Behind these hazel eyes.

Jag tittar på Körslaget och jag vet inte om jag dragit min teori tidigare men jag måste göra det nu: Det är någonting mystiskt med körmänniskor. De är som artisterna gud glömde. Jag vet inte... de kan säkert sjunga jättefint och så, men så fort det kommer till att de ska ta koreografi hoppar alla deras getter ur kanoten. Det ser så sjukt krystat och tafatt ut. Det är som att rytmen och musikaliteten lämnar deras kroppar så fort de måste göra rörelser i takt till sången.
Ja, jag vet inte vad problemet är... Förmodligen är det så att folk som sjunger i kör inte har några ambitioner på att bli världens nästa Britney Spears och de nöjer sig med att bara få sjunga för skojs skull, och för gemenskapen. Och de vill bara sjunga, allt annat runt omkring är extra-påhitt.
Men det är ändå ett lustigt fenomen, inte sant? Det slår verkligen aldrig fel.