Behind these hazel eyes.

Ni som bor i Haninge vet vem tanten med ett gosedjur under armen är. (Hon har inte släppt det de senaste 20 åren.) Hon brukar prata med kaninen/hunden också. Mm, just det. Då vet vi utgångspunkten. Detta utspelade sig imorse när jag skulle till jobbet.

Jag står och väntar på bussen. Hon anländer. Jag tänker "snälla, börja inte prata med mig." Hon säger:
- Vet du när tåget mot Stockholm går?
Jag: Ja, kvart över.
Hon (hysteriskt): Är det inte 16 över?!?!?
Jag (som inte ser den fatala skillnaden): Joo...
Hon: Hoppas bussen kommer då, så vi hinner med tåget. Ska du med tåget?
Jag (dör lite inombords): Ja...
(paus)
Hon: Vad fina tänder du har. Dem måste du vara rädd om!
Jag: Jo... man borstar ju och så...
Hon (kikar upp under min mössa): Och vilka fina ögonbryn du har!
Jag: Tack...
Hon: Och din jacka. Jag köpte också en sån dunjacka en gång. 999 spänn skulle de ha för den! Jättedyrt. Varför säger de inte bara 1 000 kr från början?!
Jag: Eh... ja...
(paus)
Hon: Bor du här eller? (Pekar rakt på mitt hus.)
Jag: Ja, just det - in där. (Ljuger lite.)
Hon: Jag bor här på fjärde våningen, jag fick en undulat i julklapp.
Jag: Jaha va roligt.
Hon: Ja, men den äter så mycket. Jag fyller på en skål på morgonen och sen är den slut på kvällen!!!
Jag: Oj då. Hungrig en.
Hon: Ja! Och nu vill jag köpa en till undulat men om det blir en tjej så kommer jag få hela lägenheten fylld med undulater!!!
Jag: Ja, sånt kan hända.
(paus)
Hon: Vilken varm mössa du har! Jag har bara min sjaaal!
Jag: Ja.
Hon: Och så har jag bara en top under min pälsjacka!
Jag: Jaha...
Hon: Undrar när bussen kommer... Det kanske är den? (Pekar på en buss borta i rondellen.) Nä.
(Paus.)
Hon: Det kanske är den! (Pekar på ny buss.) Nä.
Hon: Nu kommer den nog! (Pekar på ny buss.) Nä.

Och så vidare. Hon hann även berätta att hon skulle flytta till Valla. Grattis Ida och Cillo, haha.
Jag var skräckslagen, när jag stod på tågperrongen sen, om att hon skulle slå sällskap med mig men jag gömde mig bakom en pelare så jag klarade mig.