Behind these hazel eyes.

En läskig sak hände på Tekniska museet igår. Det fanns en spegel man kunde sätta sig vid. På andra sidan skulle en annan sitta. Spegeln var uppbyggd av smala pelare och mellan varje pelare var ett lika brett mellanrum, typ 1,5 centimeter.
Jag satte mig mitt emot min pappa. Alla som känner oss vet att vi är rätt lika. Och på grund av spegelns uppbyggnad kunde man morfa ihop våra ansikten. Det var sjukt läskigt när våra gick ihop och jag satt och stirrade på en Karolina 40 år framåt i tiden! Jag blev nästan lite rädd. Jag fick hans rynkor runt ögonen!