Behind these hazel eyes.

Januari: Påbörjades med en feber som var utom denna värld. Den 10:e föddes min underbara lilla brorson Emil. Eagles vann Beach Cup och blev Årets lag på Haninges idrottsgala.

Februari: Obcessade lite för Den Vackra mannen som jag delade garage med på före detta jobbet. Gick och såg Caution! med BOUNCE och fick krama Benke (ohmy-freakin-god!) och dansa med Fille.

Mars: DM Sthlm innebar silver för mina örnar medan Fabest tog hem hela kalaset. Jag dömde DM Mellan och Södra, där den senare innebar ett roligt äventyr på Köpenhamns flygplats. Jag upptäcker Melissa Horns underbara texter.

April: Jag köpte ny lägenhet. Jag åkte till Daytona Beach för att få uppleva NCA College Nationals live. Lissy var mitt resesällskap. Jag kommer aldrig glömma den resan. Min lägenhet läggs ut för försäljning - och säljs. Jag får reda på att Den Vackra mannen har tjej = obcessheten slutar. Jag säger upp mig på jobbet.

Maj: Jag går på en fest i Kulturhuset. Jag svimmar på träningen. Jag får ett halsband av Eagles på SM-genrepet som jag fortfarande bär var dag. Eagles vinner SM men Fabest blir 3:a, glädjen smolkas när drömmar går i kras.

Juni: Jag åkte till London med Linn för att se Britney. Jag fick tillgång till min nya lägenhet och renovering påbörjas. Jag "antastas" på tunnelbanan på väg till en dejt. Emil döps. Jag åker till Malmö två gånger med Fabest för att spela in Rampljuset. Jag jobbar min sista dag på Frida Förlag, tårarna vet inga gränser. Michael Jackson dör.

Juli: Jag medverkar i SVT:s morgonsoffa, tillsammans med tre örnar. EM på hemmaplan, Eagles blir 5:a. Vi dansar på stan och i fontäner och kvällen etsar sig fast i mitt hjärta. Laget har tryouts. Jag börjar träna regelbundet på SATS.

Augusti: Den sex veckor långa semestern är slut och jag börjar på mitt nya jobb. Jag blir beroende av chai latte. Jag glömmer en påse med kläder på bussen. Jag tränar med Korps. Mina före detta arbetskollegor bjuder på femkampsdag på Grönan. Jag börjar läsa Stieg Larsson-trilogin.

September: Åker på konferens med nya jobbet. Går på kräftskiva hos Tony Irving. Jag blir "antastad" på väg hem från bussen. Jag går på återträff med Sharks.

Oktober: Jag fyllde 28. Jag lurar en tjej på jobbet att Zlatan är min kusin. Det snöar. Jag jobbar på Blog Awards. Vi har vårt årliga Brandon Camp med älskade Peter och Torian. Jag såg MJ:s This is it på bio. Jag firar Korps-Johans födelsedag.

November: Går på Thriller live på Cirkus med Linn (och friade till en på scen), fantastisk show. Jag svinis-vaccineras av Linda, tjoff utan att behöva köa. TK-arbetshelg. Jag julpyntar lägenheten. Klipper till en ny frisyr. Träningarna är allmänt fantastiska denna månad.

December: Jag fastnar i hissen på jobbet. Går på Backstreet Boys-konsert på Hovet. Åker till Järbo och firar en brorson. Ser Idol-finalen i min soffa, med Melissas Erik-skylt. Har julavslutning med fantastiska föreningen. Firar jul i dagarna tre. Ser Avatar 3D på bio.

Ikväll firar jag in det nya året i goda vänners lag.

Tack för det här året 2009. Du har gett mig stora förhoppningar inför det kommande.

GOTT NYTT ÅR alla fina (ja, du med Mindy)!

De människor som fått ut mest av livet är inte de som levt ett sekel, utan de som levt varje minut.
- Colette

Idag är första dagen på mitt nya liv.

Nu har jag vinkat av bror, svägerska och tre brorsöner och nu väntar vi på andra brodern, andra svägerskan och minstingen. Och jag trivs så otroligt med att bara gå "hemma" (hos päronen) och dega. Lite jobbig är dock all julmat och allt julgodis man proppar i sig. Imorgon är det SATS som gäller.

För övrigt måste jag ha varit väldigt snäll i år. Jag fick många fina klappar.

Jag hittade just ett godishalsband i godislådan jag fick på julavslutningen i söndags! Lycka!

Okej två grejer:

1) Jag såg tanten med nallen imorse igen. Denna gång stod och tittade in i centrum. Ja, liksom... tittade. Som att hon fönstershoppade med skillnaden att hon faktiskt stod och stirrade in i en av de där snurrdörrarna. Där fanns liksom inget att se, kan jag tycka. Men hon tyckte uppenbarligen det. Hon stod kvar där när min buss kom och jag hade ändå stått och väntat i kanske en kvart för att den var försenad...

2) Jag provade skölja näsan igår. Gjorde en hemmagjord näskanna av min vattenkanna. Det var lite problematiskt. För det första så var vattenkannans hål större än min näsborre, vilket gjorde att hälften rann utanför. Dessutom va kannan så djup att jag fick tippa ordentligt för att få något drag i det hela och det ledde till diverse kallsupar. Det var en obekväm process, och den funkade inte helt, men jag inbillar mig att jag är lite mindre snorig idag. Ska köra en till kur ikväll.

Okej, tre grejer:
3) Jag har flyttat på jobbet - igen.

Ni som bor i Haninge vet vem tanten med ett gosedjur under armen är. (Hon har inte släppt det de senaste 20 åren.) Hon brukar prata med kaninen/hunden också. Mm, just det. Då vet vi utgångspunkten. Detta utspelade sig imorse när jag skulle till jobbet.

Jag står och väntar på bussen. Hon anländer. Jag tänker "snälla, börja inte prata med mig." Hon säger:
- Vet du när tåget mot Stockholm går?
Jag: Ja, kvart över.
Hon (hysteriskt): Är det inte 16 över?!?!?
Jag (som inte ser den fatala skillnaden): Joo...
Hon: Hoppas bussen kommer då, så vi hinner med tåget. Ska du med tåget?
Jag (dör lite inombords): Ja...
(paus)
Hon: Vad fina tänder du har. Dem måste du vara rädd om!
Jag: Jo... man borstar ju och så...
Hon (kikar upp under min mössa): Och vilka fina ögonbryn du har!
Jag: Tack...
Hon: Och din jacka. Jag köpte också en sån dunjacka en gång. 999 spänn skulle de ha för den! Jättedyrt. Varför säger de inte bara 1 000 kr från början?!
Jag: Eh... ja...
(paus)
Hon: Bor du här eller? (Pekar rakt på mitt hus.)
Jag: Ja, just det - in där. (Ljuger lite.)
Hon: Jag bor här på fjärde våningen, jag fick en undulat i julklapp.
Jag: Jaha va roligt.
Hon: Ja, men den äter så mycket. Jag fyller på en skål på morgonen och sen är den slut på kvällen!!!
Jag: Oj då. Hungrig en.
Hon: Ja! Och nu vill jag köpa en till undulat men om det blir en tjej så kommer jag få hela lägenheten fylld med undulater!!!
Jag: Ja, sånt kan hända.
(paus)
Hon: Vilken varm mössa du har! Jag har bara min sjaaal!
Jag: Ja.
Hon: Och så har jag bara en top under min pälsjacka!
Jag: Jaha...
Hon: Undrar när bussen kommer... Det kanske är den? (Pekar på en buss borta i rondellen.) Nä.
(Paus.)
Hon: Det kanske är den! (Pekar på ny buss.) Nä.
Hon: Nu kommer den nog! (Pekar på ny buss.) Nä.

Och så vidare. Hon hann även berätta att hon skulle flytta till Valla. Grattis Ida och Cillo, haha.
Jag var skräckslagen, när jag stod på tågperrongen sen, om att hon skulle slå sällskap med mig men jag gömde mig bakom en pelare så jag klarade mig.

Haha, men jag orkar inte med dig. (Vore inte det jätteroligt om jag länkade till din blogg där, mouahaha.)

Phew. Idag har varit en dag full av cheerleading. Först direkt till Torvalla på "morgonen" för att kolla på Cheer Elites juluppvisning och sen lite paus innan det var dags för vår. Jag är så stolt över vår förening och självklart allra mest över Eagles. När de tränade grät jag till och med en skvätt. De kan cheerleading. De är cheerleading. De visar hur det ska se ut. Jag tycker om det.

 

 

Efter att vi var klara drog jag hem till Ylva och nu är jag nyss hemkommen. Dags att sova. Jobbdag imorgon! Även om det så bara är tre nästa vecka. Yay.

Det snöar ute. Ser ni eller?!


Kommentarer om min blomma undanbedes vänligt men bestämt.

Meddelande på fejsbook:
"du verkar var en intressant kvinna skulle vilja lära känna dig om du är singel fattar jag mig inte på en så under bar kvinna folk lämnar ensam killarna runt om dig måste var blind"

Aaw.

Ni vet ibland när de stackars Metro-utdelarna på Gullmarsplan måste ha på sig en stor tumme upp-kostym? Asså, de är en walking thumb. Jag vet inte vad det är reklam för men jag tycker hursomhelst alltid synd om dem och försöker göra deras lidande så litet som möjligt. Så idag när en kille va på väg fram mot mig tänkte jag "jag kollar på honom så lite som möjligt och slänger iväg mitt sedvanliga 'nej tack' till en Metro". Men så sa han "du är toppen!" helt oväntat och jag svarade bara "nej tack".

Det kändes konstigt.

Okej, jag har känt mig förkyld idag. Snorig som attan. Kul då att jag fick stå 30 minuter i kylan på Gullmarsplan för att tre av mina bussar vägrade dyka upp! Det är ju rätt skrattretande att jag stod inne och väntade fyra minuter för att jag hade lite tid innan min buss skulle gå 17:30. Sen gick jag ut. 18:00 kom bussen. Kön till den var ju ett skämt.

Nu har jag ont i hela kroppen.

Godnatt.

Jag har skrattat så att jag gråtit åt honom precis. Favoriten är båtmotorn och när han lastar i båten från bryggan.

Alltså. Det är konstigt det där med snö. Jag var faktiskt lycklig när jag gick till bussen, 7:15 imorse, bara för att jag traskade i snö. Jag blir som ett litet barn så fort snön faller.

Däremot så har jag ont i ryggen. Det är inte lika roligt.

Nu är det strax träning. Julprogrammet ska påbörjas! Jag har det klart i huvud och på papper, nu ska tjejerna få lära sig det bara. Kommer bli fina fisken.

Ikväll går The holiday på tv! Såg det precis och blev alldeles varm i magen. Jag hade tänkt se Skicka vidare (som jag aldrig sett) men jag väljer solklart bort den för lite Jude Law. Bra skit.

Herrå!

Gårdagen var intressant. Först fick jag mesta av min julklappsshopping gjord (yay!). Har bara två personer kvar. Sen åkte jag hem till mamma och pappa. Det blir mer sällan nuförtiden. Sen åkte jag hem och tillbringade kvällen i ett samtal. Ett enda långt samtal.

Nu ska jag börja förbereda inför julavslutningen. Lots to do. Men först: frukost!

Är det inte lite av ett äventyr att sitta på toalettstolen och försöka gissa exakt hur stor bit av det papper man just dragit ut från pappershållaren som faktiskt följer med när man drar av det utan att använda den andra handen?

Jag tycker det.

Idag tänker jag inte ens länka till Fredrik Backmans inlägg om mig. Det är bara otrevligt och total osanning. Hrmpf.

Säga vad man vill om EMD:s omslag på julskivan (det är fult) men deras Välkommen hem är faktiskt hur mysig som helst. Om inte den gör en varm och julig så vet jag inte vad som gör.

Jag sitter och bläddrar i Expressen på lunchen. På ett uppslag fastnar jag på bylinen till de som skrivit och fotat. Fotografen var en kille jag somewhat dejtade förut. Reportern var systern till en kille jag verkligen dejtade förut.

Så konstigt.

Ja, mina vänner. Det är alltså detta som väntar på fredag kväll:

Calle Kristiansson:

Rock and roll Led Zeppelin (eget val)

With a little help from my friends Joe Cocker (tittarnas val).

Higher (vinnarlåten).

Erik Grönwall:

The final countdown Europe (eget val).

The show must go on Queen (tittarnas val).

Higher (vinnarlåten).

 

Hur glad är jag att Erik valt The show must go on?! Och att han går ut som tvåa? Jag sniffar guldmedalj på honom jag. (Jag sniffar guldmedalj åt Eagles också. Och guldprogram den 20:e med. Kom och kolla vetja.)

Men jag orkar inte!
Nu släpper Bounce biljetter till en fjärde föreställning i Globen! En fjärde! I globen! Inser ni hur mycket folk det är som ska se dem?! Och jag fååår inte. Jag orkar inte!

Jag vet inte vad jag ska blogga om hörrni. Jag har alldeles för mycket i huvudet. Dessutom är jag lite spänd inför den stundande vintern. Om det bara kunde komma snö! Gör det inte det är jag rädd för vad som kan hända.

Nu har jag shoppat på jobbet. Det var så mycket folk att jag inte ens pallade ta mig in i ett av de tre rummen... Med mig fick jag en mascara (10:-), Sex and the city-filmen (20:-), salt- och pepparkar (10:-) och stor necessär (10:-).
Nån som vill ha nåt? Ni har till klockan två på er.

Jag fick ett ragg på busshållplatsen imorse. Jag tror att han är typ 22 bast. Dock vet jag inte om jag ska vara smickrad eller rädd, han har inte riktigt alla getter i kanoten. Jag minns att han för några år sen kom förbi mammas och pappas hus (och alla andras hus) på påsken med en blyertsteckning på ett rutigt papper (där han inte ens besvärats ta bort de där snufset som blir kvar när man rivit ut det ur ett block) och tiggde godis.

Yay me.

Nej men, nu sitter jag och ögnar igenom Idol från i fredags och jag förstår inte var de hittat dansarna! Varje gång de varit med på scenen har jag irriterat mig! Var de de bästa de kunde hitta, bland alla dansare i Sverige? Tror knappast så. Billigast var de säkert. Rent skräp.

Okej, förutom vanlig god frukost på jobbet så fick vi lussebullar. Och sen trillade det in croissanter och pain au chocolat till redaktionen. Jag snodde med mig en och sparar den nu som dessert till... lunchen?
Förutom det promenerade det in två flyttkillar också, där den ena är vacker som en dag. Trevligt, trevligt.

Jag är slut som artist och det skrämmande är att jag inte riktigt vet varför. I lördags gick jag upp tidigt för att bege mig till Järbo. Väl där hade vi en lugn dag och jag sov också ett okej antal timmar. Tidig morgon idag för att åka och kolla på födelsedagsbarnet när han tävlade i simning. Sen köra hem, ta pit stop hos mamma och pappa för mat (där jag även totalkraschade i fosterställning på deras tvåsitssoffa) och sen på träning.

Nu tänker jag ta mig ett bad, relaxa alla mina sinnen och sen sova. Jag kan inte förstå att jag ska upp och jobba imorgon igen och dessutom jobba över. Det är inte okej.

Eh. Jag har precis gjort en helgalen grej. Det var inte särskilt genomtänkt men jag kände ändå att jag var tvungen att göra't. Nu kommer jag inte våga öppna min mejl på några dagar, men tur då att jag inte tar med mig datorn upp till "Norrland"! Pust.
Men går det vägen... då är det himla himla bra.

Okej, nu packar vi då. Saker kom som sagt i vägen!

Jag gick på kvällens Backstreet Boys-konsert på Hovet utan några vidare förväntningar. Jag har inte lyssnat på grabbarna sen förra skivan och gissade att jag typ inte skulle hänga med i en enda låt. Men tji fick jag! Det var en av de bättre konserterna jag varit på! Kanske är de inte de bästa dansarna på planeten men de var så härligt intima med publiken så det kändes som att man var på en liten klubb och inte i stora Hovet. Och sen alla hits! Mygod. Nu är jag hes för att jag skrikit mig igenom 80% av konserten. Vad ska man säga? Jag gillar't. Och hörrni, klart som fanken att jag körde Larger than life-dansen tilsammans med dem (fast uppe på läktaren dårå.)

(Och sen är Erik i Idol-final också. Bra skit. Hade han inte gått vidare hade jag skippat finalen vilket hade varit synd, eftersom jag lovat örnarna att de kan få komma hit på fredag.)

Nu: packa. Imorgon drar jag till Järbo! Heippa.

När jag var liten och hälsade på min farfar uppe i Norrland brukade jag på somrarna hoppa i hö. Inne i ladan, upp för en stege och sen bara hoppa i de stora stora hölassen. Det var sjukt roligt tills det började klia. Men det var det värt.

Anyway, ungefär så liten i en höstack kände jag mig idag när jag anlände till Gullmarsplan. Det hade visst varit stopp på gröna linjen och Gullmarplan var överbefolkat. Alltså. Jättemycket. Precis när jag kom dit hörde man nån ropa ut att tunnelbanan nu skulle börja gå igen men att ta sig ner på perrongen var ett skämt. För att inte tala om att försöka ta sig in på tåget. Jag stod verkligen längst fram vid spåret men efter några armbågar från cp-människor kom jag inte på ändå. Jag skrattade mest åt dem, sådär irriterande så att de skulle märka av sin egen dumhet. Tyvärr bryr de sig väl inte.

Sååå. Igår började dagen med att jag fastnade i hissen. Idag på Gullmars. Undrar vad morgondagen för med sig? Jag ska överleva företagets julbord ikväll också. Det har man ju hört talas om...

Goethe har visst sagt:
"Vi har alltid nog med tid om vi bara använder den rätt."

Kunde han inte berättat hur man använder den rätt då? Schysst kille.

Vad tycker vi om årets startfält i Let's dance?

Marcus Birro
Gudryn Schyman
Bygglovs-Willy Björkman
Agneta Sjödin
EMD-Mattias Andréasson
Peter Wahlbeck
Fotbolls-Victoria Sandell-Svensson
Elin Kling
Stefan Sauk
Molly Sandén
Claudia Galli
Bonde söker fru-Jan-Olov Hansson

Sådär va? Och varför känns det så jäkla givet att Elin får dansa med Daniel da Silva? Haha.

Mmm. Jag fastnade precis i hissen på jobbet. Det var sjukt läskigt. Den åkte hackigt upp till fjärde våningen och hissrösten deklarade "våning fyra". Men dörrarna öppnades inte. Då började jag svettas lite men det kändes ju ändå relativt lugnt. När inget hände tryckte jag istället på treans knapp. Då började den åka. Och hacka med stora gungar! Aaah! Det kändes verkligen som att linorna inte hängde rätt på kugghjulen (eller andra tekniska grejer som nu hissar använder sig av) och jag trodde att jag skulle dö. På riktigt. Den stannade ju naturligtvis inte på trean utan efter en evighet sa rösten "entrévåning". Dörrarna öppnades inte. Jag tryckte på le panic button men inget hände (tack för den hjälpen). Jag vågade ju inte för nåt i världen trycka uppåt igen. Så efter febrilt tryckande på entrévånings-knappen öppnades till slut dörrarna. Då tog jag trapporna (trots att det finns en till hiss).

Pust.

EAGLES, NI ÄR SÅ HIMLA BRA!

Now give me them boobs, haha! Ssschh.

Nu har vi tillbringat lunchen här på jobbet med att diskutera Twilight och New moon. Vi har två tjejer här som preciiis sett Twilight (lite sent alltså) och de har först nu insett det fantastiska med Robert Pattinson (läs Edward Cullen). Och för alla oss har det varit så att vi inte insett tjusningen med Robert förrän vi sett filmen. Och nu är vi betuttade allihop.

Och på tal om det, jag råkade se värsta spoilern idag, för den tredje filmen. Jag klickade på en länk som inte hade ett jota med Twilight att göra och sen bara dyker den upp där - poff. Bajs. Nu när jag ändå vet vad som händer kan jag lika gärna läsa böckerna... Mindy?