Behind these hazel eyes.

Är det inte underligt hur något man tog för givet och tidigare ansåg som självklart, efter en stund kan verka så otroligt avlägset och ologiskt? Jag tycker det är rätt skrämmande. Tanken av att man kan fastna i en bubbla och inte inse att saker och ting är fel förrän man tar klivet utanför... är läskig. För det där steget... som får en att lämna allt bakom sig... är så jäkla svårt att ta.

Ville bara säga det.