Örnar och hundar.
Idag har jag haft träning. Den började lite abrupt och konstigt, med rätt så dåliga nyheter, men efter en kvart blev allting mycket bättre än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig, en dag som denna, och när jag åkte hem hade jag en skön känsla i magen. Det var länge sen jag sist kände den.
När jag svängde upp till mitt parkeringshus såg jag min granne och hennes lilla hund. Eftersom vovven såg ut att vara en Bichon Frisé (som min Pepino var) var jag tvungen att hälsa. Och oj vad lilla voffsingen hälsade! 10 veckor gammal och söt som en sockerbit! Den gnagde lite på mina fingrar och lekte med mina skosnören. Jag hann till och med erbjuda mina tjänster - som hundvakt - till kvinnan (som jag aldrig träffat tidigare) under vårt korta samtal. När jag lämnade dem sved det lite i hjärtat. Jag saknar min Pepino så galet mycket. Han var den allra, allra finaste lilla varelsen... och han älskade verkligen oss alla villkorslöst. Gosh, I miss.
När jag svängde upp till mitt parkeringshus såg jag min granne och hennes lilla hund. Eftersom vovven såg ut att vara en Bichon Frisé (som min Pepino var) var jag tvungen att hälsa. Och oj vad lilla voffsingen hälsade! 10 veckor gammal och söt som en sockerbit! Den gnagde lite på mina fingrar och lekte med mina skosnören. Jag hann till och med erbjuda mina tjänster - som hundvakt - till kvinnan (som jag aldrig träffat tidigare) under vårt korta samtal. När jag lämnade dem sved det lite i hjärtat. Jag saknar min Pepino så galet mycket. Han var den allra, allra finaste lilla varelsen... och han älskade verkligen oss alla villkorslöst. Gosh, I miss.
Kommentarer
Trackback