En nycklig historia.
Rolig anekdot från dagen:
Nilda ska lämna nycklar i mitt postfack. När jag kommer hem hittar jag en nyckel men förväntar mig fler så jag ringer upp henne. Då kläcker hon att "det lät som att det var långt till botten på mitt postfack" vilket får mig att inse att det finns en springa innanför öppningen som går ner till grannarnas postfack där nu nycklarna fallit ner. Jag har två fack under mig. Gissar på att nycklarna åkt hela vägen ner och åker upp till grannen som förväntas äga det postfacket. Här inföll ju ett visst spänningsmoment eftersom de hade kunnat vara allt annat än hemma. Men när jag ringer på öppnar en man dörren ungefär 7 centimeter. Jag börjar dra min historia och han står bara tyst och stirrar (här nånstans förstår jag att han inte har alla getter i kanoten). Istället kommer en kvinna, som hört min story. Thankfully så har hon nycklarna och har till och med tagit upp dem till lägenheten. Jag tackar givetvis henne för hjälpen och när hon börjar tacka mig för mitt besök börjar jag inse att inte heller hon är den skarpaste kniven i lådan.
Slutet gott allting gott dock. Nycklarna återfanns och jag kunde lämna in dem till Kultur & fritid i tid.
The end.
PS. Folk som planerar att lämna små föremål i mitt postfack: Se till att kasta in dem och lägg dem inte innanför kanten, för då finns risken att jag måste knacka dörr igen.
Nilda ska lämna nycklar i mitt postfack. När jag kommer hem hittar jag en nyckel men förväntar mig fler så jag ringer upp henne. Då kläcker hon att "det lät som att det var långt till botten på mitt postfack" vilket får mig att inse att det finns en springa innanför öppningen som går ner till grannarnas postfack där nu nycklarna fallit ner. Jag har två fack under mig. Gissar på att nycklarna åkt hela vägen ner och åker upp till grannen som förväntas äga det postfacket. Här inföll ju ett visst spänningsmoment eftersom de hade kunnat vara allt annat än hemma. Men när jag ringer på öppnar en man dörren ungefär 7 centimeter. Jag börjar dra min historia och han står bara tyst och stirrar (här nånstans förstår jag att han inte har alla getter i kanoten). Istället kommer en kvinna, som hört min story. Thankfully så har hon nycklarna och har till och med tagit upp dem till lägenheten. Jag tackar givetvis henne för hjälpen och när hon börjar tacka mig för mitt besök börjar jag inse att inte heller hon är den skarpaste kniven i lådan.
Slutet gott allting gott dock. Nycklarna återfanns och jag kunde lämna in dem till Kultur & fritid i tid.
The end.
PS. Folk som planerar att lämna små föremål i mitt postfack: Se till att kasta in dem och lägg dem inte innanför kanten, för då finns risken att jag måste knacka dörr igen.
Kommentarer
Trackback