Waiting to exhale.
Igår var ju en helt fantastisk dag... Den började med att batteriet på min bil blinkade, vilket gjorde att jag greps av panik och ringde pappa. Han kom som en räddande ängel och vi bytte bilar (det är ju inget major problem om bilen skulle stanna i Haninge mot vad som skulle hänt om den stannade på Nynäsvägen... - med mig i).
Sen flöt jobbet på rätt bra fram tills att jag skulle göra intervjun på eftermiddagen. Jag som alltid brukar vara ute i tokigt god tid hade bestämt mig för att inte vara det denna gång eftersom det ändå bara betyder att jag får sitta i en hotellobby och vänta väldigt länge. Nu skulle jag ta bussen 16.20 och göra intervjun 16.50. Perfa. Förutsatt att jag hade haft pengar att betala bussen!!! Nu har SL höjt engångsbiljetterna till 40 kr, vilket jag inte hade räknat med när jag skrapat ihop till 20...
Okej, andas. Batteriet på bilen var inte det enda som behagat krångla. Nej då, mobilen höll också på att dö. Efter mycket om och men så satt jag tillslut i en taxi, lite smått stressad. 16.42 stod klockan på när jag kom fram med andan i halsen. Då fick jag höra att allt var försenat och att jag skulle få vänta till 17.20. Well thanks. Pust och stön. 17.05 får jag andra besked. Då är 18.00 tiden som gäller istället. Helt fantastiskt.
Summan av kardemumman: Jag stressade för ingenting och fick betala massa taxi istället, bara därför.
Resterande tid av kvällen fick jag iallafall umgås med min bejbi (Linn, det är Andreas jag menar). Skönt.
Ikväll är det träning och sen är det myskväll med laget. Yay.
Kram.
Sen flöt jobbet på rätt bra fram tills att jag skulle göra intervjun på eftermiddagen. Jag som alltid brukar vara ute i tokigt god tid hade bestämt mig för att inte vara det denna gång eftersom det ändå bara betyder att jag får sitta i en hotellobby och vänta väldigt länge. Nu skulle jag ta bussen 16.20 och göra intervjun 16.50. Perfa. Förutsatt att jag hade haft pengar att betala bussen!!! Nu har SL höjt engångsbiljetterna till 40 kr, vilket jag inte hade räknat med när jag skrapat ihop till 20...
Okej, andas. Batteriet på bilen var inte det enda som behagat krångla. Nej då, mobilen höll också på att dö. Efter mycket om och men så satt jag tillslut i en taxi, lite smått stressad. 16.42 stod klockan på när jag kom fram med andan i halsen. Då fick jag höra att allt var försenat och att jag skulle få vänta till 17.20. Well thanks. Pust och stön. 17.05 får jag andra besked. Då är 18.00 tiden som gäller istället. Helt fantastiskt.
Summan av kardemumman: Jag stressade för ingenting och fick betala massa taxi istället, bara därför.
Resterande tid av kvällen fick jag iallafall umgås med min bejbi (Linn, det är Andreas jag menar). Skönt.
Ikväll är det träning och sen är det myskväll med laget. Yay.
Kram.
Kommentarer
Trackback