Behind these hazel eyes.

Jag hade nästan somnat igår innan American Idol satte igång, men oj vad jag vaknade när det började! Alltid lika roande! Dock så tycker jag att de ibland sänder lite väl långa klipp från vissa auditions. Snubben som sjön Unchained melody... allvarligt. Jag blev rädd för honom. Hans ögon! Hans sätt att prata! Hans sätt att massakera hela låten... Men bäst var Ryans "intervju" med honom efteråt. Fantastiskt.
Sen skrattade jag högt för mig själv i deras "efter-pausen-klipp" när rösten frågar om de entrat the twilight zone samtidigt som de visar bilder på en snubbe vars ögon sitter en halvmeter ifrån varandra samt utanpå huvudet. Min redhead som jag väntar på, ingick också i the freaky zone. Ser fram emot det. Ikväll kanske?

I bilen på vägen till jobbet idag lyssnade jag på en radiointervju med Måns Zelmerlöw. Han spelade dessutom en akustisk version av Melodifestivallåten Cara mia och vojne vad bra den var! Nu har jag knipit singeln här på jobbet och så ska jag lyssna sönder. För er som inte gillar schlagerdängor så är detta en finfin variant.

Och på tal om schlager... jag ska ju faktiskt till Globen på lördag. Ska bli grymt kul! Hoppas jag är frisk då... Börjar känna mig lite sådär halvskum men man ska inte ta ut något i förskott...

Tjo!