Behind these hazel eyes.

Ohmygod. Jag är precis hemkommen från min senaste Bounce-upplevelse, Caution! Jag kan dö lycklig nu. Inte nog med att själva showen var fantastiskt, den hade några extra ljuspunkter just för mig.
Vid ett tillfälle börjar alla dansare röra sig bland oss i publiken. (Vid denna stund bad jag en stilla bön när jag anade vad som komma skulle.) Benke (min personliga favorit) promenixade förbi några stycken och kom fram och kramade mig! Mig! Eh, länge var det också, tills han till slut viskar "sprid vidare" och ett stort kramkalas sätter igång. Jag dog där. På fläcken.
Lite senare drar Fille upp mig i en ring, när typ alla tittade på. Jag tillhörde väl de 10% som inte var dansare i dagens publik och så lyckades han haffa mig. I'm still happy though.
Men Benke... åh, Benke.
Aaah. Jag måste nästan dit igen...

Den här dagen har sannerligen haft sina ups and downs. Ett blast from the past fick jag också när A hörde av sig för första gången på väldigt länge. Det var annorlunda.
En händelse på jobbet  gjorde mig chockad men jag lyckades på något vis arbeta mig igenom dagen ändå. Och sen avslutades kvällen då på Orionteatern. Och vilken höjdpunkt. Mygod.

Godnatt.