Behind these hazel eyes.

Jag gick och sjöng på One night only, från filmen Dreamgirls, under hela USA-resan. De första dagarna kunde jag bara "One night only, one night only, that's all I... mummel mummel...". Det var inte särskilt upplyftande för mina medresenärer att höra. Efter typ tre dagar lärde jag mig hela texten i refrängen, med hjälp av Helenas eminenta ipod, och efter det gick jag på repeat. På riktigt. Folk stönade högt de sista dagarna när jag satte igång, vilket var rätt tråkigt eftersom låten är kanoders. Nu har jag inte sjungit den på ett tag. Jag sparar.

Just nu mår jag inte så bra. Jag är väldigt trött hela tiden. I helgen intalade jag mig själv att det var jetlag, men såhär - snart en vecka efter att jag kommit hem - inser jag ju att det inte kan vara fallet. Hildegard föreslog att det kunde vara den omtalade "vårtröttheten". Jag, som insisterar på att jag aldrig faller för fenomen som "vårtrötthet" och "höstdepression", vägrar tro det också. (Jag tror att det är påhitt som ursäktar att en stor klump människor går runt och gnäller ett tag.)
Frågan är då istället vad mitt problem är?! Det vet jag inte för tillfället.

Förresten så stavade jag fel på 'omtalade' båda gångerna jag skrev det, i förra stycket. Jag skrev 'omtaalde' på båda ställena. Komiskt. 'Möjligt' är också ett ord jag alltid får tänka till innan jag skriver. Det blir lätt 'mjöligt'.

Bara en parentes.

Nu ska jag se Grey's anatomy. Mmm, McDreamy kommer till Stockholm i maj. Jag ska lätt hänga med honom!