God bless America.
Satt och fixade med hemsidan en massa igår. Nu har jag gjort allt mitt. Fyllt på med info, filmer och bilder. Nu ska den snart publiceras - det ska bli skönt att komma ifrån allt det gamla som ligger och skräpar på nuvarande powercheer.nu.
Anyway, när jag satt och gick igenom vilka bilder jag skulle lägga in så fastnade jag på USA-albumet. Gud, va roligt vi hade det där! Om vi bortser från skador och en inte-exakt-sån-tävling-vi-hade-velat-ha så var det fantastiskt. Fatta att vi låg vid poolen varje dag, avslutade dagarna med att träna i Brandons gym (bara det är helt sjukt!) och att vi åkte till Worlds! Att få vara på plats med USA:s allra bästa... Att få gå i korridorerna och bara titta på dem, och sen försöka smyga sig in i förträningshallen som bara den var större än våra tävlingsarenor... att prata - och fota sig - med massa folk man beundrar men att vela in i det sista innan man tar kontakt eftersom man känner sig som en total groupie...
Jag kan inte undgå att känna att det är där man hör hemma. Jag tror inte jag hade varit lika "frälst" i USA om jag inte hade åkt dit just för cheeren. Nu skulle jag kunna åka dit när som helst... I've learned to love it. Eller vad säger jag? Det fanns inte ens en inlärningsfas... Jag älskade det direkt.
Jag vill dit igen. Och jag vill dit med er jag har nu. Jag vill "ge" er det, nu när vi inte kom iväg i år.
Jag har ju alltid suktat efter att åka ett high school-year till USA också. I tvåan på gymnasiet var jag nästan på väg, då Cris i Kalifornien så gott som lovat mig en plats i hans lag. Men så har jag ju alltid haft mina kära örnar - och på den tiden även Sharks - som stoppat mig från att åka. Och dessutom ville jag ta studenten med min dåvarande klass. Jag ångrar inte att jag inte åkte för Eagles är det bästa som finns och studenten var fantastisk.
Jag skulle kunna fortsätta i en evighet men det finns ingen mening med det. Eagles, jag älskar er och jag har inga tvivel inför året som kommer. Bättre lag än såhär har vi aldrig haft. Ni är underbara.You're my number ones.
Love.
Anyway, när jag satt och gick igenom vilka bilder jag skulle lägga in så fastnade jag på USA-albumet. Gud, va roligt vi hade det där! Om vi bortser från skador och en inte-exakt-sån-tävling-vi-hade-velat-ha så var det fantastiskt. Fatta att vi låg vid poolen varje dag, avslutade dagarna med att träna i Brandons gym (bara det är helt sjukt!) och att vi åkte till Worlds! Att få vara på plats med USA:s allra bästa... Att få gå i korridorerna och bara titta på dem, och sen försöka smyga sig in i förträningshallen som bara den var större än våra tävlingsarenor... att prata - och fota sig - med massa folk man beundrar men att vela in i det sista innan man tar kontakt eftersom man känner sig som en total groupie...
Jag kan inte undgå att känna att det är där man hör hemma. Jag tror inte jag hade varit lika "frälst" i USA om jag inte hade åkt dit just för cheeren. Nu skulle jag kunna åka dit när som helst... I've learned to love it. Eller vad säger jag? Det fanns inte ens en inlärningsfas... Jag älskade det direkt.
Jag vill dit igen. Och jag vill dit med er jag har nu. Jag vill "ge" er det, nu när vi inte kom iväg i år.
Jag har ju alltid suktat efter att åka ett high school-year till USA också. I tvåan på gymnasiet var jag nästan på väg, då Cris i Kalifornien så gott som lovat mig en plats i hans lag. Men så har jag ju alltid haft mina kära örnar - och på den tiden även Sharks - som stoppat mig från att åka. Och dessutom ville jag ta studenten med min dåvarande klass. Jag ångrar inte att jag inte åkte för Eagles är det bästa som finns och studenten var fantastisk.
Jag skulle kunna fortsätta i en evighet men det finns ingen mening med det. Eagles, jag älskar er och jag har inga tvivel inför året som kommer. Bättre lag än såhär har vi aldrig haft. Ni är underbara.You're my number ones.
Love.
Kommentarer
Trackback