon sjöng inne hos Idol-juryn första gången. Nu är hon en av de 16 finalisterna. Jag håller tummarna för henne. Lyssna på henne på Myspace.
Sen grät jag också när de tog bort Alexander. Han kanske inte var den bästa sångaren (men han sjöng väldigt bra!) men hans personlighet kändes som en frisk fläkt. Jag hoppas de tar in honom som wildcard.
Nu börjar det igen. Buhbye. 

Silence! I kill you.

Idag var det en väldigt lugn dag på jobbet. Den började med ett möte med annonssäljarna. Kändes faktiskt givande och bra. Sedan jobbade vi lite på omslaget. Efter det kom lunchen väldigt fort. Efter lunchen hade jag ett mini-möte med Camilla och vid tvåtiden stack vi iväg på pressvisning av filmen Step brothers. Filmen kommer snart på bio och är med - och av - Will Ferrell och herre min jesus vilken sjuk film. Jag kan nog ärligt säga att det är den sjukaste film jag någonsin sett! Men jag skrattade en hel del och det var smått komiskt när vi satt och gapflabbade i Rigolettos största salong, innehållandes typ tio personer, och alla andra satt tysta. Anyway, man måste älska Will Ferrell. Sick, I say.



Och tänk, imorgon är det redan fredag. Då ska jag ju dö iochförsig, så det kan ju vara lite tungt, men annars ser jag fram emot myskvällen med Eagles.

Tjänster och gentjänster...

Idag överträffade jag mig själv. När jag hade kört in i garaget, nu efter träningen, så tog det blott en sekund, efter det att jag stängt garagedörren bakom mig, som jag insåg att jag måste ha lämnat nycklarna i bilen... nycklarna med både min garage- och hemmanyckel på. Utan garagenyckel är det svårt att ta sig in i garaget... i garaget stod min bil. Kanoders.
Då blev det till att knacka dörr. Jag plingade på första bästa dörr på bottenvåningen och då öppnar en ung kille. Vi har småpratat lite förut och jag tror att han har "fattat tycke" för mig. Otur att just han fick vara min räddande ängel denna kväll. Han lånade ut sin garagenyckel med frågan "Det är du som äger C3:an och bor på femman va?". Mmm, just det.
Anyways, gick snabbt ut och hämtade mina grejer och lämnade över hans nyckel igen. Det gick ju smidigt och jag hade tur som hittade en med bil, det första jag gjorde. Men nu kan jag inte undgå att fundera över om han kommer kräva en gentjänst någon gång.

Dagens mejl.

Hej... Skulle du vilja låta mig guida dig för att gå upp i vikt? Du skulle se bra ut med 20-40 kg extra eller så. (Jag skojar inte.)
Om du är intresserad så kan du lägga till [email protected] på MSN.

Ja, vad säger man?

Vågen.

Så här ser mitt horoskop ut, enligt 1000apor.se. På fredag är jag med mina örnar. Det borde räcka, mycket mer kärlek än så blir det inte.

Vågen
Ditt hjärta slutar plötsligt slå på fredag. Det har av någon anledning gjort sitt och bestämmer sig för att ta ned flaggan. Se till att vara med nära och kära när det inträffar, så har du kanske en chans att överleva. Men hoppas inte för mycket - hjärttransplantationer är komplicerade saker. Du dör antagligen.

Ton. Not. Ont.

Idag har jag ont i magen. Så ont i magen att bokstäverna på tangentbordet dansar framför ögonen på mig. Så ont i magen att det blir en out-of-body-experience. Så ont att jag skulle vilja avlägsna magen med mina bara händer.
Ont. Gör det.

Imorse ringde inte min väckarklocka. Det är första gången någonsin jag råkar ut för det. Tidsinställd som jag är vaknar jag ändå i någorlunda rätt tid och går upp. Att köra till jobbet var dock ett smärre äventyr eftersom tjock dimma täckte allt. Jag såg inte mer än några meter framför mig. Det, mina vänner, är en utmaning.

Nu ska jag gå och dö. Men jag hoppas jag hinner se Top model, Idol och SYTYCD innan det sker.


Eh, aj?

Näääe, men om man skulle ta och springa in i en dörrkarm med ansiktet först? Låter väl roligt? Jag kan verkligen rekommendera det.

Jag hade rätt.

Armbanden från cocoo.se kom idag! Jag beställde dem lördag natt. Coco är en pärla!

Dagens mejl.

Fick detta till jobbet precis. Jag har kapat det lite men summan är ändå densamma: She wants me. Hon skickade även med en bild. En riktig kalaspingla.

Hi, how are you? I wish to find the present love! I would like to begin our acquaintance, with the small story about me.
My name is Arysjak. Friends me name simply Arysjak. To me of 28 years. I the quiet, young, purposeful girl. Friends say to me, that I cheerful. I love dialogue. I consider, that dialogue very important component in our life. I, as well as all women of our country, like to cook food, to go in for sports. I conduct a healthy way of life. I do not smoke and I do not take alcohol. I have work which very strongly I love. But I do not have not enough love. I am assured, that on our planet, there is a person who can present to me happiness and love!
I have no wide experience in the Internet acquaintances. I have seen transfer on the TV, about love in the Internet and have decided to find the happiness. I consider, that it is real. I search for the real who will love, and to respect me. I consider, that this main thing in relations. I wish to get acquainted with you more close, by means of e-mail. It will be for us easier variant.
I give you mine e-mail the address:  (och här stod en adress)

You can write to me. I with pleasure will answer you. Certainly, I will send to you many the photos and I hope, that they will like you. I with impatience will wait your letter to me, with more detailed story about you. I am assured, that we become good friends and we can love each other.
Yours faithfully, Your new girlfriend, Arysjak.

Snart tystnar musiken.

I en gammal FRIDA-tidning från 1991 (som vi på jobbet satt och pratade om idag) är det en tjej som skrivit en insändare om att hon tycker att de musikvideos som visas på tv blir porrigare och porrigare, och så tar hon Tomas Ledins Snart tystnar musiken som exempel. Jag var tvungen att gå in på Youtube och kolla och nog för att den är "porrig", men den är också en av de vackraste svenska musikvideos jag någonsin sett.
Kolla här!

In yah face.

Note to self: I ditt ansikte, ikväll 21.55.

Öh... gurka.

Om man är på en dejt och får frågan "Vad tar du med dig i en picknickkorg?" så är inte rätt svar "Bröd, smör, ost, skinka... gurka..."
Okej, Sven-Ingvar-eller-vad-du-nu-heter-på-Ensam mamma söker?

Shopping.

Igår shoppade jag loss på nätet. Jag hatar egentligen att shoppa på nätet men nu när jag har hittat några sidor där det faktiskt fungerar bra så är det så mycket lättare att man trillar dit. Klockan 01.00 hade jag gjort en beställning både på cocoo.se och asos.com. Smycken, vantar och tröja stod på beställningslistan. Ser fram emot när mina paket kommer (och känner jag Coco rätt så är det från cocoo.se här redan imorgon eller tisdag)!

Idag har jag varit på lägenhetsvisning. Apfin är den men kanske snäppet för stor för en ensam själ som jag. Jag står på intresselistan iallafall och imorgon är visning nummer två, som jag tänker gå på. Mäklaren var söt också så när han ber om mitt nummer kan jag ju inte göra annat än ge det till honom.

Snart träning. Toodles!

"I'm addicted to coke."

Sitter och tittar på Extra, extra. Vad fasiken har Stephen Simmonds käkat?! Han tycker att allt (utan undantag) är sjukt roligt! Så mycket som han skrattat, under ett halvtimmes program, har jag inte skrattat sammanlagt på det här året. I'll take whatever he's having.

Känns som jättelänge sen...

... men här kommer några bilder från Schweiz-resan i augusti. Om ni inte har varit i Schweiz - åk dit!



1. Jag och pappa innan vigseln. (Vi hade trevligare än det ser ut.)
2. Brudparet, min kusin Kristian och hans Franciane.
3. Ombordstigning på båten.
4. Lite familj. Maria, mamma, Zdenko och jag.
5. På vingården där festen hölls - kolla utsikten!
6. Jag och pappa buggar.
7. Vårt lilla hotell i Cully, fotat från båten.

Strike a pose!

Allvarligt. E med en accent (é) uttalas eee. Det är alltså inget stumt e som inte hörs. Exempel: armé och idé skiljer sig från armen och ide. So far so good?
Jamen då så allihopa. Pose - en "ställning" man intar vid posering eller ett vanligt förekommande uttryck i cheervärlden - stavas alltså inte "posé" eftersom det då skulle heta poseee.  Är vi med?
Okidoki.


1984.

Cheerleading på den gamla goda tiden. Fantastiska stunts, pyramider och vilken koreografi sedan!


Memphis State University och University of Louisville.

C som i citron.

Idag mår jag som en överkörd katt. Jag har superont i halsen, snorar som en öppen kran och har ont i hela ansiktet och huvudet. Tur att jag precis fått äta nästan-gratis macka från Subway, fått en godispåse som är mums och att det snart är fika här. Mindre kul att jag om någon timme tar emot ett studiebesök. Asch. Knaprar citron.

Igår mådde jag också rätt piss. Då kom T över med pizza och läsk. Sen hade vi sjuk tv-kväll. Har nog aldrig sett så många tv-program på rad någonsin. Idol, Vem kan slå Filip och Fredrik (ingen uppenbarligen), Hell's kitchen, Gladiatorerna (de är tillbaka!). Ja, that's pretty much it. Top model och Heroes fick jag spela in. Det ser jag nog ikväll... om mina ögon pallar.

Nu fika. Kanoders.


Numera äter jag citronen rakt av.

Pure love.

Nu är dessa "skönheter" mina. De må inte vara vackrast i stan men jag känner att de aldrig någonsin kommer att svika eller såra mig. Jag går helt enkelt runt på små moln när jag har dem på mig. Det, mina vänner, är riktig kärlek.



SATS, Najaden och... Friskis.

Same old, same old... Hope you chocke on 'em.

I flöv you, Will.

Jahapp, så var vi här... Will åkte precis ur So you think you can dance. Skämmes, Amerikatt! Jag visste ju att det skulle hända men jag hoppades ändå alltid att jag någonstans skulle ha lite fel. Men I should know better. Jag har sällan fel.

Sover hos mamsen idag. Pappa har åkt upp till de norra delarna av landet så då "håller jag henne sällskap". Detta inom citattecken då hon knappt fått yppa ett ord till mig eftersom jag fokuserat på Idol, Top model, Heroes och nu SYTYCD. Hon gav upp någonstans under Heroes, ungefär där Nathan bråkade med sitt brända jag. I kinda see why.

Imorgon ska jag köpa mina skooor på lunchen! Jag lyckas få med mig halva redaktionen som nu också vill investera i ett par. Roligt - då får jag sällis.

Natti natt.

Förlåt mig...

... men om det är sant att Mischa Barton och Josh Hartnett nu är ett par så blir jag lite arg. Mischa har ju faktiskt inte gjort annat än förfulat sig på sistone medan Josh gjort det precis motsatta. What the fuck är upp med det?

Så här ser jag ut när jag är i socker-koma.

Vi har haft dubbelfika på jobbet precis.


Ni missar väl inte?

I ditt ansikte, nu på femman.
"Du ser där borta där det är tänt? Där har jag släkt."

Gotta love it.

The truth is out there.

En negativ grej med mitt jobb är att jag får se kläder och produkter långt innan de kommer ut i butik. Och storshoppare som jag inte är så lyckas jag ju halvt glömma bort saker jag spanat in, och missar dem sen när de kommer i butik. Men inte detta gång! Jag ska ha allt jag spanat in inför denna höst, om jag så ska hänga på butikslåsen den dag de släpper det! Jag undrar om jag redan imorgon - på lunchen - ska pallra mig in till city och köpa mina skor jag längtat efter i flertalet säsonger. Jag hinner ju inte efter jobbet eftersom vi redan påbörjat träningen när jag slutar.
Min förhoppning med vårt nya H&M här i centrum är att det ska hålla betydligt högre klass än tidigare (annars känns det otroligt dumt att renovera?). Där finns också några godbitar jag dreglat efter. Och slutligen då... my preciousss som ska komma i oktober. Snart är vi där!

Öh, jag fyller år andra oktober. Det borde ju betyda att vi snart är där också?

Tom Gun.

Är hemma från jobbet idag. Sitter och tittar på Oprah och i dagens program är hon hemma hos Tom Cruise i hans fantastiska hus i Telluride. Det är en öppenhjärtlig intervju och den första de gjort sen soff-incidenten för tre år sedan, när Tompa hoppade i soffan, i Oprahs studio, för att han var så kär och lycklig i Katie.

Intervjun är sjukt fängslande. Jag återkommer när den är klar.

Nu är programmet färdigt och jag känner mig... störd. Störd för att jag, innan intervjun, faktiskt hade en bild av Tom Cruise som smått galen. Jag är definitivt inte den som tror på allt vad tidningar skriver (heck, jag är ju i branschen) men den samlade bilden av honom har inte varit övervägande positiv de senaste åren... ja faktiskt från och med att han träffade Katie Holmes.
Men - och det är ett stort men - nu, efter Oprahs intervju, så känner jag verkligen med honom. Och jag hoppas att han och Katie kan få ha ett bra liv tillsammans med deras lilla dotter Suri. Och jag hoppas även att Suri, trots att hon inte riktigt har oddsen på sin sida, kan få ha en relativt normal och skyddad uppväxt så att hon inte slutar som alla andra förstörda kändisbarn.
Och vet ni vad jag hoppas på mest av allt? Att hon inte blir artist eller skådespelerska som vuxen. Det skulle vara så sjukt befriande.

Nu ska jag sätta mig och läsa om scientologi.

Jag vill inte feta Benjamins namn.

Idag har jag inte gjort någonting. Idag är jag sjuk. När Karolina är sjuk blir hon handlingsförlamad. Inatt drömde Karolina att hon tränade ett nybörjar-cheerleadinglag. Hemska tanke. Vi tränade utomhus på en kulle men hade ändå fula, små mattor. När träningen var slut stack alla och jag fick plocka in alla mattor själv. Jag drog runt på den stora matt-ställningen själv och det var sandigt, grusigt och uppförsbackar. Efter en stund dyker en liten pojke upp och hjälper mig. Jag tror han såg ut som Benjamin Wahlgren. Måste ha varit för att jag såg Sing-a-long på tv tidigare på kvällen (där Benjamin var med). Jag såg även Musikmaskinen. Det var ett ruggigt dåligt program. På tal om musikprogram så kan jag inte för mitt liv förstå hur Singing bee får sändas en till säsong. Maken till sämre program får man ju leta efter.

Om två timmar ska jag åka på träning - hurra det händer något i mitt liv. Det är lite jobbigt att det är söndag kväll efter träningen dock, för det innebär ju att det faktiskt är måndag imorgon. Jag vill inte gå till jobbet om jag mår såhär. Jag är inte effektiv för fem öre då. Helvedde.

I ditt ansikte.

Alltså, Magnus Betnérs nya program måste man ju se.
"Det är ju hela idéen med djur - att man äter upp dem" sagt till Greenpeace.
Förlåt mig, men det är humor.

Dagens skrämmande tanke.

Okej, stort problem för en singeltjej på alldeles strax 27 år:
Man kan inte läsa av åldern på killar över - säg 20 - längre! Det betyder att man helt plötsligt kanske "pratar" med killar som visar sig vara så pass mycket yngre, än en själv, att de de facto började högstadiet när man själv hade tagit studenten!
Det är smått skrämmande.

Hänga gubbe.

Nu har jag avklarat alla möten jag hade idag. Känns skönt. Resten av eftermiddagen/kvällen är up for grabs. Jag är mer och mer hängig dock så känner jag mig rätt kommer dagen avslutas i lägenheten framför tv:n. Meeen, man vet ju aldrig. Det finns ju en där ute som har andra planer för mig.

Mitt mission jag hade gick dock käpprätt åt skogen. Jag får försöka igen imorgon. Och så dagen efter det. Till det också är avklarat! Det ska dock bli mig ett sant nöje.

Jag ska till Statoil.

Jaha, så vaknar man och är sjuk? Eller? Det är tacken. Today I'm on a mission! Då passar det inte att vara förkyld-ful.


BFF.

Ikväll har jag lekt med min bästa kompis Linn. Hon har äntligen lyckats få in alla våra gemensamma bilder på datorn (läs jag gjorde det).


Augusti 08, Maria & Henriks bröllop.

Kanske, kanske kan Rom-bilder få pryda min blogg inom en snar framtid!

Inget Aftonblad för mig.

Det finns ingen sida som heter www.aftonbaldet.se. Inte heller www.atonbladet.se. Eller www.aftonblaet.se.
Det vet jag nu eftersom jag försökt ta mig in på dessa sidor de senaste två minuterna.

Monopol.

Kul att någon äntligen insett vad riktig underhållning är för något.


My precious!

Idag 16.30 dog jag. Och återuppstod.
Jag var inne på
1000apor.se igen (vilket är mitt tillhåll på nätet numera, när jag pausar i jobbet) och denna gång kollade jag kategorin "Världens sorgligaste silvermedaljörer". Och allvarligt... en film - plats nummer två - var så rolig att jag dog. Jag skrattade så att jag grät och skrek om vartannat. Folk från hela förlaget vallfärdade till min plats för att försöka ta reda på vad hysterin handlade om.
Alltså, filmen var rolig. Men jag började skratta redan när jag läste beskrivningen och när jag föreställde mig hur det skulle se ut. Såhär står det:
"2. Maratonlöparen som bara ville vinna
Sian Welch är en mycket trött kvinna, som kämpar med den sista distansen i ett mycket långt springlopp. Hon ramlar och har sig. Hon springer som en zombie, kan man säga. Hon är inte längre människa, hon är monster. Men så kommer en sköning bakifrån. Den här här dåren springer inte. Hon hukar sig fram som Gollum. Och hon kommer närmare och närmare. Och det blir en strid på mållinjen mellan två mycket trötta människor. Det är lätt att tycka synd om tvåan."

Ser ni en springande zombie framför er? Eller Gollum? Inte? Klicka då här och försök att inte dra på smilbanden. (Men ha inte ljudet på, det är roligare utan.)

Cockroach. Jättekul ord, fyra toasters!

Nu har jag precis avverkat dagens tre videos, kategori "Vad som inte får hända när man är väderpresentatör på tv". En kille får diarré, en annan (inte så hetero) attackeras av kackerlackor och förstapristagaren får en namnskylt som kallar honom pedofil. Kanoders dag på jobbet för de här grabbarna, känner jag!

Just nu är bara 20% av min redaktion här - det vill säga jag. En är hemma, en annan i London och de resterande två stack nu på lunch. Jag ska nu inhalera mina mackor jag har med mig (är inte så hungrig idag). Kanonkul, fyra toasters!

(Och nej, jag ska inte inhalera... det kändes bara som ett kul tillvägagångssätt just nu.)

Har han en sån där Fez?

Jag började dagen med att kolla på tre klipp, kategori "Ljudligaste pruttarna i live-tv".
Det var ett skönt sätt att påbörja dagen. Trust me. Jag såg de korta filmerna tillsammans med tre av mina arbetskamrater - visst kan man säga att vi bondade lite just där, just då? Jag tycker så.


Nu SYTYCD. Ikväll står allra käraste Mandy i publiken. Jag ska leta efter henne. När jag hittar henne ska jag hata henne lite för att hon har fått vara där och se det live.

Godnatt.


Borttappade nycklar.

Jag är hemma hos mor och far nu. Åkte hem efter träningen men insåg utanför garageporten att jag inte hade mina hemmanycklar i väskan. De låg hemma på golvet hos mamma och pappa visade det sig. Så nu sitter jag här för jag orkade banne mig inte åka tillbaka hem efter att ha åkt Handen tur och retur en gång redan.

Nu kollar jag Heroes. Man ska ju vara Sylar alltså. Han är egen. Egen är coolt.

Usch.

Alltså seriöst. Jag blir så sjukt irriterad på folk som vänder kappan efter vinden. Vad är problemet?! Vad. Är. Problemet.

Temporär sinnesförvirring.

Nej, världen gick inte under, vilken surprise. Lite tråkigt tycker jag. Man hade väl åtminstone kunnat få känna ett litet darr under fötterna?

Jag gick egentligen in här för att skriva något helt annat men nu kommer jag inte ihåg vad. Nåväl, I might be back.

Nej, just det - nu minns jag. Har ni, vanliga dödliga, följt "debatten" mellan komikern Özz Nujen och medieprofilen Alex Schulman? Enligt Alex ska Özz ha skallat en kille, under en fotbollsmatch, medan Özz hävdar att Alex ljuger och att han därmed också är rasist.
Vem tror du på?


Domedagen.

Enligt 5 000 experter så ska jorden gå under imorgon. Det är lite småjobbigt för jag ville egentligen bara skriva "Kompis, det går bra nu".

Spindel-bravader.

Idag skulle jag vilja ta tillfället i akt och tacka Mikaela för att hon räddade mig från spindeln, när vi satt med bilen full på väg till träningen.
Från ingenstans dök den upp bredvid min ratt varpå den gladeligen promenixade upp på den. Ungefär vid den här tidpunkten släppte jag ratten och det var då det kändes som att paniken var ett faktum. Mick missade att fånga den på första försöket och då dinglade den istället ner i en tråd mellan mina ben. Ungefär vid den här tidpunkten släppte jag pedalerna.
Med hjälp av Melissas hejande från baksätet "Ta den i snöööret, ta den i snöööret!" så fick Mick ut den genom fönstret. Nu kan jag få köra normalt igen. Lyckan är gjord.

The end.

Little miss sunshine.

Idag har jag faktiskt lite träningsvärk i magen för att jag skrattade så mycket igår. Det var bra länge sen.

Om några timmar ska jag möta upp mamma och pappa. Vi ska äta middag ihop någonstans. De har ny spis, som de ännu inte förstått sig på, vilket gör att de ska äta ute. Och de kan ju inte äta ute utan att bjuda med mig (inte min regel alltså - deras) så nu ska jag också med någonstans.
Sen är det träning - det ser jag fram emot.

Efter träningen står jag inför ett svårt val. Se filmen Hitch (som är riktigt kul) eller se på Little miss sunshine, som jag lånat av Cam. Film nummer två har jag aldrig sett till skillnad från Hitch som jag sett ett par gånger.
Oavsett vad jag väljer så ser jag fram emot en skön och lugn söndagskväll.

Wiie!

Jag har haft den roligaste eftermiddagen/kvällen på mycket, mycket länge. Vem hade kunnat tro det?

Göromål.

Jag tänkte på spindeln när jag körde hem från jobbet igår... och när jag körde hem från träningen. Letade efter den, men förgäves. Jag hoppas någon av mina tjejer, som jag skjutsade hem, satt sönder den. (Sorry girls, not so sorry spider!)

Efter träningen gick jag på promenad med en helt ny bekantskap. Det var supertrevligt. Runt hela Handen gick vi. Mycket härligt att komma hem och känna att man rört på sig.

Imorse vaknade jag klockan nio. Innan klockan var tolv hade jag gjort american pancakes (och ätit dem), rensat ut kylen på allt gammalt (ja, det fanns en hel del) och gått till centrum. Jag köpte mig ett par byxor och gick sedan hem igen. Nu tänkte jag försöka småstäda lägenheten lite innan det är dags för mig att sticka.

Hej för idag.

Uh oh.

Shit. Jag glömde bort att kolla efter spindeln imorse.

Imse vimse...

Idag när jag åkte hem från jobbet var jag med om ett smärre trauma. Precis när jag är på väg att svänga ut på motorvägen upptäcker jag att en spindel spatserar ovanför mitt huvud (i taket). Här ställs jag inför ett val:
1) ignorera den
2) låta den vara kvar men hålla 100% koll på den
3) döda den
Alternativ ett slog jag bort direkt. Jag försökte en stund ignorera men insåg att jag inte alls ignorerade när jag tänkte på den konstant (nej, det räknas inte att ignorera bara för att man inte ser den i vitögat). Alternativ tre kändes inte helt klockrent då jag såg framför mig hur jag skulle misslyckas med mitt mordförsök och istället göra så att den hamnade i mitt hår, mitt knä eller på någon annan valfri kroppsdel.
Det blev alltså alternativ två. Den spatserade vidare framåt mot fönstret och då såg jag min chans att squeeza den lite med solskyddet (vilket jag gjorde). Glad i hågen satt jag och tryckte solskyddet upp mot taket - samt bankade på det lite grann - men min lycka försvinner då jag ser den promenera ut på vindrutan, helt oskadd. Då fick jag istället bara följa den med blicken och jag blev lite lugnare när den faktiskt gick mot passagerarsidan i bilen. Jag börjar planera nytt mordförsök (fast jag såg det mer som en frigivning) när jag såg den gå mot rutan. Då tänkte jag att jag kunde öppna fönstret och att den skulle blåsa ut. I samma sekund som jag blir lite glad i själen över min eminenta idé så tappar jag bort den. SPINDELN ÄR BORTA! Jag letar febrilt men det är ingen bra idé att stirra på passagerar-rutan samtidigt som man försöker köra rakt så till slut får jag ge upp.
Nu är jag alltså lite illa till mods. Jag hittade aldrig spindeln igen och nu är den med största sannolikhet fortfarande kvar i min bil. Imorgon lär den dyka upp någon annanstans. I värsta (eller bästa?) fall ser jag den inte alls... men jag kommer att tänka på den...

Det är som folk säger: Det man inte vet om skadar en inte.

Jo, jag tackar jag.


Åh Anders.

Jag är redan småkär i Idol-juryns Anders Bagge! Och jag som trodde att Andreas skulle bli min juryfavorit! Men icke. Man märker direkt att Anders har talang. Om han beatboxar och lägger andrastämmor samtidigt som något fån står uppe och sjunger - då är man musikalisk! Han har visat mer musiktalang i ett avsnitt av Idol än vad den förra juryn gjorde på flera år.

Nu är reklamen slut. Off I go!


Bild från Aftonbladet.

Helvedde!

Så har man - åter igen - lyckats få reda på vem som vinner SYTYCD. Suck. Jag har heeelt fel jobb för att kunna följa såna här program som redan är klara i USA...

Jaha ja. Ja, jag kollar givetvis ändå men man skulle kunna säga att spänningen är liiite som bortblåst.

Höst-tecken.

Onsdag kväll:
20.00 Idol
21.00 Heroes
21.55 So you think you can dance

R.I.P.

Sent igår kväll fick jag höra att en av mina före detta klasskamrater dött. Jag har knappt träffat honom sedan högstadiet men jag pratade om honom, bara för någon dag sedan, eftersom jag kom att tänka på honom när jag hörde låten Lambada. (Han var min partner i en Lambada-danstävling på lågstadiet.)
Han hade visst nyligen fixat MC-kort, köpt en motorcykel igår och dött på första (?) turen. Läste precis i Aftonbladet att han fått sladd, när han skulle köra om en bil, och åkt in i staketet.

Livet är inte rättvist någonstans...

Yearbook.

Såhär skulle jag uppenbarligen ha sett ut på mitt Yearbook-picture 1960. Classy, eh?



(Ja, vi har kul på jobbet.)

Förresten...

... tack Mindy, Melissa och Jos (i den ordningen) för sammanfattningen av slutet på Pearl harbor.

Jag är er evigt tacksam!

Mondeh?

Japp, idag har jag roat mig med att frysa (se inlägget nedan). Jag satt med den underbara pälsmössan halva dagen, resten av min redaktion hade antingen jackor eller filtar på sig. Det kändes som att det var vinter utanför och jag var smått förvirrad när jag gick till bilen sen och det visade sig att jag kunde gå ute utan jacka. Vädergudarna leker med oss.
Jag måste ta tillfället i akt och rekommendera mössan som plagg. Har man det varmt om huvudet så blir man faktiskt väldigt mycket varmare i kroppen. Jag ska investera i en bunt inför hösten/vintern. (Hösten spås förresten bli mer lömsk än någonsin.)

När jag kom hem gick jag på en lägenhetsvisning. Huset bredvid mitt visade det sig. Jag skrev inte upp mig på intresselistan dock. Den må ha varit (obetydligt) större än min, och med balkong, men ballen skymdes av mitt nuvarande hus så so much for sun bathing! Dessutom var det ett dödsbo. Jag blir alltid lite illa till mods i såna.

Nu ska jag roa mig med något vettigt. Det är konstigt att inte ha träning på måndagar längre... Det har jag haft de senaste... hm... 15 åren. Och det är inte ens en överdrift.

Muah.

Ja... nä...

Det är kallt på jobbet idag.