Behind these hazel eyes.

Alltså, på riktigt. Något av det roligaste (om inte DET roligaste) som finns, är att se på folk, i slow motion, som ramlar och gör illa sig. Det är helt fantastiskt, man ser allt så detaljrikt då. Plus att man hinner se katastrofen innan den inträffar, och det känns som att offret borde göra det med men så gör de inte det.
Jag skrattade just högt för mig själv när jag tittade på såna här lustigheter. Ah, skadeglädje!