Behind these hazel eyes.

Jag har precis suttit och förundrat mig över att vissa människor har sisådär 570 kommentarer på sina blogginlägg. Och då överdriver jag inte ens (för då skulle jag sagt typ "en miljon kommentarer" eller något). 570. Vad jag sett som mest, alltså. Och då har jag bara kollat på ett fåtal. För jag är ingen sån där som läser bloggar, förutom de skrivna av folk jag känner. För varför skulle jag sitta och läsa om en total främlings liv?

Det finns inget bra på tv ikväll. Inte vad jag vet iallafall. Bara några konstiga filmer som inte tilltalar mig. Väljer man en krigsfilm eller en om sexmissbrukare? Eller ska man drämma till med Dracula liksom? Pest eller kolera, I say. Får se vad kvällen för med sig.

Tänk om jag skulle få för mig att säga "jag orkar inte mer nu" en dag. Vissa kan ha såna dagar men skulle jag säga så, och sen gå och gräva ner mig i någon vecka, så skulle så mycket falla isär. Jag har alldeles för många människor som är beroende av mig. Det kan ibland, i sekunder som denna, kännas som en stor börda men jag har istället valt att se det som något positivt. För att känna sig behövd är något av det skönaste som finns. Men gränsen mellan att uppskatta känslan och överrumplas av den är hårfin. Så det är en balans som heter duga.

Så du... om du är en sån där person som tycker att du, på något sätt, behöver mig eller är beroende av mig... Då får du gärna säga tack eller bara ge mig en kram. För då vet jag att det jag gör betyder något. Om man bara ger av sig själv utan att få något tillbaka, passerar man nog den där hårfina gränsen (som jag nämnde tidigare) fortare än man tror.

Jag vill sända ut några kramar på en gång:
Andreas - För att du älskar mig och finns där för mig att älska.
Eagles - För att ni är det bästa jag någonsin åstadkommit och för att ni gör mig så stolt. En extra kram till alla sjuklingar (typ 16 av 19) som så tappert kämpar för oss alla och för vårt mål.
Lotta - För att du är den bästa partnern in crime.
Linn & Ylva - För att ni varit mina vänner i 22 år och fortfarande finns där.
Sofia, Maria, Chrigge & Anna - För att ni tycker om mig trots att jag är rätt osynlig.
Min familj - För att ni älskar mig helt villkorslöst.

Nu är jag lite blödig, känner jag. Sitter med en klump i halsen. Er som jag nyss räknade upp, ni ska veta att jag finns här för er. Och jag ställer upp för er på alla sätt jag bara kan.