Flyg lilla sparvöga...
Jag kom till träningen rätt tidigt idag. Klockan var väl 17.15 ungefär. När den började närma sig träningstid ringde det på min mobil. Det var Mickis. Hon bad mig komma ut - snabbt. När jag väl klev utanför hallen bad hon mig springa. Hon vet att jag inte springer. "Det här måste vara något speciellt" tänkte jag. När jag kommit fram till henne och Jonathan satte jag mig på huk, som de gjorde, och stirrade på marken. Där låg en äcklig liten fågel. Nykläckt typ. Ursäkta mig, jag gillar djur, men den var verkligen gross. Två blå kulor till ögon (eftersom de inte öppnats än), grå genomskinlig hud, tunna armar (som så småningom ska bli vingar) och en stor (om man jämför med resten av kroppen) näbb.
Den vred och vände på sig och pep lite skumt. Självklart tyckte jag synd om den, men förmodligen hade mitt hjärta blödit lite mer om den åtminstone hade varit söt.
Oh well, vi flyttade den lite åt sidan, så att ingen skulle trampa på den, och gick sen. Anog att mamman inte vågade sig fram när det stod ett gäng människor där.
Efter träningen, två timmar senare, var den borta. Hoppas mamman - och inte en katt - hade varit framme.
Det var min historia för dagen. Här är bildbevis:
Ful fågel på rygg.
Chraaa!
(Och på tal om fåglar... Lyssna på musiken av Hoffmaestro & Chraa. Den är grym! Desperado är skönast.)
Den vred och vände på sig och pep lite skumt. Självklart tyckte jag synd om den, men förmodligen hade mitt hjärta blödit lite mer om den åtminstone hade varit söt.
Oh well, vi flyttade den lite åt sidan, så att ingen skulle trampa på den, och gick sen. Anog att mamman inte vågade sig fram när det stod ett gäng människor där.
Efter träningen, två timmar senare, var den borta. Hoppas mamman - och inte en katt - hade varit framme.
Det var min historia för dagen. Här är bildbevis:
Ful fågel på rygg.
Chraaa!
(Och på tal om fåglar... Lyssna på musiken av Hoffmaestro & Chraa. Den är grym! Desperado är skönast.)
Kommentarer
Trackback