A meet cute.
Imorse när jag körde ner i garaget vid jobbet åkte en röd liten bil in efter mig. Den parkerade på platsen mitt emot min och föraren var ute ur bilen innan jag klivit ur min, vilket resulterade i att han var tvungen att vänta och hålla upp alla dörrar åt mig när vi gick upp från underjorden till jordytan. Och han var tamej sjutton något av det vackraste jag sett, kunde jag konstatera efter den första dörr-upphållningen. Andra dörren bekräftade mina tankar och den tredje var bara som glasyr på kakan. Jag gick rätt fort för att hålla jämna steg med den vackra mannen och döm om min förvåning när han gick in i samma byggnad som jag! Han blev nog också förvånad när jag följde efter så pass långt och han, för fjärde gången, var tvungen att hålla upp dörren. Sen tog mannen trapporna, men jag tog hissen för jag kunde inte med tanken att gå rakt under honom, två våningar uppåt.
När jag sen skulle åka hem från jobbet stod hans bil kvar i garaget när jag kom ner. Då kunde jag inte hålla mig, utan jag skickade iväg ett sms för att ta reda på vem som var ägaren till fordonet. (Fråga mig inte vad jag skulle med den informationen till!). Svaret blev K B i Söderhamn. Ologiskt. Kan denna K B vara hans mamma som han ärvt bilen av, hon är nämligen 50+? Gud vet (och bara han). Istället för att veta hans namn får jag nu istället hoppas på att våra vägar möts igen. Så otippat vore det ju inte. Intressant.
Nu ska jag se Head in the clouds. Tyvärr så är Penélope Cruz med, men jag får leva med det och vila ögonen på vackra Charlize Theron istället.