Det är guld.

Jag är så lycklig.



Igår frågade jag mig själv varför man egentligen utsätter sig för det här. Varför väljer man frivilligt att piska sina tjejer, genom blod, svett och tårar med målet att ta hem guldmedaljen på tävling? Varför anmäler man sig för att vara spyfärdig av nervositet innan de går ut på plan?
Jo, för att man älskar det! Jag älskar mina tjejer i Eagles och jag skulle vilja hålla fast vid det här ögonblicket för alltid. Jag vill att vi alltid ska vara så här lyckliga för att det är precis det ni förtjänar. Jag får en klump i halsen när jag tänker på att jag får ha er i mitt liv. Att jag får dela era hjärtan. Tårarna rinner av lycka när jag tänker på det vi delar. Vi är inte bara ett lag. Vi är en familj. Vi är systrar. Och det finns inga 19 tjejer jag hellre väljer till mina småsytrar. Jag älskar er.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback