Behind these hazel eyes.

Hur kan man inte ägna sitt liv åt någon som Karev? Det undrar jag det.

Det är mycket nu. Vi har flyttat med jobbet. Jag packar fortfarande upp ur lådorna. Det är konstigt hur man kan packa ihop allt på en dag eller två, medan det nu har tagit snart en vecka för allt att komma upp igen. På fredag blir det en vecka. Jag tror inte det blir klart då heller.
När jag inte packar upp försöker jag jobba också. Det går faktiskt lättare nu i nya, fräscha lokaler.
När jag inte jobbar ägnar jag mig åt den lilla "trivsel-gruppen". Jag blev visst placerad där, av min chef, så nu ska jag se till att plejset blir snyggt och härligt att vara i. Jag vill åka till Ikea och handla upp allt rosa de har där. Det är ungefär så jag tänker. Tur att jag inte är ensam i trivsel-gruppen.
När jag inte samtalar med trivsel-gruppen eller är på jobbet så tränar jag Eagles. Såklart. Kan inte fatta att det bara är dryga veckan till julavslut och därmed jullov. När vi är tillbaka efter jullovet är det två veckor till tävling! Den ni! Grymt.
När jag inte tränar Eagles försöker jag träna själv. Japp, nu har jag äntligen kommit till skott. Jag trodde att jag skulle behöva träffa alla jag känner i Haninge varje gång jag går till gymmet men som tur var så är det inte så.

Och så är det med det.

Är det bara jag som blir lite svettig och ängslig av Wille i Bonde söker fru? Bögbondens ena kandidat alltså? Pust, han är intensiv.