Behind these hazel eyes.

Nu är jag hemkommen från bion med Linn och Thomas. Disturbia var - lite till min förvåning - väldigt bra! Se. Den. Jag satt med hjärtat i halsgropen länge och Linn drog sin luva över ansiktet under vissa partier (mycket praktiskt). Jag rekommenderar den. Thriller med mycket humor och lite romantik. Bra.

Här kommer en av mina, för stunden, favoritlåtar (Imogen Heap - Speeding cars):



Nu hade jag tänkt dra en harang om hur förändrat mitt fokus är just nu. Jag ser, och lägger märke till, saker som jag inte gjorde förut. Folk, jag förut inte skulle ägnat en tanke, är nu i mitt blickfång hela tiden.
Men jag vill inte gå in på detaljer, för det blir alldeles för personligt... Damnit. Vad svårt det är att upprätthålla denna balans...

Lika bra att gå till sängs med mina tankar.