Behind these hazel eyes.

Jag vet inte vad jag vill. Jag har trott att jag vetat vad jag vill, ett tag nu, men jag har nog kommit fram till att jag inte vill det tillräckligt mycket. Jag gillar idéen, mer än verkligheten. Jag kan inte komma på någon annan förklaring än den. Och det i sig skrämmer mig lite. Hur länge ska jag gå runt och gilla drömmen mer än det som skulle kunna bli min verklighet? Kommer jag inte inse att the real deal slår illusionerna med hästlängder, bara jag satsar? Förmodligen. Men så finns ju den där risken för att det inte alls blir så och då drömmer jag hellre. För då får jag iallafall fortfarande ha det kvar.