Behind these hazel eyes.

Jag föll för hundtricket idag igen. Typ. Det tar så emot, men ja kan inte låta bli.
Kille kommer på tunnelbanan med rottweiler i släptåg. Slår sig ner bredvid mig och hunden nosar nyfiket på mig och hamnar tillslut med huvudet i mitt knä. Hur kan jag inte hälsa då? Jag säger hej och klappar lite. Killen mumlar tyst "Du är en sån ögontjänare Hedda" (eller vad fasiken hunden nu hette).

Märk väl dock att jag pratade med hunden och aldrig med killen. Lite stolt blir jag då ändå.