Barndomsvänner.
Igår efter träningen åkte jag hem till min kära vän Ylva, tillsammans med min kära vän Linn. Vi tre har inte umgåtts på himla länge men när vi gör det så är det något alldeles extra. Det känns som att vi åker bakåt i tiden och blir 10 år igen. Fast vi är 10-åringar som pratar allvar om livet, med betydligt mer livserfarenhet än vad vi hade då.
Så mycket som jag skrattade igår har jag inte gjort på länge. Jag fick till och med ett sånt där hysteriskt skrattanfall där jag typ krystar fram ord och konstiga läten medan jag försöker säga något, där en mening tar flera minuter att få fram. (Ni som känner mig vet hur sånt kan låta.) Jag kan inte minnas sista gången jag hade ett sånt anfall.
Tack söta vänner för att ni finns.
Jag somnade dock inte skrattandes. Saker och ting hann ikapp mig när jag kom hem. Förlåt.
Så mycket som jag skrattade igår har jag inte gjort på länge. Jag fick till och med ett sånt där hysteriskt skrattanfall där jag typ krystar fram ord och konstiga läten medan jag försöker säga något, där en mening tar flera minuter att få fram. (Ni som känner mig vet hur sånt kan låta.) Jag kan inte minnas sista gången jag hade ett sånt anfall.
Tack söta vänner för att ni finns.
Jag somnade dock inte skrattandes. Saker och ting hann ikapp mig när jag kom hem. Förlåt.
Kommentarer
Trackback