Är det inte det ena, så är det det tredje.
Igår tror jag att jag kan ha fått mitt livs första riktiga migränattack. Huvudvärken började i slutet av träningen och i bilen hem ökade den. Jag kunde knappt koncentrera blicken på vägen (jag kan berätta det nu Chaaarmy, Tess, Sibel & Sara som åkte med mig - eftersom ni överlevde). När jag kom hem däckade jag bara. Ögonen värkte och huvudet kändes tungt som bly. Jag kunde inte prata för att käkarna värkte. Folk som ringde till mig hörde direkt att något inte stod rätt till. Till slut insisterade min mamma och pappa på att komma och hämta mig. Jag sov hos dem inatt.
Om det är sådär migrän känns så vill jag aldrig någonsin vara med om det igen. Men någonting säger mig att man inte bara får migrän en gång i sitt liv?
Idag är sista anmälningsdag till DM. Jag ska försöka ta tag i alla anmälningar imorgon, men vi ska inte lotta startordningen förrän efter den 10:e, då eventuella eftersläntrare trillat in. Woo-effing-hoo. Ännu mera work.
American Idol ikväll. En ljusglimt i mitt liv.
Träning också - min livskraft.
Om det är sådär migrän känns så vill jag aldrig någonsin vara med om det igen. Men någonting säger mig att man inte bara får migrän en gång i sitt liv?
Idag är sista anmälningsdag till DM. Jag ska försöka ta tag i alla anmälningar imorgon, men vi ska inte lotta startordningen förrän efter den 10:e, då eventuella eftersläntrare trillat in. Woo-effing-hoo. Ännu mera work.
American Idol ikväll. En ljusglimt i mitt liv.
Träning också - min livskraft.
Kommentarer
Trackback