The strong will never fall...

För en vecka sen hade jag långa naglar. Eller ja, allt är relativt, men för er som känner mig så vet ni att lite vit kant på nageln innebär långt för mig. Och det hade jag. Någon millimeter dessutom. Jag var stolt.
Nu, en vecka senare, är de helt borta. Mina fingrar värker till och med, eftersom jag bitit ner naglarna så långt.  Det gör mig besviken. Tänk vad saker och ting kan förändras på bara några dagar.

Jag bjuder på en gammal låt-klassiker. Des'rees Kissing you. Jag gillar särskilt instrumentalbiten i slutet, men hela låten är fantastisk.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback