Behind these hazel eyes.

Jag hatar att vara sjuk. Inte mest för snorandet, hostandet och den dåliga sömnen, utan för vad en "liten" förkylning gör mot mig som person. Helt plötsligt går jag från att vara uppåt och framåt till att känna mig som den minsta människan på jorden. Lägg på en känsla av att vara helt ensam och du har sjuka mig i ett nötskal. Jag känner mig helt patetisk och tycker så synd om mig själv. Dessutom stör jag mig helt plötsligt på allt också. Eftersom jag har orken av en 80-åring plockar jag inte undan efter mig själv direkt utan låter helt sonika ett tomt vattenglas stå framme (så horribelt, eller hur?) och självklart är det mitt irritationsobjekt tills jag tar bort det. Irritationen tar förmodligen mer energi än att gå bort med glaset direkt.

Ikväll ska jag se Gigli. Det ska nog vara den sämsta filmen som någonsin gjorts men jag ser faktiskt fram emot den. Det är också en bieffekt av min förkylning. Bara för att jag gjort noll grejer idag, ser jag fram emot en dålig film. Ben Affleck och Jennifer Lopez - kan det vara dåligt? Eh ja, förmodligen.

Och nu är det Rahael Ray på tv. Hon stör mig också. Hon pratar liiite för mycket. Idag har hon dock cheerleaders på sitt program så jag ska kolla. Det är inte som att jag har något bättre för mig. Ska smutta iste också. Mamma köpte till mig och jag är henne evigt tacksam.