Behind these hazel eyes.

Skönt att saker och ting är som vanligt igen. Prison Break är tillbaka och jag får utlopp för alla mina psykiskt labila sidor under en timme på måndagskvällen. Det var sjukt spännande igår och jag känner bara att jag vill skjuta mig själv i foten efter varje avsnitt. Det känns som en logisk grej att göra liksom...

Vad skönt det var att ha träning igår. Alla var där + två extra people. Det var lite lyxigt. Önskar att vi alltid hade det så. Snart är det tävling. Trots att jag varit mycket väl medveten om datumet länge så har det inte riktigt gått upp för mig att vi snart är där. Tre veckor känns så kort... men samtidigt är det så mycket annat skoj jag ska göra innan dess. Tid. Konstigt, det där.

Ikväll börjar American Idol. Det ska bli grymt roligt. Det debatteras alltid, det där... Är juryn för elak? Är det mobbing? Jag säger såhär: Folk vet vad de ger sig in på. Om de chockerades och blev ledsna under första säsongen kan jag köpa det, men nu har Idol gått så länge. Alla vet vad som sker i juryrummet. Ger man sig in i leken, får man leken tåla. Och tänk själv: Om juryn bara skulle säga "tack, men nej tack" till alla galna freaks... skulle det vara roligt för oss tittare? Tror inte det. Go Simon Cowell!

Jobb! Ciao.