Bröllopet.
Nu är jag hemma hos mig. För första gången på väldigt länge. Det känns lite underligt att vara helt ensam när jag nu, i typ veckas tid, har haft massor av folk runtom mig hela tiden.
Idag har jag varit inne i stan och gått en massa. Turen började i city och gick sen genom Gamla stan till Djurgårdsfärjan. Den tog vi över till Djurgården (duh!) och så gick vi på Vasamuseet. Jag är knappast någon museimänniska men man kan faktiskt inte undgå att imponeras av det stora skeppet. Dock så hade jag mest ont i rygg och fötter.
Efter det åkte vi till Sveavägen där vi intog lite mongolisk BBQ - alltid lika gott. På väg tillbaka till bilen sprang jag snabbt som vinden in på Adidas-store för att leta efter en viss tröja. Dock utan lycka. Om du vet var man kan hitta en sån där fin Adidaströja med dragkedja och stort tryck (läs bild) på ryggen - let me know.
Helgen då... Jag körde tidigt fredag morgon till Kristinehamn. Jag var framme cirkus 13 och då åt vi lite lunch hemma hos Marias föräldrar. Efter det åkte vi till Norrgården, där bröllopsfesten skulle hållas, och ställde iordning allting. Vid 19-tiden när vi var klara åt vi middag på en supermysig restaurang vid namn Mastmagasinet som låg precis vid kanalen. Jag och mamma sov på hotell och morgonen efter var det Dagen med stort D.
Jag följde med mamma till frisören redan 9.30. Vid 11 kom Maria och den andra brudtärnan Sofia och sen var vi där till 16 för att fixas, sminkas och donas.
17 började vigseln. Jag var ruggigt nervös innan. Hade ju ett bibelcitat att läsa upp och jag trodde att jag inte skulle klara det utan att gråta...
Vigselakten började och jag klarade mig rätt bra. Maria var vacker som en ängel (jag grät när jag fick se henne första gången i brudklänningen) och Robban var så snygg i sin kostym.
Men så kom första sången, framförd av Tommy och Ola och jag brister ut i tårar. De sjöng så fint!!! En helt ny och lugn tappning av Genom eld och vatten med Sarek och de betonade alla fina ord så bra. Deras röster passade verkligen fint tillsammans. Varje gång jag försökte se på Tommy så började gråta så det var inte bra.
Strax därefter var det min tur. Det gick bra, men man hörde att gråten fanns i halsen. Dock så fick jag fram budskapet utan att behöva pausa och alla hörde vad jag sa.
Efter det sjöng Tommy och Ola igen, denna gång Av längtan till dig (Åsa Jinder & Cajsastina Åkerström). Lika mycket gråt där.
Anyway... ska inte gå in på mer detaljer. Bröllopet var i alla fall magiskt och kärleken fyllde kapellet.
Utanför väntade sen släkt och vänner. Jag fick träffa min käre kusin och hans flickvän. Och så var min morbror och hans kvinna där också. De är för övrigt kvar här i Stockholm och åker hem till Schweiz imorgon. Min kusin Kristian åkte hem i måndags.
Efter hurrarop och fotografering åkte vi till festen. Först ett välkomstskål ute på gården och sen middag på övervåningen. Vid huvudrätten skulle jag hålla mitt tal. Jag kunde inte äta alls när den började serveras. Men sen var det min tur... Jag hade varit osäker på hur väl jag skulle klara det (för ni som känner mig vet att jag är rätt blödig) men det gick rätt bra. Jag grät - absolut - men jag fick fram det jag ville säga. Efteråt fick jag massor av komplimanger för mitt tal. Stora, macho män kom fram och sa att det hade fallit tårar. Det gjorde mig glad. Inte ett öga var torrt. Då hade min kärlek till brudparet gått fram.
Höjdpunkten på festen var när Superstar Orkestar kom. De spelade grym musik med balkan-touch! Alla var uppe och dansade så mycket benen kunde bära, såväl vi juggar som alla svenskar. Det var helt otroligt! Det tog ett tag innan majoriteten fattat folkdans-stegen (och vissa förstod dem aldrig alls) men vid slutet så såg ringdansen faktiskt helt okej ut.
Efter att orkestern åkt hem spelades vanlig musik och dansen fortsatte. Jag tror att jag dansade till fötterna blödde. Maken till bättre fest har jag aldrig varit med om!
Jag var hemma vid fyratiden och somnade sött på hotellet. Dagen efter åkte vi och sightseeade lite, i skärgården, och sen åkte vi till Marias sommarställe för brunch och paketöppning. Efter det började den långa färden hem.
Så är det. Imorrn är det lite tillbaka till verkligheten igen för mig. Då har min schweiziska släkt åkt hem (jag har för övrigt putsat av min franska och det har varit jätteroligt) och det är träning på kvällen. Längtar till dess.
Förresten: Min bror sjöng in serbiska vinnarlåten Molitva på sin svensexa. Den singeln såldes på bröllopet och pengarna gick oavkortat till hans och Marias elräkningar. Haha. Helt underbart! Jag har en i tryggt förvar.
Nu har jag skrivit så fingrarna värker. Ska ragga rätt på lite bilder nu. Tror att bestman sitter på några. Ska leta reda på hans mejladress.
Hej så länge.
Idag har jag varit inne i stan och gått en massa. Turen började i city och gick sen genom Gamla stan till Djurgårdsfärjan. Den tog vi över till Djurgården (duh!) och så gick vi på Vasamuseet. Jag är knappast någon museimänniska men man kan faktiskt inte undgå att imponeras av det stora skeppet. Dock så hade jag mest ont i rygg och fötter.
Efter det åkte vi till Sveavägen där vi intog lite mongolisk BBQ - alltid lika gott. På väg tillbaka till bilen sprang jag snabbt som vinden in på Adidas-store för att leta efter en viss tröja. Dock utan lycka. Om du vet var man kan hitta en sån där fin Adidaströja med dragkedja och stort tryck (läs bild) på ryggen - let me know.
Helgen då... Jag körde tidigt fredag morgon till Kristinehamn. Jag var framme cirkus 13 och då åt vi lite lunch hemma hos Marias föräldrar. Efter det åkte vi till Norrgården, där bröllopsfesten skulle hållas, och ställde iordning allting. Vid 19-tiden när vi var klara åt vi middag på en supermysig restaurang vid namn Mastmagasinet som låg precis vid kanalen. Jag och mamma sov på hotell och morgonen efter var det Dagen med stort D.
Jag följde med mamma till frisören redan 9.30. Vid 11 kom Maria och den andra brudtärnan Sofia och sen var vi där till 16 för att fixas, sminkas och donas.
17 började vigseln. Jag var ruggigt nervös innan. Hade ju ett bibelcitat att läsa upp och jag trodde att jag inte skulle klara det utan att gråta...
Vigselakten började och jag klarade mig rätt bra. Maria var vacker som en ängel (jag grät när jag fick se henne första gången i brudklänningen) och Robban var så snygg i sin kostym.
Men så kom första sången, framförd av Tommy och Ola och jag brister ut i tårar. De sjöng så fint!!! En helt ny och lugn tappning av Genom eld och vatten med Sarek och de betonade alla fina ord så bra. Deras röster passade verkligen fint tillsammans. Varje gång jag försökte se på Tommy så började gråta så det var inte bra.
Strax därefter var det min tur. Det gick bra, men man hörde att gråten fanns i halsen. Dock så fick jag fram budskapet utan att behöva pausa och alla hörde vad jag sa.
Efter det sjöng Tommy och Ola igen, denna gång Av längtan till dig (Åsa Jinder & Cajsastina Åkerström). Lika mycket gråt där.
Anyway... ska inte gå in på mer detaljer. Bröllopet var i alla fall magiskt och kärleken fyllde kapellet.
Utanför väntade sen släkt och vänner. Jag fick träffa min käre kusin och hans flickvän. Och så var min morbror och hans kvinna där också. De är för övrigt kvar här i Stockholm och åker hem till Schweiz imorgon. Min kusin Kristian åkte hem i måndags.
Efter hurrarop och fotografering åkte vi till festen. Först ett välkomstskål ute på gården och sen middag på övervåningen. Vid huvudrätten skulle jag hålla mitt tal. Jag kunde inte äta alls när den började serveras. Men sen var det min tur... Jag hade varit osäker på hur väl jag skulle klara det (för ni som känner mig vet att jag är rätt blödig) men det gick rätt bra. Jag grät - absolut - men jag fick fram det jag ville säga. Efteråt fick jag massor av komplimanger för mitt tal. Stora, macho män kom fram och sa att det hade fallit tårar. Det gjorde mig glad. Inte ett öga var torrt. Då hade min kärlek till brudparet gått fram.
Höjdpunkten på festen var när Superstar Orkestar kom. De spelade grym musik med balkan-touch! Alla var uppe och dansade så mycket benen kunde bära, såväl vi juggar som alla svenskar. Det var helt otroligt! Det tog ett tag innan majoriteten fattat folkdans-stegen (och vissa förstod dem aldrig alls) men vid slutet så såg ringdansen faktiskt helt okej ut.
Efter att orkestern åkt hem spelades vanlig musik och dansen fortsatte. Jag tror att jag dansade till fötterna blödde. Maken till bättre fest har jag aldrig varit med om!
Jag var hemma vid fyratiden och somnade sött på hotellet. Dagen efter åkte vi och sightseeade lite, i skärgården, och sen åkte vi till Marias sommarställe för brunch och paketöppning. Efter det började den långa färden hem.
Så är det. Imorrn är det lite tillbaka till verkligheten igen för mig. Då har min schweiziska släkt åkt hem (jag har för övrigt putsat av min franska och det har varit jätteroligt) och det är träning på kvällen. Längtar till dess.
Förresten: Min bror sjöng in serbiska vinnarlåten Molitva på sin svensexa. Den singeln såldes på bröllopet och pengarna gick oavkortat till hans och Marias elräkningar. Haha. Helt underbart! Jag har en i tryggt förvar.
Nu har jag skrivit så fingrarna värker. Ska ragga rätt på lite bilder nu. Tror att bestman sitter på några. Ska leta reda på hans mejladress.
Hej så länge.
Kommentarer
Trackback